Nytt liv att vänta för filantropin

Dagens Nyheter, September 26, 2000

Hans L Zetterberg

Nytt liv att vänta för filantropin

Stat och kommun finansierar sin verksamhet genom skatter som allmänhet och företag tvingas betala. Näringslivet finansierar sin verksamhet genom vinstgivande försäljning.

Men hur skall vetenskapens, kulturens, religionens, och humanitetens verksamheter finansieras? De skall tvingas ut på marknaden och sälja sina tjänster, säger de enfaldiga i nutidens höger. De skall leva av offentliga anslag, sade gamla tiders höger, och så säger också vår tids lika enfaldiga stats- och kommunkramande vänster.

Det finns en tredje väg, filantropi. Filantropi är inte detsamma som välgörenhet. Välgörenhet är gåvor till människor som är utan mat, bostad, kläder och annan nödtorft. Filantropi är donationer till projekt och institutioner inom kultur, vetenskap, religion, hälsa och andra områden som saknar alla eller tillräckliga skattemedel och försäljningsintäkter. Lagstiftningens "allmännytta" har blivit för lapptäckig och belastad för att kunna definiera modern filantropi.

Filantroper kan vara privatpersoner, ideella föreningar, företag eller stiftelser. Privata filantroper donerar pengar och ofta också sin tid. Resultatet märks ibland genom att deras namn syns på mässingstavlor i byggnader, på en sida i konsert- och teaterprogram, i titeln på en professur, i förordet till en fackbok, bredvid föremål på museer. I intervjuer bland New Yorks många privatpersoner som är filantroper fanns frågan om skatteavdraget för bidrag borde avskaffas och staten använda de ökade skatteintäkterna att ta över de filantropiska projekten. En av de intervjuade svarade: "Om jag ville leva på det sättet skulle jag flytta till Sverige." (Francie Ostrower, "Why the Wealthy Give", Princeton Univ Press 1995.)

Ideella föreningar som Röda Korset, är traditionella inslag i filantropin. De betalar inte skatt för de gåvor de får. Men i Sverige får deras givare inte dra av sina gåvor på skattsedlarna.

Företag blir filantroper när de kommit in i svängen som sponsorer och upptäcker att detta kan bli något mer än reklam. Det är ett socialt och kulturellt ansvarstagande som i förlängningen kräver sin egen man på huvudkontoret med egen budget och ett eget avsnitt i årsredovisningen.

Stiftelser, denna gamla organisationsform, utgör den mest sofistikerade delen av modern filantropi. Nobelstiftelsen är vår mest välkända. Enligt lagar som funnits sedan 1940-talet är filantropiska stiftelser befriade från skatt om de delar ut 80 procent av sin inkomst till de ändamål deras stadgar föreskriver. Regeringsrätten funderar just nu på hur 80 procent skall beräknas i en värld där inkomster är av olika slag och inte kan förvärvas utan arbete och kostnader.

Olika former av filantropi kan samverka. I antroposofernas Järna utanför Södertälje, en pärla i det svenska civilsamhället, finns ett kulturhus som ägs av en stiftelse. Men ideella föreningar och projektgrupper står för merparten av verksamheten i huset.

I USA skall en filantropisk stiftelse dela ut fem procent av sina totala tillgångar (räntor, utdelningar, värdestegringar) varje år till sina ändamål eller skicka pengarna till skattemyndigheterna. I Sverige har en utredning ledd av regeringsrådet Anders Swartling föreslagit en modernisering av stiftelsernas beskattning. Den går ut på att också värdestegringen på en stiftelses tillgångar skall räknas som inkomst, inte bara de löpande räntorna och utdelningarna. Vi skulle alltså få ett system som liknar det amerikanska. Det skulle ge en massiv ökning av stiftelsepengar till kultur, forskning, skola, hälsa, etc.

Under årens lopp har ett antal stora familjeföretag parkerat en utslagsgivande andel av sina aktier i stiftelser där familjen kan rösta för dem utan att äga dem och därmed bli skyldig förmögenhetsskatt och arvsskatt. I dessa kretsar kallades Swartlings betänkande "Gula faran" och spred förstämning. Om förslaget blev lag måste aktier säljas och makten över de egna företagen tunnas ut.

Socialdemokraterna har en hatkärlek till Wallenbergsfären vars makt står och faller med aktieinnehavet i Knut och Alice Wallenbergs stiftelse. Göran Person har ännu inte upptäckt att Sverige numera lika gärna kan ha eller mista det system som låter Investor ha en extra makt i valet av styrelse i de stora bolagen. Regeringen har avstått från att driva Swartlings förslag. Borgerliga partier har inte drivit på för de har speciella bindningar till stiftelser, till exempel, moderaterna till Söderbergska familjestiftelserna och folkpartisterna till Ax:son Johnson stiftelsen. Sålunda blir det för närvarande ingen ändring av skattelagar som tvingar stiftelserna att öka sin filantropi.

Men varför ny lagstiftning? Ett flertal stiftelser i Sverige som vill förbättra sin filantropiska mission och använda modern kapitalförvaltning söker nu själva ändra sina stadgar. Nobelstiftelsen föregick förra året med gott exempel. Det går naturligtvis inte att ändra stadgar så att de avviker från stiftarnas avsikter, men man kan ange nya vägar att nå målen. Om stiftelsens ändamål erhåller 80 procent av inkomst och värdestegring räknat över en konjunkturcykel skapas en modern och äkta filantropisk stiftelse, inte en maktförvaltande apparat som också råkar vara en stiftelse. De övervakande myndigheterna börjar förstå, kanske t.o.m. uppskatta, de stiftelser som gör sådan stadgeändring.[*]

Ett civiliserat land har en lagstiftning som uppmuntrar och underlättar filantropi. Våra ministrar för kultur, forskning, hälsovård, idrott och kyrka har tidvis i magnifikt övermod trott att de själva genom partipolitiska kanaler kan upptäcka samhällets behov och tillfredsställa dem genom "demokratiska beslut". Därför har snålhet med skattelättnad och byråkratiska restriktioner drabbat filantroper som själva identifierar behov av donationer. I takt med att det civila samhället får en större roll i våra liv blir emellertid filantropin viktigare. Den borde ha ett lika självklart utrymme i nyhetsflödet som statsbudgeten och företagsvinsterna.

---

Detta är min sista kolumn i DN. Tidigare texter finns i arkivet www.zetterberg.org.

*[Stadgeändringar för äldre stiftelser vars stadgar anger procedurer för omformuleringar av stiftarens föreskrifter kan genomföras utan tillstånd för permutationen från länsstyrelsen /Kammarkollegiet. Stiftelselagen 1994:1221. Noterat av HLZ 2001-11-07 efter styrelsesammanträde i Rättsfonden, som genomfört en dylik ändring.]