Hans L Zetterberg
Regelmakarnas eller lirarnas europa?
Politiker löser problem genom att stifta lagar. Affärsmän tacklar problem genom att lösningar får konkurrera. Politiker vill ha spelregler. Affärsmän vill lira.
Integrationen i Europa är en väldig kamp mellan reglerare och lirare. Båda behövs förvisso. Men vem skall ha sista ordet?
Reglerarna tror att Europa drivs samman genom harmonisering av nationella regler. Den mäktiga EG-kommissionen är inpyrd av regleringstänkande. Den har utvecklats ur en byråkrati som administrerade en kartell (kol- och stålunionen) och subventioner (jordbruksstöd och regionalstöd), och i dess väggar lever ingen tradition av frihandel.
Kommissionens arbete med harmonisering lider av den frenetiska takt med vilken medlemsstaternas parlament antar nya lagar. Man hinner inte harmonisera allt. Och i en del fall har kommissionen dessutom harmoniserat i ogjort väder, dvs brutit mot subsidiariteten.
Genom EES är vi inne i en process i vilken svenska regler ersätts av europeiska. Många svenskar får nu för första gången lära sig vad europalagar och europaförordningar innehåller. De upptäcker att en del inslag i dessa regler är gammalmodiga. Harmoniseringen har inneburit att en given nivå av lagstiftningen fryses i form av en europalag. Det står också klart att centraliseringen av reglerna ingalunda innebär att man undvikit fel och dumheter. Snarare har vissa fel och dumheter standardiserats och blivit svåra att ändra. I studiearbetet om EES är det lätt att bli orolig över att våra konkurrenter från fjärran östern jobbar med flexiblare regelverk och därför kan vara modernare.
Lirarna sjunger inte om harmoniseringen. Låt reglerna förbli nationella, säger de. Däremot skall gränserna skall vara öppna så att vi får en konkurrens inte bara mellan produkter och marknadsföring utan också mellan regelsystemen. I ett EG som är i kris därför att harmoniseringen inte har tillräckligt folkligt stöd blir konkurrenslinjen allt mer intressant.
Danskarna kan ha sina regler för alkoholprocenten i ölsorter, tyskarna kan ha sina regler för hur öl skall bryggas för att vara rent, och belgarna kan ha sin ölstadga om tillsatser i processen. Men alla EG-länderna måste ta in varandras öl i butikerna. Så får de välinformerade konsumenterna avgöra vilket öl som överlever. De olika ländernas regelsystem blir med andra ord också föremål för konkurrens. Det är en ny situation för politiker och jurister som är ovana att deras verk bedöms genom öppen tävlan på marknadsplatsen.
Enligt lirarna behövs ingen europalag för aktiebolag. När kapital, anställda, varor och tjänster får flyta fritt över gränserna registreras bolag i det land som har den bästa bolagslagstiftningen och de kunnigaste och snabbaste domstolarna i bolagsfrågor. I USA har de olika delstaterna olika bolagslagstiftning, men bolag registreras med förkärlek i Delaware som har konkurrensfördelarna.
I en viktig dom om Cassis-de-Dijon har EG-domstolen i Luxemburg lagt grunden för ett lirarnas Europa i vilken ursprungslandets lagstiftning får testas på marknaden. En fransktillverkad likör som tillåts för fransmän kan inte förbjudas av tysk lagstiftning för tyskar. Det skall bli intressant att se om domstolen mot kommissionens vilja vill utsträcka principen också till svenskt snus.
Genom att rösta ja i folkomröstningen väljer vi inte sida i den gigantiska konflikten mellan regelmakarnas och lirarnas Europa. Vårt eventuella ja innebär snarare att vår inhemska debatt flyttas till en kontinental arena. Får vi ett "Carlssons Europa" där regelmakarna styr marknaden? Eller får vi vad som borde vara "Bildts Europa" där lirarna testar också regelmakarnas verk i öppen konkurrens? Den frågan avgörs inte i vår folkomröstning, inte ens om Carlsson och Bildt får olika ja-valsedlar med egen text på baksidan. Omröstningen gäller om vi skall få vara med och författa Europas vidare historia i den fortsatta kampen mellan regelmakare och lirare.
Själv skulle jag andas friare om vårt ja till Europa står för principer med de svåra namnen "subsidiaritet" och "Cassis-de-Dijon". Med sådana ord i bagaget kan man också delta i den kommande debatten på Europa-nivå.
© 1992 Dagens Nyheter. Denna text är skyddad av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden. Reprinted by permission.