Hans L Zetterberg
Att leva utan överspråk
Vad ingår i samhället? Man kan svara genom att räkna upp politik, ekonomi och kultur. Det är dock ett otillfredsställande svar. Ordet "politik" täcker sällan all statskonst från det militära till det juridiska och skattetekniska. Och ordet "kultur" måste rymma allt från religion och etik till vetenskap och konst.
Max Weber, den store tyske sociologen, angav på 1910-talet sju livsområden (Lebensordnungen) för de utvecklade samhällena: de ekonomiska, politiska, religiösa, intellektuella, erotiska livsområdena och familjelivet. Vart och ett motsvaras av en värdesfär (Wertsphär) av speciella prioriteringar. Livsområdena utvecklar sina prioriteringar i stor självständighet från varandra (Eigengesetzlichkeit). I ett par lysande föreläsningar om politik som yrke och vetenskap som yrke framställde han livsområdenas konkurrens som en gudarnas eviga kamp. Att personligen leva rikt och fullt är tyvärr ganska omöjligt för då skall man på en gång erövra alla livsområden. Det kunde möjligen renässansmänniskan, men inte vi.
I vår tid tar nästan alla för givet att politik och ekonomi innehåller det förnuft som skall styra samhället. Vänstern håller mer på politiken, högern mer på ekonomin. Men i över hundra år har begåvade intellektuella tvivlat på båda.
Nietzsche gav konsten en särställning. De gängse ekonomiska, politiska, intellektuella, religiösa och etiska kriterierna var i grunden godtyckliga enligt hans analys. Men bortom ont och gott fanns de estetiska kriterierna kvar att bedöma livets och civilisationens yttringar.
Weber avvisade tanken på konstens överhöghet och prövade tanken att ge de etiska kriterierna en liknande särställning som ett slags överspråk med vilket man kunde bedöma konflikter inom och mellan politik, ekonomi, vetenskap och religion.
Men ingen kunde visa att konst och etik var något annat än just livsområden bland de andra. Tänk istället som om varje livsområde har sin högst egna rationalitet. Det gör Tysklands för dagen främste sociolog, Niklas Luhmann. Livsområdena behandlar varandra nuförtiden som en omgivning som man måste ta viss hänsyn till. Men man behöver inte förstå särskilt mycket av andra områden än sitt eget. Den franske filosofen J-F Lyotard har rätt: hela idéen med en universell rationalitet är omöjlig. Våra ord och meningar beror ju av det sammanhang som olika livssituationerna utgör och kan inte förstås ordentligt utanför dem.
Inget livsområde besitter överspråket. Vårt samhälle är som en modern dagstidning med sina sektioner och skilda chefredaktörer. Alla har de sina bedömningsgrunder. Ingen har kriterierna som gäller för de andra.
Varför skriver jag nu om sådana filosofiska problem? Skälet är att moderaterna har utgett en programskrift där det står: "Etik, ekonomi, konst, religion och vetenskap får utvecklas på egna villkor och enligt egna traditioner". Principen är så viktig att den ger titeln till hela programmet, Allsidighetens samhälle.
Allsidighetens princip är ingalunda självklar i svensk politik. Olof Johansson vill på urmodigt vis att politiker skall fortsätta att styra kyrkan (detta är innebörden av statskyrkosystemet). Ingvar Carlsson hotade häromdagen att de universitet, som vågar bli fristående stiftelser -- något som Per Unckel nu gör möjligt -- skall tvingas tillbaka under statens kontroll, om socialdemokratin återfår makten. Vi har ett folkparti och en socialdemokrati som tycker att det är självklart att statsmakterna styr våra etiska impulser att hjälpa de svaga. De talar om och med de svaga på skatteindrivarens, lagstiftarens och byråkratens dialekt.
Mot detta står moderaternas ideal av det allsidiga samhället med sin begränsning av politikens överspråk och överanspråk. Här går den intressantaste politiska klyftan idag.
I teorin har moderaterna det mest sofistikerade och moderna programmet. I praktiken är de besatta av ekonomin och söker styra valutor och räntor och exportinkomster, precis lika mycket som de andra. Det kanske måste vara så om man skall regera ett land i utförsbacken mot statsbankrutt. Men bortom krisen hägrar allsidighetens samhälle.
© 1993 Dagens Nyheter. Denna text är skyddad av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden. Reprinted by permission.