|
From Torgny T. Segerstedt (editor), Det politiskt omöjliga, Ratio, Stockholm,1989, pp 11-21
HANS L ZETTERBERG
1.
Sverige är folkrörelsernas land. Vi har frikyrkorörelsen, nykterhetsrörelsen, arbetarrörelsen, idrottsrörelsen och numera också miljörörelsen. Att förklara svenska folkrörelser för utlänningar är knepigt. Motsvarigheter till ordet folkrörelse finns visserligen på engelska, franska och tyska, men betydelsen är en annan än vad svenska språket lägger i begreppet folkrörelse.
Själv brukar jag förklara de svenska folkrörelserna för utlänningar med att de är sekter. Sverige är liksom USA sekternas förlovade land. Folkrörelser är ganska obegripliga för amerikaner men de förstår sekter, samfund och kyrkor.
Den vetenskapliga förståelsen av samma fenomen fick sitt genombrott 1929 med en bok om samfundsväsendets sociala grundvalar av religionssociologen Richard H Niebuhr som hette Social Sources of Denominationalism. Med den som bakgrund kan man förstå hur sekter fungerar. Mary Douglas och Aaron Wildavski har i sitt arbete Risk and Culture från 1985 gjort en analys av miljörörelsen som anknyter till denna forskningstradition. Utgångspunkten är densamma som hos Niebuhr: Organisationsformen påverkar i hög grad sektens ideologi och definierar vad som är möjligt och omöjligt för sekten.
2.
Man talar vanligen om sekter i religiösa sammanhang. Men en sekt behöver inte vara en religiös sammanslutning. Den kan vara politisk, moralisk, estetisk; den kan vara ett embryo till vilken rörelse som helst. Ordet "sekt" betyder följe.
Sekten är ett brödraskap, en enhet av likar, vilken hålls samman av en fast gemensam åskådning. Oavsett om dess åskådning gäller religion, politik, miljö eller levnadskonst håller sekten på godhet, jämlikhet och renhet.
Godhetens fiende är världens ondska: synden, drogerna, kapitalismen, industrin, storstadens dekadenta livsstilar, eller dylikt.
Jämlikhetens fiende är hierarkin och centraliseringen. För sekten är en konsekvent jämlikhet viktigare än ett starkt ledarskap. Ledaren är ett språkrör för följeslagarna, inte en chef för sin stab. Här finns ingen byråkrati.
Renheten avhåller sekten från att leva eller tro som de ogudaktiga. Motsatsen till renhet är världslighet. Sektens varningsklockor ringer när socialisten beblandar sig med kapitalister, den troende med hedningar, miljöaktivisten med miljöförstörare. Inom sekten slår man vakt om sin genuina tro, är på sin vakt mot förförelse från utomstående. När sektens medlem ger sig ut i den onda världen är det som missionär, inte som kosmopolit och sällskapsbroder.
Sektens inre liv kan bli synnerligen tillfredsställande för medlemmarna. Här finns en myckenhet av mänsklig värme och engagemang.
3.
Folkrörelserna, det svenska samhällets speciella sekter, uppstod i den stora oredan som följde 1800-talets expansion av städer och industri. De sökte lösningar i gemenskap på det nya samhällets problem. Och de reagerade negativt på det gamla samhället.
Sverige på 1800-talet var en privilegiestat. Här fanns hierarkisk myndighetsmakt, auktoritär arbetsgivarmakt, rituell kyrka. Den konstnärliga smaken formulerades av kungliga akademier. Livsstilar bestämdes av det borgerliga patriarkatet. Men det fanns tryckfrihet och, tro det eller ej, fler tidningar än idag. Ett medvetande kunde spridas att den rådande samhällsordningen var gjord för en annan tid och för att lösa andra problem. Det fanns också på det sena 1800-talet utrymme för rebeller, åtminstone om de inte använde våld och inte tog i för hårt mot majestätet och moralen.
Privilegiestaten, eller valda delar av den, framstod som en ond makt för 1800-talets folkrörelser, dvs nykterhetsrörelsen, arbetarrörelsen, frikyrkorörelsen. Rörelserna hade mycket av intern demokrati och ville ha demokrati också i det större samhället. De förnekade det samhälle som fött dem och började livet med en inbyggd motvilja mot traditioner, eliter, privilegier, statens och kyrkans ämbetsmän.
Förbluffande mycket av detta lever kvar än idag. 1986 fick inte Sverige begrava sin mördade statsminister. Det skulle partiet göra. En statsbegravning med ärkebiskopen och andra biskopar och med sex generaler som bar kistan mellan rader av paraderande militärer var otänkbar för SAP. Utformningen av Palmes begravning visade hur motviljan mot privilegiestatens symboler, grundlagd hundra år tidigare, lever kvar i arbetarrörelsen. Det blev röda fanor, inte blågula.
Man kan säga att detta är något som är betingat av den specifikt svenska situationen. I resten av denna uppsats vill jag hålla mig till det som är typiskt för alla slags sekter, och särskilt uppmärksamma vad som blir politiskt möjligt och omöjligt för ett sekteristiskt parti.
4.
Sekternas stora problem är att få följeslagarna att hålla ihop. Man kan förstå sekter endast om man inser att ett av deras överskuggande behov är att hålla organisationen intakt. Detta behov nästlar sig in i nästan all sektens aktivitet, även sådan som uppenbarligen gäller annat.
Prioriteringen av de egna organisationsproblemen innebär att man undviker att ha alltför konkreta svar på praktiska frågor. Det räcker att man är emot synd, apartheid, atombomben, vapenexporten, kärnenergin, skogsdöden osv. Ett detaljerat program, konstruktiva kompromisser med motståndare, allt detta skapar lätt oenighet och splittring av sekten. Miljöpartiet de gröna, vår senaste sekt, bär syn för sägen.
Många sekter blir missionerande, vill sprida sin åskådning och medlemskap till andra. Den missionerande inställningen tvingar alla och envar som vill vara kvar i gemenskapen att bekänna att man vill omvända de utomstående.
Visst är det bra för sekten att hedningarna omvänds, missionens manifesta funktion. Men det är också bra att gemenskapen stärks, missionens latenta funktion. Det primära för en sekt är vanligen att svetsa samman rörelsen. Man känner igen en sekteristisk debatt på att sakfrågor underordnas behovet att hålla samman rörelsen.
Det stora inslaget av sekterism i dagens svenska debatt är ingen skön fjäder i vår demokratis hatt. Visserligen ökar sekterismen engagemanget i frågorna. Men den gör också debatten oförsonlig, känslosam, självgod, okänslig för fakta och intolerant mot oliktänkande.
Sekterismen i svensk politik leder till att frihandel, neutralitet och sysselsättning offras på ett Sydafrikaaltare, ett offer som inte alls påverkar utvecklingen i Sydafrika. Den leder till att elpriser, levnadsstandard och basindustrier riskerar att offras på ett Barsebäckaltare, ett offer som dessutom drar in ett enormt kolkraftverk i regionen. Den kan offra Bofors på ett altare av gummiparagrafer för vapenexporten, ett offer som gör Sverige och andra små länder mer beroende av stormakter för att beväpna försvarsmakten.
Svenska massmedier är vana att spela med i sekteristernas spel. Det är alltid matnyttigt att skriva om (kampen mot) synden. Ingen nyhet är större än att den rättfärdige lille David slår den onde jätten Goliat.
5.
Sekter är, som sagts, sköra organisationer. De delar sig lätt. Den som inte är för, han är emot, de orena utspys och nya sekter uppstår ur gamla. Delningskedjorna är komplicerade. De religiösa delningarna berörde bl a Evangeliska Fosterlandsstiftelsen (som stannade inom svenska kyrkan), missionsförbundare, baptister, pingstvänner, maranata och nu senast Guds barn. De socialistiska delningarna är ännu krångligare, vilket framgår av diagrammet nedan.
|
Motvikterna mot sektens splittring heter centralisering och hierarki. Goda illustrationer på starka motvikter ges av den romersk-katolska kyrkan. Den har centraliserat makten till Rom. Dess prästerskap och andra tjänare är en byråkrati med väl definierade positioner och ranger. De centrala instanserna kräver lydnad och kan sätta makt bakom orden. De håller också kontroll över utnämningar och befordran inom prästerskapet. Därmed kan kyrkan också hålla uppsikt över läran. Irrlärornas företrädare bestraffas i karriären och isoleras i oskadliga befattningar. I nödfall kan de dömas eller bannlysas.
LO-SAP har i ett århundrade kunnat hålla ihop huvudfåran av arbetarrörelsen. Det är en prestation. Medlen har också för LO-SAP varit centralisering och hierarki. Fackföreningsrörelsen centraliserades delvis därför att motparten, SAF, var centraliserad. 1940-talets stadgeändring i LO gav centralorganisationen kontroll över strejkvapnet, och i praktiken över avtalen. Valsystemet gör kommunister osannolika på LO-kongresser och obefintliga i LO-toppen.
Inom den politiska grenen av arbetarrörelsen, Socialdemokratiska arbetarpartiet, hade man inte tillgång till mycket av hierarkisk kontroll. SAP kunde dock genom det svenska systemet med listval till politiska församlingar kontrollera sina folkvalda: De som under mandatperioden utvecklade avvikande åsikter kunde flyttas ned till icke valbar plats.
Det väsentliga för rörelsens sammanhållning och stabilitet är emellertid något annat. Arbetarrörelsen fick genom sina valframgångar tillgång och kontroll över den offentliga sektorns utnämningar. Därmed hade man en hierarki i vilken man kunde placera sina nyckelpersoner utan att man behövde organisera partiet som en hierarki. Detta är hemligheten som gör att SAP på en gång kan vara både jämlik sekt och stabil hierarkisk kyrka.
I strid med grundlagens krav att kompetensen äger företräde ger arbetarrörelsen de sina praktiskt taget monopol på offentliga tjänster på ledarskaps- och mellannivå. Betrakta regeringens utnämningar. Här är ett smakprov från A till Ö:
Ag, Lars, Byggnadsstyrelsen
Andersson, Leif, Presstödsnämnden
Andersson, Sivert, Arbetarskyddsstyrelsen
Ekström, Bert, SMHI
Hilibom, Lars, SPK
Holmér, Hans, FN
Hugosson, Kurt, Svensk bilprovning
Jacobsson, Egon, Vin- & Spritcentralen
Johansson, Sten, Statistiska centralbyrån
Kardell, Arne, Livsmedelsverket
Larsson, Allan, AMS
Larsson, Ulf, Kriminalvårdsstyrelsen
Löfdahl, Göran, Kulturrådet
Löwbeer, Hans, Bankinspektionen
Myhlback, Lennart, Statens räddningsverk
Niblaeus, Kerstin, Kemikalieinspektionen
Nilsson, Sven-Eric, Kammarkollegiet
Nygren, Arne, Statens nämnd för gruvegendomar
Ringborg, Erland, Skolöverstyrelsen
Rode, Hans, Energiverket
Rollén, Berit, AMU
Sandlund, Maj-Britt, Socialstyrelsen
Zachrisson, Bertil, Postverket
Örtendahl, Claes, Statskontoret
Listan över socialdemokrater som fått bra jobb i den offentliga sektorn kunde göras mycket längre. Om vi tar med kommuner och landsting skulle vi kunna fylla hela denna sida med utnämningar av socialdemokrater. Flertalet delegater till SAPs partikongress skulle återfinnas.
Visst finns det några namn på vår lista härovan som kan kallas mest kompetenta för jobbet, t ex Allan Larsson på AMS och Sten Johansson på SCB. Men i flertalet fall rymmer vårt land en borgare eller kommunist som är lika kompetent som den utnämnde.
Det sekteristiska utnämningsväsendet är en anstötlig del av samhällsordningen i en modern stat. De offentliga skattefinansierade tjänsterna är inte till för att vara kitt i en rörelse.
6.
Sekten drar en mycket skarp gräns mellan medlemmar och utomstående. Endast medlemmar kan man riktigt lita på. Det är också därför de får jobben.
Misstron, den inbyggda misstänksamheten, mot utomstående är påtaglig i alla sekter. Det finns en ständig fruktan för infiltrering. Misstron kan ta sig otäcka uttryck, som åsiktsspionage. Det är ingen tillfällighet att vi i den stora (s)ektens kölvatten haft IB-affär, sjukhusspion, och nu SSI-affären.
7.
Sektens egen kod för livsföring är strängare än samhällets lagstiftning, något som många socialdemokrater fått erfara. Owe Rainer är väl den mest kända på senare tid. Inskränktheten är regel för alla sekter, socialdemokratin inte undantagen.
8.
Vår politik i Centralamerika kan användas som ett åskådningsexempel på sekteristisk utrikespolitik.
USAs granne i söder, Mexiko, är en stor civilisation. Men Mexiko är i praktiken också en enpartistat med en tradition av revolutionär retorik och reaktionär praktik. En outvecklad demokrati och en merkantil ekonomi kämpar en oviss kamp mot fattigdom, analfabetism, klassklyftor och befolkningsexplosion.
Mexiko är en krutdurk. Tändhattarna heter Kuba och Nicaragua, regionens två marxistiska stater. Trådarna till tändningen går till Moskva. Reagan vill med alla medel desarmera tändhattarna. Händelser i Nicaragua kan ha mycket stora konsekvenser för USA.
Det världsliga förnuftet säger att det är bäst för Sverige att stå neutralt i denna konflikt. Händelser i denna region har inga direkta konsekvenser för oss i Norden. Men Sverige ger på olika sätt hjälp och stöd till Nicaragua och Kuba. Svenska regeringen vill — med Pierre Schori som härförare — att tändhattarna skall fungera som socialistiska och helst också demokratiska stater.
Sveriges socialdemokratiska sekt går alltså till brödraförsamlingarnas hjälp på andra sidan havet. Den kapitalistiska ondskan skall bekämpas och internationell lag skall upprätthållas. Våra ambassader blir missionsstationer i en ond värld.
9.
Alla svenska partier utom moderaterna har åtminstone en del av sina rötter i folkrörelser. Sverige förefaller ha mer sekterism i politiken än något annat europeiskt land, Norge möjligen undantaget.
Idéhistoriens stora män inom liberalism, konservatism och socialism skulle alla vantrivas i vårt sekteristiska debattklimat. För om John Stuart Mill, Edmund Burke och Karl Marx har något gemensamt så är det motviljan mot sekterism.
Burke tog klar ställning till sin tids sekter. Han försvarade sekternas rättigheter. Religionsfrihetens principer skulle givetvis råda. Men han bekämpade samtidigt konsekvent deras syn på religiös och politisk praktik.
Han oroades mest av de sekter som trodde att de hade monopol på den rätta läran och trodde att den etablerade kyrkan var full av korruption, flärd och villfarelse. De som tror att de har direkt kontakt med Gud och är kallade att återskapa moral, köra ut månglarna ur templen och tvinga fram politisk och moralisk renlevnad, är ingalunda civilisationens räddare. Det är mer sannolikt att de är civilisationens förgörare.
* * * * * * *
Publicerad i
Torgny T Segerstedt et al, "Det politiskt
omöjliga", Ratio 1988
Detta inlägg på
Ratios seminarium på Yxtaholm den 5 och 6 oktober 1987
innehåller tankar som uttryckts i artiklar i
Svenska Dagbladet den 9 mars, 14 och 21 september 1987.
Reprinted by permission
* * * * * * *
