Dagens Nyheter, November 5, 1992

Hans L Zetterberg

Välfärden blir europeisk

I många år har vi fört diskussionen om välfärden i Sverige genom att jämföra oss med USA. Dramatiska tv-bilder av USA:s slum och sociala problem har hjälpt oss uppskatta egenarten hos vårt eget välfärdssystem. Den privata välgörenheten i USA och de behovsprövade amerikanska välfärdsbidragen är helt annorlunda än vårt statliga system med lika-för-alla åtgärder. Vi må vara amerikaniserade i vår konsumtion och våra livsstilar, men i välfärd är vi det inte alls. Därför har vi nog känt oss en smula överlägsna världens mäktigaste land.

Nu har vi så sakteliga också börjat jämföra de skandinaviska välfärdssystemen med kontinentens. Detta är inte bara en akademisk specialitet hos några välfärdsforskare. Kontakterna med Europafacket har lärt fackföreningsrörelsen att kollegorna där nere har en annan och viktigare roll i välfärden än vad facket har i Sverige. Moderater och kristdemokrater har också i det ökande samarbetet med kontinentala bröder och systrar upptäckt en helt ny värld av välfärdspolitik ¾ annorlunda än både den svenska och amerikanska. [Socialdemokratiska politiker tycks visserligen fortfarande mest vara missionärer för den svenska modellen när de far utomlands, men även de börjar se europeisk välfärd med nya ögon. Snart är det bara centern och folkpartiet som ingenting sett och lärt. Men EG-debatten visar också deras väljare att andra länder har bra välfärdssystem.]

Vad upptäckter vi då om välfärden i Europa? Det finns vissa gemensamma drag trots att välfärdssystemen varierar från land till land. Den holländska välfärden, till exempel, följer principen om subsidiaritet. Den lilla världens grannskap, vänner och familjer får först söka lösa de sociala problemen. Om de misslyckas kommer arbetsmarknadens parter in med sina avtalade arrangemang, först på det lokala planet, sedan på riksplanet. I sista hand träder staten in med hjälp. Det är något helt annorlunda än Sverige där staten är med från början. Vi har en socialminister som till och med vill lagstifta mot de kommuner som i demokratisk ordning kan tänkas välja bort hela den kommunalägda barnomsorgen till förmån för kommunbidrag till privata alternativ.

CENTRAL-
PLANERING

 

Konservativ

Ý

 

Social-
demokratisk

SELEKTIV VÄLFÄRD
(Nödtjänster med riktade och behovsprövade bidrag)

Ü

Þ GENERELL VÄLFÄRD
(Grundtjänster med många universella bidrag)

(Ny)Liberal

ß

Kristdemokratisk

SUBSIDIARITET
("Näransvar")

Diagrammet presenterar en karta över fyra typer av välfärdsarrangemang. Den vertikala axeln går från centralplanerad välfärd (som i Skandinavien) till närhetsansvar för välfärden (som i det katolska Europa). Hos oss bygger välfärden på storslagna system beslutade av regering och riksdag. På kontinenten byggs välfärden upp utifrån lokala beslut, ofta tagna i det civila samhället, ofta med kommunala bidrag, ibland med en yttersta garanti från rikets ledning.

Den horisontala axeln speglar vårt vanliga sätt att tänka om välfärd, det enda som Bengt Westerberg tror finns. Den skiljer selektiv välfärdspolitik (som är vanlig i USA) från generell välfärdspolitik (som är vanlig i Sverige och Europa). Den förra hjälper i nödsituationer med riktade och behovsprövade bidrag och är tänkt som en tillfällig del av några medborgares liv. Den senare levererar grundtjänster i form av universella förmåner som när de utfaller till en förutbestämd grupp blir en bestående del av allas liv.

I praktiken förekommer blandformer i alla länder. Man kan dock lätt placera tyngdpunkten i olika politiska riktningars ansträngningar på den socialpolitiska kartan. Socialdemokrater har

huvudsakligen föredragit centralt planerade universella bidrag. Kristdemokrater har huvudsakligen föredragit universella bidrag fördelade enligt principen om näransvar. Liberaler (dock inte svenska socialliberaler som har ungefär samma syn på välfärd som socialdemokrater) har huvudsakligen föredragit riktade bidrag givna på basis av näransvar. Konservativa har huvudsakligen föredragit centralt planerade riktade bidrag.

Krisuppgörelsen från september innehåller förslag att arbetsmarknadens parter skall ta över ansvaret för sjuk- och arbetsskadeförsäkringen. Därmed minskar statens budget och det civila samhället får mer ansvar. Det är ett jättekliv söderut på välfärdskartan. Sverige är på väg från socialdemokrati till kristdemokrati i välfärdspolitiken. Av nyliberala inslag har vi däremot inte sett mycket.

© 1992 Dagens Nyheter. Denna text är skyddad av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden. Reprinted  by permission.