Publicerad i
Hans L Zetterberg et al (1979), Frikyrkosverige - en livsstilsstudie, Moderna Läsare

 

Den frikyrkliga livsstilen

 

"Jag byter ej bort den skatt jag fått", heter det i en frikyrklig sång. Långt mer än millioner är frälsningsupplevelsens värde. Den frikyrkliga livsstilen växer fram ur behovet att fördjupa frälsningsupplevelsen och att skydda den.

En livsstil är de sammanhängande elementen i livspraktiken som utövarna av livsstilen delar med varandra men icke med andra och som de upplever som synnerligen engagerande.

Den frikyrkliga livsstilen ger givetvis stort utrymme åt religionen. "Religionen spelar en viktig roll i mitt liv", säger 80 procent av de frikyrkliga jämfört med 21 procent bland den breda allmänheten. 1) Utmärkande drag i frikyrklig religiositet är pietism, puritanism och personlig bekännelse.

Pietism

Frälsningsupplevelsen är både intellektuell – den frälste "kommer till klarhet" – och emotionell – "mår så gott". Framför allt är den emotionell. Frikyrkorna bär på ett arv från pietismens revolt mot ortodoxin. De håller på upplevelsens primat över dogmen, innerlighetens primat över analysen, livets överhöghet över teologin. I frälsningen finner människan sitt rätta jag: fri från hyckleri och falsk blygsamhet, fri från bindningar till det tillfälliga och materiella. För att fördjupa den religiösa känslan har frikyrkligheten ett pietistiskt drag.

Vår undersökning visar att 86 procent av de frikyrkliga ber till Gud varje dag eller praktiskt taget varje dag, att 55 procent läser Bibeln varje dag eller praktiskt taget varje dag och att 74 procent går till gudstjänst eller annat kristet möte varje vecka (se vidare kapitel 2). På dessa och andra sätt söker man fördjupa den religiösa upplevelsen.

Puritanism

En skön religiös känsla måste man avskärma för att få behålla. De frikyrkliga undviker därför frestelser och situationer som kan underminera det innerliga andaktslivet. I påståendet "Jag skulle vilja ha nya spännande upplevelser, även om de är en smula skrämmande, okonventionella eller olagliga" instämmer hälften så många frikyrkliga som icke-frikyrkliga.2) Här anknyter frikyrkligheten till ett arv från puritanismen och håller på renlevnad och avvisar ytlig, kortsiktig sinnlighet. Kroppen skall vara själens tempel. Det grova, vulgära och orena måste hållas på avstånd. Annars tonar frälsningsupplevelsen bort. För att skydda frälsningsupplevelsen har frikyrkligheten ett puritanskt drag.

Det är mot denna bakgrund man skall se vårt undersökningsresultat att endast 16 procent av de frikyrkliga brukar alkohol (de flesta mycket måttligt) jämfört med 80 procent i hela den vuxna befolkningen (se även kapitel 3). Och att endast 3 procent av de frikyrkliga är rökare jämfört med 36 procent av hela den vuxna befolkningen och att 1 procent snusar jämfört med 7 procent i den vuxna befolkningen. Det finns givetvis många andra symptom på en återhållsam livshållning, en varsamhet om den religiösa känslan som är så typisk för frikyrkligheten. Välkänt är den sexuella återhållsamheten som alltid varit frikyrklighetens kännetecken. Många i den svenska allmänheten – 41 procent av den – säger "Om jag hade en tonårsdotter skulle jag inte ha något emot att hon åkte på semester med sin pojkvän". Bland de frikyrkliga är det bara 15 procent som instämmer.

Det är viktigt att påpeka att puritanismen inte betyder allmän intolerans. Att "långhåriga tonårspojkar borde tvångsklippas" tycker 20 procent av alla vuxna svenskar men bara 13 procent av de frikyrkliga.

Personlig omvändelse och bekännelse

Av särskild vikt är omvändelsen eller avgörelsen – vändpunkten eller höjdpunkten för den religiösa upplevelsen. Den kan 61 procent av våra intervjuade datera till en bestämd tid och plats. De som kan på detta sätt placera och identifiera en religiös upplevelse är vanligen mer pietistiska och mer puritanska:

 

Med omvändelse eller avgörelse på bestämd tid
och plats

Utan bestämd dag och plats för avgörelse
eller omvändelse

Pietism

Ber till Gud varje dag
Läser Bibeln varje dag
Går till gudstjänst varje vecka

88 %
62 %
78 %

82 %
45 %
68 %

Puritanism

Dricker inte alkohol
Röker inte
Snusar inte

85 %
98 %
99 %

71 %
96 %
99 %

Det pietistiska draget och det puritanska har som gemensam nämnare en påtaglig koncentration på det personliga. Det är individen som är frälst, inte hans släkt, hans landsmän eller hans samhällsklass. En central kulthandling inom all frikyrklighet är "det personliga vittnesbördet", en berättelse inför den egna gruppen eller inför främlingar om hur livet formade sig före, under och efter frälsningen. Det är en mäktig ritual, belönande för den som vittnar och står i uppmärksamhetens centrum och engagerande för dem som lyssnar och lever med.

Vardagens livsstilar

De frikyrkliga isolerar sig inte från samhället utan lever med i dess väsentliga aktiviteter. Förutom den religiösa livsstilen finner vi inom frikyrkligheten en stor provkarta på vardagens livsstilar. De frikyrkliga utgör ett dynamiskt inslag i samhällslivet.

Deras samhällsengagemang är vanligen mycket stort. "Jag skulle vilja förändra samhället", säger 40 procent av alla svenskar mellan 18 och 70 år. Bland de frikyrkliga i samma åldrar är det 74 procent. Det är, som bekant, inte ovanligt att de frikyrkliga är bättre representerade i politiska församlingar än deras andel av väljarkåren ger anledning att förmoda. Också i föreningslivet tar de på sig ett stort ansvar. "När jag går med i en förening engagerar jag mig till 100 procent i föreningslivet", säger 28 procent av de frikyrkliga jämfört med 22 procent av den breda allmänheten.

Det politiska engagemanget hos de frikyrkliga gäller mest männen och yttrar sig inte som politisk debattlusta. "Jag gillar att diskutera politik och samhällsfrågor", säger 38 procent av de frikyrkliga männen och 22 procent av de frikyrkliga kvinnorna. I hela befolkningen är motsvarande siffror 49 och 38 procent, alltså högre och jämlikare mellan könen.

De frikyrkliga är ofta arbetsmänniskor. "För att kunna arbeta effektivare brukar jag inskränka på umgänge och nöjen", säger 55 procent av de frikyrkliga jämfört med 38 procent av alla vuxna svenskar. Det brukar sägas att frikyrkliga visar stor entreprenöranda. Emellertid är det färre frikyrkliga än andra som vill vara egna företagare. "Jag skulle hellre vara egen företagare än anställd", säger 26 procent av alla vuxna svenskar men bara 15 procent av de frikyrkliga. Föreställningen om den frikyrkliga entreprenören torde ha uppkommit inte genom att han är så vanlig, utan genom att han ofta blir framgångsrik på grund av sin arbetslust och sparsamhet. I påståendet "Jag betalar helst kontant även om jag får vänta med större anskaffningar" instämmer den frikyrklige mer helhjärtat än sin granne. Han eller hon tror också mer på att "Enda sättet att få något värdefullt är att spara till det". Dessa attityder står i stark kontrast till den alltmer vanliga inställningen bland allmänheten att leva för dagen och betrakta lån som en naturlig del av tillvaron.

Det är typiskt för de frikyrkliga att vara familjekära. Samvaron med nära och kära utgör en väsentlig del av tillvaron. "Vår familj gör en massa saker tillsammans", säger 74 procent av de frikyrkliga jämfört med 58 procent av befolkningen i gemen. Det är också påtagligt hur själva frikyrkligheten går i arv i familjen: 65 procent av dagens frikyrkliga har frikyrkliga föräldrar (se vidare kapitel 2).

De frikyrkliga är emellertid också i större utsträckning än andra tillsammans med andra än familjemedlemmar, med vänner och bekanta; de är sällskapsmänniskor. Många tror att de frikyrkliga inskränker på sällskapsliv, men det motsatta är fallet. "Jag begränsar helst min bekantskapskrets till några få utvalda", säger 40 procent av alla svenskar (och bekräftar därmed att det ligger något i talet om den svenska stelheten). Bland de frikyrkliga vill endast 26 procent göra denna begränsning.

I fråga om andra livsstilar t ex de som centreras kring naturen, hälsa och motion skiljer sig inte de frikyrkliga från övriga. I fråga om konsumtion håller man mer på kvalitet än mode.

70-talets väckelse

På sjuttiotalet svepte en väckelse utan traditionellt religiösa förtecken genom västerlandet. Den bars upp av nya grupper som miljörörelsen och påverkade starkt många etablerade rörelser, bland dem frikyrkorörelsen. Ett fullödigt uttryck för dess värderingar finns i Shakertown Pledge, en samling löften som i olika varianter ekat genom 70-talet, särskilt i ungdomsrörelsen:

"Med vetskap om att jorden och dess rika tillgångar är en Guds gåva och att vi är kallade att använda och berika världens resurser och ge dem en kärleksfull omsorg, och med vetskap om att livet självt är en gåva och en maning till ansvar, glädje och fest avger jag följande deklaration:
  1. Jag betraktar mig som världsmedborgare.
  2. Jag lovar att föra ett liv som är sunt och i överensstämmelse med ekologins lagar.
  3. Jag lovar att föra ett skapande och enkelt liv och dela mitt personliga välstånd med världens fattiga.
  4. Jag lovar att tillsammans med andra åstadkomma förändringar för att skapa ett mer rättvist samhälle på jorden, ett samhälle där alla människor har full tillgång till resurser som är nödvändiga för deras fysiska, emotionella, intellektuella och andliga tillväxt.
  5. Jag lovar att genom ansvarstagande i mitt yrke undvika att skapa produkter som kan skada andra.
  6. Jag betraktar min kropp som en gåva och vill ge den en sund näring och främja dess välbefinnande.
  7. Jag lovar att ständigt vara vaksam över mitt förhållande till andra och försöka vara hederlig, rättfärdig och kärleksfull mot människor omkring mig.
  8. Jag lovar personlig förnyelse genom bön, meditation och kunskapssökande.
  9. Jag åtar mig att vara en ansvarsfull medlem i ett samhälle grundat på tillit."

Shakertown-värderingarna har fått ett påtagligt genomslag i svensk frikyrkorörelse. Skälet är naturligtvis att de anknyter till rörelsens idétraditioner.

"Solidaritet med de svaga är viktig för mig", säger 86 procent av de frikyrkliga jämfört med 67 procent i hela landet.

Praktiskt taget alla säger att "Jag tycker om enkelhet och ett naturligt levnadssätt". Men de som helt och hållet instämmer i detta är 58 procent bland de frikyrkliga jämfört med 34 procent bland vuxna svenskar. Som exempel kan man nämna att 48 procent av de frikyrkliga sökt dra ner sin konsumtion av kött och 36 procent menar att de kan klara sig utan att ha egen bil.

De ekumeniska u-veckorna under 70-talet framhöll eftertryckligt vad vi kallat Shakertown-värderingarna. Det är emellertid endast 6 procent som säger att just u-veckorna "lett till att jag ändrat mina egna personliga levnadsvanor" och 4 procent som säger att u-veckorna "har lett till att jag omprövat mina politiska ståndpunkter" (se även kapitel 4).

Politik

I politiken har de frikyrkliga traditionellt varit frisinnade. Även frikyrkliga arbetare torde i stor utsträckning ha röstat liberalt. Idag (1978) är partispridningen stor. Vi ställde sist i vår intervju en frivillig fråga: "Vilket parti sympatiserar du mest med?" och 74 procent svarade. Vi erhöll följande partifördelning:

Moderaterna
Folkpartiet
Centern
KDS
Socialdemokraterna
VPK

Alla
frikyrkliga
%

Pingst-vänner
%

Övriga
frikyrkliga
%

Väljarkåren
våren 1978
%

6
26
18
29
20
1

3
5
14
63
16
0

8
38
21
10
22
1

16
12
18.5
1.5
48
4.5

 

100%

100%

100%

100%

KDS dominerar bland pingstvänner (6 av 10) men är i övrigt inte så starkt (1 av 10). Folkpartiet dominerar utanför Pingströrelsen.

Andelen arbetare i frikyrkorörelsen skiljer sig inte nämnvärt från normalbefolkningens (36 procent av förvärvsarbetande frikyrkliga och 37 procent av alla förvärvsarbetande). Men arbetarpartiernas andel av de frikyrkliga är lag. Detta gäller särskilt pingstvänner som har flest arbetare men minst arbetarpartiväljare (jämför även kapitel 5).

Frikyrklig historia och livsstil har placerat en stor del av de frikyrkliga utanför det vanliga mönstret av svensk klassröstning. Bland de äldre samfunden (tabell 1.1 i tabellbilagan) märker man dock en klar tendens att det politiska ställningstagandet sker på likartat sätt som för övriga medborgare, d v s huvudsakligen enligt deras samhällsklass.

* * * * * * *


1) Uppgifterna om frikyrkligheten i de intervjuer från 1978 som redovisas i denna bok jämförs i detta kapitel med livsstilsdata från 1.444 intervjuer med allmänheten mellan 18 och 70 år insamlade 1976 och redovisade i min skrift Arbete, livsstil och motivation, Stockholm 1977. De 1.571 frikyrkomedlemmar som är mellan 18 och 70 år ingår i jämförelsen.

2) Detta påstående och de andra påståenden som redovisas i detta kapitel hade i undersökningen följande svarsalternativ: "stämmer inte alls", "stämmer ganska dåligt", "stämmer varken bra eller dåligt", "stämmer ganska bra" och "stämmer helt och hållet". Med "instämmer" i påståendet avses de som svarat "stämmer ganska bra" eller "stämmer helt och hållet".