* * * * *

Det finns också andra livsstilar. Vi har t ex skönandarna som lever för konsten och vishetsälskarna som lever som kunskapssökare; de är viktiga livsstilar men omfattas inte av så många människor.

Få människor har endast ett förnamn. Det är likadant med livsstilar: vi är inte bara familjemänniskor eller bara naturälskare. Snarare uppvisar vi ett spektrum av olika livsstilar där en eller ett par dominerar. Vi kan t ex karakterisera en man som en ganska matglad sällskapsmänniska. Han skulle med våra beteckningar heta Tore Alexander i förnamn.

Vi övergår nu till att tala motivation, och får därmed efternamn till våra förnamn.

Vi kommer att skilja på tre slags bevekelsegrunder som kan vara mer eller mindre omedvetna och inom dessa finns flera undergrupper. Där olika bevekelsegrunder dominerar kommer vi att tala om olika människotyper.

De värderingar som används att uttrycka samtidsmänniskors bevekelsegrunder — "vocabularies of motives" för att använda C Wright Mills' fras — kan grovt indelas i tre kategorier.

1. Försörjningens värderingar som framhåller vad som är nödvändigt för överlevnad. Hit hör bl a mat, kläder, husrum och trygghet vid sjukdom och ålderdom. Personer som domineras av överlevnadens och trygghetens krav kommer vi att kalla basbehovsmänniskor. Bland dem finns i dagens svenska samhälle hankarna och gnetarna. Hankarna lever för att klara sig Gnetarna lever försiktigt och tryggt.
2. Produktionens värderingar som framhåller vad som är nödvändigt för välståndstillväxt. Hit hör bl a ordning, ambition och effektivitet. Sådana värderingar finns hos yttrevärldsmänniskor. De har sina basbehov tillfredsställda och har nu utvecklat personliga behov vars tillfredsställelse beror av "externa" signaler. Bland dem finns tillhörare, efterliknare och uträttare. Tillhörarna lever så att de inte avviker från gruppen. Efterliknarna lever helst som kopior av idoler. Uträttarna lever för att visa framgång och prestation.
3. Reproduktionens värderingar som f ramhåller vad som är nödvändigt för personlighetstillväxt. Hit hör bl a intraception, dvs att känna och ta hänsyn till sina egna själstillstånd, och empati, dvs att känna och ta hänsyn till andras själstillstånd. Där sådana värderingar dominerar talar vi om inrevärldsmänniskor. De har också sina behov tillfredsställda och har nu utvecklat personliga behov vars tillfredsställelse beror av "interna" signaler. Bland dem finns självuttryckare, sökare och skärskådare. Självuttryckarna lever för att visa sitt jag. Sökarna lever för nya upplevelser. Skärskådarna lever kritiskt och medvetet.

Vi kan också lägga till en sista grupp, de helgjutna, som integrerat yttre och inre signaler och är tillfredsställda i sina personliga behov när både inre och yttre facit är rätt och en balans råder.

Vi kan i förbigående notera att litteraturhistoriker brukar kalla konstnärer som är yttrevärldsmänniskor för "realister" och inrevärldsmänniskor för "romantiker". Indelningen är alltså ingalunda ny och inte heller någon sociologisk specialitet.

Här är en något mer detaljerad beskrivning.

Hankaren Hansson. Det knallar och går för Hanssons. Många har fortsatt att leva som föräldrarna gjorde, i en liten stuga eller våning på landet eller lägenhet i stan. De hankar sig fram i ett samhälle som ofta betraktar dem som perifera eller en smula utanför. En del hankare har egna små firmor, levebrödsföretag för dem själva; det är ofta osäkert om företagen kommer att fortsätta när de drar sig tillbaka.

Omvärlden uppfattas gärna av hankarna som fientlig och hotfull, och själva är de rätt misstänksamma och har förlorat en del av framtidstron. De har en obestämd dragning åt det auktoritära hållet — enkla regler, lag och ordning.

Hankarna har inom sig rätt mycket av vad Almqvist säger i Svenska fattigdomens betydelse: "Att vara fattig, det betyder att vara hänvisad på sig själv". Många är också ensamstående. Men Sverige av idag är mycket annorlunda än på Almquists tid och "att finna sig stark i fattigdom" är ovanligt. Några av hankarna är utslagna och kommer inte heller längre än till en nödtorftig bostad eller bara en tillfällig kvart för natten, till brödet för dagen, rätt ofta till buteljen för dagen och en tillfällig sexualpartner. Det är levande bevis på att välfärden är ofärdig. Samhälleliga frågor intresserar dem mindre och de skolkar ibland från valen.

I vårt samhälle kompletteras hankarnas magra inkomster av bidrag. Som konsumenter är de koncentrerade på basbehoven, men gör rätt vad det är impulsköp. Priset är givetvis av största vikt — det billigaste av allting.

Gnetaren Gustavsson skiljer sig tydligt från hankarna genom ett aktivare, tryggare liv. De gnetande är trygghetssträvare. De lever försiktigt och vaktar den trygghet de har lyckats skapa.

De är ganska nöjda med det sociala trygghetsnät som det svenska välfärdssamhället har knutit. Som väljare skulle de inte kunna tänka sig "att rösta bort tryggheten".

Gnetarna är plikttrogna och lojala och har ingen tanke på att göra revolution. "Du får inte", "Du måste" är vanliga fraser när de talar. De är överhuvud en smula rädda för experiment och som konsumenter är de framför allt försiktiga. De ser till priset, men är också angelägna om garantier. "Köptrygghet" är ett begrepp de gillar.

Tillhöraren Tillman vill framför allt smälta in i sociala sammanhang. Tillhörarna vill inte avvika från de sina. De flyttar ogärna från hembygden, de vill ha kvar sina jobb. De blir stöttepelarna i de organisationer de tillhör. Tillmans och deras likar är kärntruppen i de stora folkrörelserna, det må vara nykterhetsrörelsen, frikyrkorörelsen, arbetarrörelsen eller idrottsrörelsen. För yngre tillhörare kan det vara popgruppen eller gänget. Det är nämligen själva tillhörigheten som är nyckeln till deras motivation.

Tillhörarna håller ofta på jämlikhet och solidaritet. De läser gärna indignationsartiklar i kvällspressen om hur avskyvärt de rika beter sig; de inkarnerar en stor del av den svenska avundsjukan.

Politiskt sett skulle tillhörarna aldrig rösta mot sitt parti, även om de skulle ogilla vissa drag i dess politik.

I tillhörigheten ingår ibland en misstro mot andra gruppers sätt att leva och de tar gärna avstånd från dem. Tillhörarna har ibland svårt för invandrare, och de utslagna vill de gärna omvända till att bli mer lika dem själva.

Som konsumenter gillar de standardprodukter med välkända märken.

Efterbildaren Eriksson söker också sin identitet hos andra, men inte inom den egna gruppen utan snarast hos någon beundrad grupp eller idol. Som ung växlade Erikssons idoler och amerikanska förebilder stod högt i kurs. Som äldre söker efterliknarna gärna förebilder bland dem som står högre på samhällsstegen. Förebildernas egentliga idéer, vanor och smak har de inte alltid direkt kunskap om och då håller de sig till vad folk säger om dem eller vad som framkommer i massmedia om idolerna. Därför blir efterliknarnas inköp ibland vräkigare än de som görs av idolerna och de blir överdrivet angelägna att följa idolernas levnadsmönster — som Markurells i Wadköping i Hjalmar Bergmans roman.

Efterbildarna är statusmedvetna, modemedvetna och rätt materialistiska. De är också på bettet i konkurrensen. De kan förefalla lite burdusa på grund av att de oftast strävar att efterlikna andra i stället för att vara sig själva.

I politiken röstar efterliknarna som den klass de aspirerar att komma in i. De är mer intresserade av politiska personligheter och deras karriärer än av politiska sakfrågor.

Uträttaren Ullman är en utåtriktad individualist och en prestationsmänniska som uppskattar framgång och berömmelse. Ullman är effektiv och drivande, men också själv driven och stressad av sin egen ambition.

Ullman är självsäker och beredd att ta vissa risker och får ofta och tar gärna ledande positioner i företaget, myndigheten, fackföreningen eller idrottsklubben. Uträttarna är intresserade av innovationer, gärna tekniska men också organisatoriska och politiska. Uträttarna håller vanligen på produktivitet, effektivitet och ekonomisk tillväxt. De är industrisamhällets och marknadsekonomins stöttepelare och intresserar sig för ekonomisk politik. De är konservativa i den meningen att de arbetar inom det givna systemets ramar och söker de belöningar som systemet utlovar.

Som konsumenter gillar Ullmans kvalitet och — ibland — lyx, dvs varor som visar att man är framgångsrik och har uträttat något.

Självuttryckaren Sjölins valspråk är "Jag är Jag". Självuttryckarna är flamboyanta och experimenterar gärna men så länge engagemanget varar är de benhårt konsekventa .Som konsumenter köper de gärna utmanande kläder men kan också väcka uppmärksamhet på andra sätt.

I politiken dras de till aktionsgrupper snarare än partier De vill driva en fråga i taget, driva den stort och med engagemang.

Sökaren Samuelsson söker utveckla sitt jag genom upplevelser, intensiva relationer med medmänniskor och/eller med naturen. De vill ha ett rikt inre liv. Känsla och intuition är viktiga ord för sökarna. De föraktar inte åskådningar som astrologi och Zen-buddhism, de kan pröva meditation; de är, kort sagt, öppna för allt som banar nya vägar i den inre världen. Sökarna blir därför en ganska heterogen grupp. En del av dem söker starka sinnesrörelser genom spänning och äventyr. (Ibland kan detta innebära försök med sprit och knark.) Sökarna (liksom skärskådarna) håller gärna på jämställdhet mellan regioner och ofta också jämställdhet mellan könen. De värnar om naturen. De tycker emellertid ofta att rikspolitik är ytligt och engagerar sig hellre i lokala sammanhang.

Skärskådaren Söderström söker också personlig inre utveckling men har inte sig själv som självändamål. Skärskådarna är mera samhällsmedvetna, kreativa och kritiska än självuttryckarna och sökarna: Att leva med socialt ansvar är grundläggande för skärskådarna. De är övertygade om sina värderingar och vill förändra samhället så att det passar deras värderingar, inte göra om sig själva så att de bättre passar in i samhället. I dagens samhälle håller, de ofta på enkelhet och miljö.

Skärskådarnas ideal är livskvalitet. De stressar och hetsar inte utan kör livet med hastighetsbegränsning och trivs med det.

Som konsumenter är de misstänksamma mot reklam och kritiska mot prylsamhället. I politiken har de betonat globala frågor och bemannat många moderna rörelser: Vietnam-rörelsen, miljörörelsen, kvinnorörelsen, fredsrörelsen.

Helgjutne Hermanson har lyckats finna en balans mellan kraven från den yttre och inre världen. De helgjutna är lyhörda för båda men fastnar inte i någondera. De är mogna människor. De är självförverkligade och självständiga. De tar hänsyn till andra men blir aldrig ekon av andras tyckande. De ändrar sig lätt i obetydliga frågor men är principfasta i vad de anser viktigt. De är nyktra idealister som har lätt att skratta och gråter ogenerade.

Politiskt sett är de helgjutna oberoende och i stånd att se skeendet i stora perspektiv.

Vi kan kombinera vår indelning av göranden och bevekelsegrunder. Vi får då den komplicerade tabellen som särskiljer olika slags människor. Säg mig var Du finns i denna tabell och jag skall säga vem Du är!

Man får inte låta skenet bedra och tro att t ex alla joggare är lika. En del springer mot klockan och räknar distans. De är uträttande motionärer (Åke Ullman). Andra springer och känner efter vad de upplever. De är sökande motionärer (Åke Samuelsson). Att sälja sportskor till den senare med hjälp av prestations- eller kvalitetsargument går dåligt: de måste övertygas om att skorna känns sköna.

Alla konsumtionsglada (Lennart och Lena) tycker om att shoppa. Gnetarna bland dem (Lennart och Lena Gustavsson) söker köptrygghet och billiga varor när de handlar. De konsumtionsglada tillhörarna (Lennart och Lena Tillman) köper de produkter och märken som är inne i den grupp de tillhör; de köper i stort sett vad andra köper. De konsumtionsglada efterliknarna (Lennart och Lena Eriksson) följer modets och sina idolers krav. De konsumtionsglada uträttarna (Lennart och Lena Ullman) är konsumenter som söker kvalitet och lyx. De shoppande självuttryckarna (Lennart och Lena Sjölin) köper gärna något flamboyant. När en sökare som unge Samuelsson köper en motorcykel är det inte för att bräcka kompisarna eller för att bli accepterad av gänget utan därför att han vill åka fritt och fort, känna vinden och landskapet, uppleva något. Skärskådarna (Lennart och Lena Söderström) trivs med att nästan alltid ha jeans och de nöjer sig med att bilen rullar; den behöver inte se statusmässig ut. Skärskådare och andra inrevärldsmänniskor lägger förvisso också ner stora pengar på konsumtion. De kan t ex ha mycket dyrbar hi-fi-utrustning som de inte nödvändigtvis placerar i vardagsrummet för alla att se den utan i gillestugan om akustiken är bättre där. Det väsentliga för dem är upplevelsen av musiken, inte vad för slags status musikutrustningen vittnar om.

Arbetsmänniskorna kan likaså vara sinsemellan olika. Som gnetare sliter de träget för tryggheten (Karl och Kristina Gustavsson). Som tillhörare är de lojala medarbetare som sätter på sig tröja och overall med arbetsgivarens namn. Karl Tillman säger hellre "Jag jobbar på Volvo" än "Jag är svetsare", när man frågar honom vad han gör. Självklart är han med i facket. Karl och Kristina Eriksson är karriäristerna, efterliknarna som vill ha lika snabb befordran som de framgångsrika. Karl och Kristina Ullman är redan framgångsrika uträttare, självsäkra och prestationslystna. Självuttryckarna och sökarna (Sjölins och Samuelssons) kan jobba hårt endast om de finner jobbet meningsfullt och är inte alltid så motiverade av tanken på befordran, och löneökning. Skärskådarna Karl och Kristina Söderström skulle aldrig ta ett jobb om de trodde att de produkter de tillverkade skulle vara skadliga eller onyttiga. Över huvud taget tycks gälla att gnetare och yttrevärldsmänniskor (Gustavsson, Tillman, Eriksson och Ullman) dras till jobb i produktion och handel där de får jobba med saker, medan inrevärldsmänniskorna (Sjölin, Samuelsson och Söderström) dras till jobb i "reproduktionen" där de får jobba med människor i utbildning eller vård.

Utan att man funderat mycket på saken och planerat det har Sverige omvandlats till de många livsstilarnas samhälle, vi har sällsynt många optioner eller valmöjligheter, fler än någon tidigare generation. Vi måste dra konsekvenserna av detta inte bara i vår personliga livsföring utan också i politiken, kulturlivet, arbetslivet och marknadsföringen.

År 1980 fördelar sig svenskar mellan 15 och 70 år på detta sätt bland de olika typerna av motivation:

Fördelningen av personer med olika typer av mest engagerande aktivitet är denna:

För marknadsförare utgör de olika kategorierna karakteristiska målgrupper som vanligen måste särbehandlas. Men givetvis är gränserna mellan dem en graderingsfråga och de får inte betraktas som kategoriska. De angivna procenten bör närmast betraktas som kärngrupper av respektive kategori.

1980-07-03