Dagens Nyheter, December 30, 1992

Hans L Zetterberg

Ut med rävarna, in med lejonen!

Rävarna, de sluga och uträknande, som glatt utnyttjar andras pengar för egna syften, har länge styrt i landet. De driver medmänniskor, företag, ja hela riket i fördärvet. Nu måste lejonen ta över, de som är trofasta, sparsamma och rädda om andras pengar.

Har du gjort smarta köp i julhandeln och använt kreditkort? Blir skulden på räkningen större än vad som är kvar av månadslönen efter andra nödvändiga utgifter i januari? Då är du antagligen en räv. Om du inte betalar, säger lejonen, kommer du in i ett register så att du aldrig får låna igen. Du kan också bli anmäld. Handräckning (dvs statens våld) kan brukas att ta din egendom ifrån dig. Det kallas utmätning. Lejon är inte att leka med.

Ditt problem är inte att du är fattig. Du har bara lånat för mycket i förhållande till din lön. Du har inte varit som lejonen och hållit en konservativ relation mellan inkomst och låneutgifter.

Konkurser uppstår inte för att arbetslust, affärsidéer, och maskiner tar slut, utan för att pengarna tar slut. För företag, liksom för privatpersoner, gäller att åtaganden som räntor och amorteringar måste stå i en rimlig relation till intäkterna. Som i lejonens företag. Men bankerna uppmuntrade fastighetsrävarna på 80-talet. Ett barn som lärt sig plus och minus kunde se att hyresintäkterna inte räckte till att betala räntor och nödvändiga utgifter. Men inte bankerna. Och så började eländet. Bankfolk skall vara lejon, inte rävar.

De företagare som är rävar har det knepigt idag, för de har byggt verksamheten på lån och har för litet eget kapital. Räntenivån under fjärde kvartalet har varit skyhög och betalningen förfaller den 31 december. Statistik för nödlidande lån och kreditförluster får då en ny alptopp, liksom siffrorna för konkurser.

Relationen mellan inkomst och lån börjar nu bli kritisk också för staten. BNP är värdet av de varor som hela Sverige åstadkommer under ett år. Den är så att säga nationens årslön. Har ett land ökande BNP -- man kallar det "tillväxt" -- kan det utan problem öka sina lån, förutsatt att landet som ett lejon håller en försiktig proportion mellan låneökningen och tillväxten.

Vad som nu händer i Sverige är att staten ökar lånen i vild takt utan att BNP ökar. Liberala ekonomer, riktiga rävar, viskar många knep i regeringens öra för att undvika den konservativa relationen mellan inkomster och låneutgifter. En del säger att det är ofarligt när staten lånar från sitt eget folk. Men helt ofarligt kan det inte vara. Staten tar för sig alla pengar som finns till utlåning, och det blir allt svårare för ett privat företag eller en privatperson att få banklån. Så är det idag i Ungern och på flera ställen i Latinamerika.

Andra ekonomer säger att det är ofarligt att låna eftersom vi betalar tillbaka när tiderna blir goda. När de goda tiderna kommer skulle jag dock vilja se Ann Wibble övertyga välfärdsrävar som Bengt Westerberg och Sten Andersson att nu är rätta tiden att dra ned på generositeten i den offentliga välfärden. I goda tider förväntar sig väljarna naturligtvis mer välfärd, inte mindre. I dåliga tider vill väljarna också ha mer välfärd; då behöver de den mest.

Staten lånar en ökande andel utomlands. Den ränta som vi skickar till utlandet är för alltid förlorad för det svenska folkhushållet.

När Riksgäldskontoret, myndigheten som sköter statens upplåning, om fyra, fem år upptäcker att nästan alla utländska långivare artigt säger "Tack, vi har redan tillräckligt med Kingdom of Sweden i vår portfölj", får gälden låta riksbanken bli långivare istället. Riksbanken behöver inte betala med egna pengar. Den kan "använda sedelpressarna". Inga sedlar behöver dock tryckas; man trycker istället på några knappar och summan sprids i banksystemet.

På cirka nio månader kan ett sådant förfarande ge oss en inflation på flera hundra procent. En tusenlapp blir värd några kronor. Alla besparingar, inklusive de heliga AP-fonderna, de säkra riksgäldskontona, bankböckerna med statlig garanti, allt raderas ut. Processen illustreras åskådligt i Ryssland just nu. Landet är rikt på naturtillgångar och utbildad arbetskraft. Men besparingarna har blivit värdelösa och riktiga pengar har tagit slut.

När utländska långivare börjar nobba riksgälden och när riksbankens statistik visar att den i stor skala finansierar riksgälden kommer texter upp på dataskärmar i den internationella finansvärlden som uttolkas: "Gå ur svenska kronor!" Det blir fritt fall för kronan på valutabörserna och snart kostar en enda dollar några hundra kronor. Rävarna lånade till att bevara vår välfärd och landet gick bankrutt och all välfärd raserades.

Rävarna drivs nu ur finansvärld och banker. De måste också ut ur riksbank och finansinspektion. Och ut ur kanslihus och partistyrelser. Låt fler lejon komma in innan det är för sent.

© 1992 Dagens Nyheter. Denna text är skyddad av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden. Reprinted  by permission.