Hans L Zetterberg
En lektion i marxism för Gudrun Schyman
När Karl Marx flyttade till England på 1840-talet hamnade han i liberalismens förlovade land. Han utnyttjade det liberala klimatet för sina syften och såg de liberala språkvanorna som dimridåer som skymde verkligheten. Marx tänkte inte bara på England som liberalismens land utan som ångmaskinens land (ångan var den tidens motsvarighet till vår teknologi dvs bilism, kärnkraft, datorer, genteknik). Hälften av befolkningen försörjde sig i stadsnäringar och industri jämfört med 10 à 20 procent på kontinenten. Den engelska verkligheten bekräftade för honom att produktionstekniken skapade nya sociala strukturer, nya yrkesklasser, nya maktförhållanden, ja, nya ideologier. Hela samhällets natur syntes bestämd av den rådande teknologin. Sådana observationer befäste Marx materialistiska teori om historien och samhället.
Den stora klyftan i industrisamhället gick mellan dem som ägde maskinerna och verktygen ("kapitalet") och de som arbetade med dem. Kring denna klyfta bildades de nya klasserna: borgarklassen och arbetarklassen. Själva familjen blir en spegelbild av detta klassamhälle där mannen är den egendomsägande härskaren och kvinnan den egendomslösa proletären.
Borgarklassen blir allt rikare och oberoende, arbetarklassen allt fattigare och beroende. Därmed skapades klasskampen, en allestädes närvarande dynamik i samhällslivet.
Den osynliga handen som styr marknaden har element som Marx gör tydliga. Marknaden bygger på äganderätten, en rätt som måhända lätt respekteras av de rika men ingalunda av de fattiga. Endast statens ingrepp -- polisens övervakning och hotet om fängelse -- får arbetarklassen att böja sig för äganderätten och de ojämlikheter i ägande som marknaden skapar. Och staten är den härskande borgarklassens instrument. Statsmakterna bestämmer inte över produktionsförhållandena som dess liberala företrädare tror. Staten anpassar sig snarare till varje omläggning av produktionen.
Borgarklassen som styr staten för sina syften kan inte besegras genom någon omröstning till eller i parlamentet. Den kan bara besegras genom proletärernas revolution.
Tidigt hade Marx insett att ett helt nytt samhällssystem blir möjligt när maskinerna gör arbetet och människan kan fiska och jaga och ägna sig åt konstnärlig verksamhet. (Som många arbetsmyror var Marx en fritidsromantiker.) Men först när tekniken skapat ett ekonomiskt överflöd kunde socialismen träda till.
Marx var kritisk mot den tidigare socialismens försök att skapa utopiska samhällen i god miljö där alla skulle dela fattigdomen lika. Mervärden måste alltid sugas ur arbetarklassen för att investeras i ekonomisk tillväxt och statskonst. Själva knappheten skulle skapa olikheter därför att ledarna behövde extra belöningar för att organisera samhällslivet. Endast där internationellt kapital och avancerad produktionsteknologi skapat ett överväldigande överflöd -- i ett framtida EU skulle vi säga idag -- blir jämlikhet ett realistiskt alternativ. Socialismen skulle därför komma först till de rikaste länderna, allra först till Nordamerika, menade Marx och de första generationerna av hans lärjungar.
Så blev det som bekant inte. De industriellt högt utvecklade länderna har aldrig sett industriarbetare genomföra en revolution av marxistisk typ. Däremot har marxismen segrat i några industriellt underutvecklade länder. De marxistiska revolutionärerna i Tsarryssland, Jugoslavien, Kina, Kuba, Nordkorea och Nordvietnam har i det väsentliga burits upp av en jordbrukande underklass. Marx skulle ha tagit för givet att de måste misslyckas.
Nu, Gudrun Schyman, får du ingen mer hjälp av en högerideolog som jag. Gå istället själv och läs Marx och lär dig av honom att uppskatta teknik: älska bilism, kärnkraft, datorer och genteknik. Och glöm inte att han pekar ut att vägen till socialism går över EG och EU. Bara om du kan knyta ditt partiledarskap till den marxistiska traditionen i europeiskt tänkande blir du en intressant motpart i den ideologiska debatten. Hittills är du bara en bedrövlig populist i den allt större skaran av bedrövliga populister i svensk politik.
© 1993 Dagens Nyheter. Denna text är skyddad av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden. Reprinted by permission.