Denna rapport sammanfattar några viktigare resultat från en opinionsundersökning i Danmark, Finland, Norge och Sverige utförd på uppdrag av Nordiska Rådet. Undersökningen, som är den första i sitt slag, 1) avser att ge en orientering kring följande ämnen:

1. Allmänhetens kunskap om nordiskt samarbete och om Nordiska Rådet.
2. Allmänhetens attityder till nordiskt samarbete jämfört med annat internationellt samarbete; allmänhetens attityder till det existerande nordiska samarbetet, t.ex. om arbetsmarknad, kulturutbyte och miljövård.
3. Allmänhetens kontakter med de nordiska grannländerna; förståelsen för varandras språk; kontakter med de nordiska grannländernas massmedia; resor inom Norden och personlig kontakt med grannländernas folk.
4. Kommunikationen till allmänheten om nordiskt samarbete; de kanaler genom vilka man får information, den utsträckning i vilken man uppmärksammar nyhetsmaterialet om nordiskt samarbete.
5. Informationsbehovet i ett antal nordiska frågor; de kanaler genom vilka man föredrar att få information i olika nordiska frågor.

Detta är stora och svåra undersökningsområden och vårt arbete gör inte anspråk på att vara en uttömmande behandling. Vi har förbigått många aspekter som är historiskt och sociologiskt intressanta och stannat mest inför sådant som är eller kan bli av praktisk betydelse för Nordiska Rådets informationsverksamhet.

Totalt intervjuades för denna undersökning 5.355 personer i maj och juni 1973 av Gallup Markedsanalyse i Danmark, Norsk Gallup Institutt, Suomen Gallup, och Svenska Institutet för Opinionsundersökningar. Det senare institutet har koordinerat undersökningen och utfört analysen av intervjumaterialet. Karin Busch och Hans L. Zetterberg har fungerat som undersökningsledare och har skrivit denna rapport. Från Nordiska Rådets sida har informationschef Sten Olof Westman och sekreterare Anita Söderman deltagit i projektets planering. Frågeformulär och urval finns beskrivna i appendix.

Undersökningen rapporteras i detalj i ett 500-sidigt tabellverk där också koder och klassificeringar är redovisade – t.ex. hur "hög utbildning" eller "Östra Norge" är definierade. Tabellbilagan är ett uppslagsverk som redovisar kunskapsnivåer, attityder, informationsbehov, och informationskanaler till olika målgrupper bland allmänheten för Nordiska Rådets informationsverksamhet. Föreliggande rapport söker inte reproducera tabellbilagans information utan väljer ut ett antal mer allmänna ämnen av relevans för informationsverksamheten och kommenterar dem med hjälp av tabellbilagans fakta.

Rapporten har följande underrubriker:

Bakgrunden till samnordiska attityder

Man talar gärna om Norden som en enhet, ofta lättvindigt. Vissa av jordens befolkningsområden bildar faktiskt naturliga enheter. Man blir en sådan enhet i den utsträckning man har ett enhetligt geografiskt läge, en gemensam historia, en gemensam kultur och ett gemensamt språk.

En sådan naturlig enhetlighet finns i Norden, men den är påtagligt begränsad. Geografiskt ligger de nordiska länderna nära varandra. Men Danmark hör till kontinenten och Finlands gräns är längst mot Sovjet; Nordsjön skiljer Danmark från Norge, Östersjön skiljer Finland från Danmark och från centrala Sverige; Island är en isolerad ö mellan Europa och Nordamerika. Historiskt har de nordiska länderna mycket gemensamt. Men Nordens historia är till avsevärd del historien om inomnordiska krig och ockupationer och detta har påverkat attityderna. (Påverkan har inte enbart varit i negativ riktning, ty krig är – som Georg Simmel påpekat – också en form av interaktion och kontakt som paradoxalt nog kan föra folk närmare varandra.) I den senaste stora historiska omvälvningen, det andra världskriget, hamnade Finland på en sida, Danmark, Island och Norge på andra sidan, och Sverige var neutralt. Kulturellt står de nordiska länderna mycket nära varandra. Men sin inspiration för kulturellt, vetenskapligt, konstnärligt och religiöst arbete söker nog nordbon oftare antingen lokalt i det egna landet eller utanför Norden. I språkligt avseende klassificeras alltid danska, isländska, norska och svenska i samma fålla men finskan tillhör en helt annan språklig tradition. Att välutbildade nordbor kan umgås utan språksvårigheter är en erfarenhet som de besitter, men den breda allmänheten har (som vi snart skall se) påtagliga problem att förstå varandra över de nordiska språkgränserna.

Den naturliga enhetligheten av geografi, historia, kultur och språk finns alltså i Norden, men den är ingalunda hundraprocentig och man skall inte överdriva dess utsträckning. På det som finns av naturlig enhet av geografi, historia, kultur och språk kan politiska strukturer byggas. Två mer ambitiösa efterkrigsförsök till konstruktion av dylika strukturer har misslyckats. Skandinaviska försvarsförbundet blev inte förverkligat på 50-talet och Danmark och Norge gick in i Nato. Nordek blev inte förverkligat på 60-talet och Danmark gick 1972 som ensamt nordiskt land med som fullvärdig medlem i EG.

En annan ansats till att bygga en politisk struktur kring vad som finns av naturlig nordisk enhet har emellertid blivit en varaktig framgång. Nordiska Rådet bildades 1952 och har fungerat som samarbetsorgan mellan de nordiska regeringarna, parlamentarikerna och ämbetsmännen. Resultaten av detta är många inom lagstiftning, kommunikation, ekonomi, socialpolitik och kultur.

I de stora militärpolitiska och marknadspolitiska frågorna har de centrifugala krafterna tagit hem spelet och Norden är splittrad, men i en lång rad mindre spektakulära frågor har alltså de centripetala krafterna varit starkast. Nordiska Rådet är f.n. den enda officiella politiska struktur som fungerar som en centripetal kraft i de nordiska länderna.

Helt i linje med traditionen i de nordiska länderna finns en frivillig förening som bland allmänheten verkar för nordisk sammanhållning. Föreningen Norden hade 1972 omkring 44.000 medlemmar i Danmark, 10.000 i Finland, 7.000 på Island, 7.000 i Norge och 30.000 i Sverige.

Det bör dock påpekas att i de nordiska ländernas rika flora av föreningar finns flera medlemmar i organisationer med utom-nordisk syftning än med inom-nordisk. En fråga som vi ställde löd: "Är Ni medlem i någon förening som syftar till internationellt samarbete eller som söker öka kontakterna mellan vårt land och något annat land?"

Omkring två procent av den vuxna befolkningen i Norden är medlemmar i någon nordisk förening, som t.ex. föreningen Norden, svensk-norska föreningen, samfundet Danmark-Finland, etc. Dessa siffror ser obetydliga ut men motsvaras av flera tiotusentals medlemmar i varje land. Till andra internationella föreningar räknas FN-föreningar, Röda Korset, Lions Club, Juniorhandelskammaren, Rotary, Alliance Française, Sällskapet Sverige-Sovjetunionen, etc.

Kunskap om Nordiska Rådet

Nordiska Rådet är ganska väl känt bland allmänheten. På vår fråga "Kan Ni nämna några områden eller institutioner inom vilka de nordiska länderna samarbetar?" svarade 23 procent spontant Nordiska Rådet. Det är det vanligaste svaret på frågan. Andra vanliga svar var SAS (17%), Nordvisionen (14%), passunionen (13%) och den gemensamma arbetsmarknaden (12%). Mer om kunskapsnivån kring nordiskt samarbete följer senare i denna rapport. Här skall vi endast notera att 23 procent kunde utan hjälp erinra sig Nordiska Rådet och att många andra svar gällde institutioner som skapats genom Rådets medverkan.

De som inte nämnt Nordiska Rådet som svar på den förra frågan fick besvara "Har Ni hört talas om Nordiska Rådet?" Till de 23 procent som spontant erinrade sig Rådet kan läggas 58 procent som vid denna direkta utfrågning sade sig hört talas om Rådet. Totalt blir det alltså fyra femtedelar (81%) som säger sig ha hört talas om Nordiska Rådet. I Danmark är siffran 71 procent, i Finland 80 procent, i Norge 83 procent och i Sverige 86 procent. Män känner oftare till Rådet än kvinnor, och äldre gör det oftare än yngre. I alla länder utom Norge är kunskapen något större på landsbygden. På Jylland är siffran lägst (66%).

Av de fyra femtedelar som hört talas om Nordiska Rådet kan 55 procent ge ett åtminstone delvis korrekt svar på frågan "Vad tror Ni Nordiska Rådet är?" Tjugoen procent nämner att Rådet har officiell karaktär, alltså arbetar på regerings-, parlament- och ämbetsmannanivå.

Som jämförelse kan nämnas att "Föreningen Norden" nämns spontant av 12 procent och att ytterligare 50 procent på en direkt fråga säger att de hört talas om dem. Av de som hört talas om Föreningen Norden vet 26 procent att det är en ideell förening. C:a 2 procent förväxlar Föreningen Norden och Nordiska Rådet.

Nordiska Rådet arbetar som sagts, på regerings-, parlament-, och ämbetsmannanivå. Trots detta har det alltså blivit vida känt bland allmänheten.

Med vilka länder skall vi samarbeta?

Den känsliga balansen mellan centripetala och centrifugala krafter inom Norden återspeglas i den fråga med vilken vi började intervjuerna med allmänheten: "Vilka länder tycker Ni det är viktigast att vårt land samarbetar med?" Frågan var helt öppen och de intervjuade visste inte att de följande frågorna skulle handla om Norden. Flertalet svarande nämnde två till fyra länder; medeltalet i Danmark var 2.1 svar, i Finland 3.1 svar, i Norge 2.5 svar och i Sverige 4.2 svar.

Att de centrifugala krafterna är starkare än vad som ofta antas av de som talar om Norden som en enhet antyds av den prioritering man ger samarbetet med EG-länderna, Sovjet och USA. I Danmark nämner 40 procent EG-länderna (15 procent säger dessutom speciellt Väst-Tyskland och 19 procent säger England). Det är en högre siffra än danskarnas nordiska favoritland Norge får, vilket är omnämnt av 33 procent av danskanna som ett land som det är viktigt att samarbeta med; Sverige får 22 procent och Finland 23 procent. I Norge nämner 34 procent EG-länderna och 31 procent nämner speciellt England. Som jämförelse ser vi att 39 procent av norrmännen nämner Danmark, 27 procent nämner Sverige och 23 procent Finland. I Finland nämner 78 procent Sovjetunionen som ett land som det är viktigt att samarbeta med; Sverige får c:a hälften av Sovjetunionens siffra eller 42 procent, Norge får 26 procent och Danmark 24 procent. Över hälften av alla tillfrågade svenskar har nämnt Danmark (58%), Finland (54%) och Norge (56%) som viktiga att samarbeta med och inget utomnordiskt land får så många röster.

En närmare analys av dessa förhållanden kräver att vi räknar procent på basis av totala antalet länder nämnda snarare än på basis av totala antalet svaranden. Vi får då följande uppställning:

Vartannat omnämnt land i Danmark (50%) och Sverige (50%) är ett annat nordiskt land. Av länder nämnda i Norge är 44 procent nordiska och i Finland är 36 procent nordiska. Totalt svarar de inom-nordiska länderna för nästan precis lika många omnämnanden som viktigaste samarbetsland som de utom-nordiska länderna. Av de förra utgör Danmark 11 procent av omnämnandena, Finland 10 procent, Norge 12 och Sverige 6 procent. Av de senare utgörs 28 procent av EG-länderna, 11 procent av Sovjet och 10 procent av USA.

Diagram 1 sammanfattar den nordiska allmänhetens prioriteringar av internationellt samarbete. Onekligen innehåller detta kollektiva uttryck för den nordiska allmänhetens utrikespolitiska orientering avsevärd realism.

Svaren på vår fråga visar att den nordiska regionen blickar i lika mått inåt och utåt i dagens läge. Kommer samma ekvilibrium att finnas kvar om vår undersökning görs om tio år? Eller kommer då t.ex. EG-samarbetet att utdistansera det nordiska samarbetet? En blick på den yngre generationens svar ger få antydningar om hur framtida svar ser ut. Däremot pekar de yngres svar – särskilt i Sverige – på att man orienterar sig något mer mot samarbete med Sovjetunionen än vad de äldre gör.

Längre fram i intervjun efter att man gått igenom frågor om nordiskt samarbete och Nordiska Rådet ställdes den intervjuade inför den direkta frågan om "samarbetet mellan de nordiska länderna är viktigare, lika viktigt eller mindre viktigt än annat internationellt samarbete för vårt land". En majoritet i alla länder svarar att det är "lika viktigt". De som ser nordiskt samarbete som mindre viktigt än annat internationellt samarbete är endast 11 procent i Danmark, 6 procent i Norge och 3 procent i Finland och Sverige. Att se det nordiska samarbetet som "viktigare" är vanligare bland äldre personer i alla undersökningsländerna.

Andelen som tycker nordiskt samarbete är viktigare än annat internationellt samarbete sjunker med åldern på följande sätt:

Siffrorna visar hur den yngsta generationen prioriterar "stora världen" högre än vad den äldre generationen gör. Här finns också en första anvisning att den yngre generationen kan bli en väsentlig målgrupp för Nordiska Rådets informationsverksamhet.

En klar önskan att hålla Norden samman finns alltså hos de nordiska folken, enligt vår undersökning. Vi skall nu undersöka huruvida man anser att statsmakterna gjort vad på den ankommer för att främja det nordiska samarbetet och Nordiska Rådets aktivitet. Den inledande frågan vi ställde kring detta problem hade följande lydelse: "Tycker Ni att man i vårt land gjort tillräckligt eller inte tillräckligt för det nordiska samarbetet under de senaste 20 åren?" Frågan är svår och 23 procent kunde inte svara. "Tillräckligt" svarade 42 procent, "Inte tillräckligt" sade 35 procent. Men svaren varierar. Andelen som tycker att man inte gjort tillräckligt är i –

 Danmark
 Finland
 Norge
 Sverige

43%
40%
40%
25%

I Sverige finns betydligt större tillfredsställelse med den nordiska ansträngningen än i de övriga länderna. Känslan att det egna landet gjort för litet är däremot särskilt stark bland välutbildade finländare (50 procent) och välutbildade danskar (62 procent). De regionala skillnaderna är störst i Danmark: Själland 50 procent, Fyn 44 procent och Jylland 33 procent. Igen framstår alltså Jylland med svagare centripetala attityder.

Allmänhetens inställning till värdet av det nordiska samarbetet

Vår undersökning visar att Nordiska Rådets aktiviteter, generellt sett, är högt uppskattade. Men det finns schatteringar i bilden. Vi frågade om följande ämnen for nordiskt samarbete:

Arbetsmarknaden
Kulturutbytet
Miljövården
Lagstiftningens likformighet
Nordvisionen

Man kunde svara att man på det hela taget tyckte det samarbete som nu finns var "mycket värdefullt", "ganska värdefullt", eller "utan större värde". Svaren fördelade sig sålunda:

Det mest slående i denna tabell är att den variant av samarbete från vilken alla torde haft tillfälle att själva ta del av resultatet, TV-samarbetet, får relativt sett ett dåligt betyg av allmänheten. "Utan större värde" säger 15 procent av danskarna, 32 procent av finländarna, 24 procent av norrmännen och 26 procent av svenskarna. (Svenska ungdomar är den mest kritiska gruppen mot Nordvisionen; 41 procent tycker den är utan större värde.)

De negativa attityderna mot Nordvisionen kan inte förklaras av att programmen är "för svåra". De är nämligen de bäst utbildade i alla länder som är mest kritiska.

Miljöförstöring känner inga nationsgränser och är ett naturligt samarbetsområde. Det formella nordiska samarbetet i miljöfrågor är av sent datum och kan inte anses fullt utbyggd. Man kan ta de höga uppskattningar av detta arbete som ett uttryck för det intresse och allvar med vilken allmänheten ser de nordiska miljöproblemen. Det nordiska samarbetet i miljöfrågor bedöms som "mycket värdefullt" av 41 procent av danskarna, 58 procent av finländarna, 60 procent av norrmännen och 73 procent av svenskarna.

Arbetet på att "göra lagarna så lika som möjligt" är genomgående uppskattat. Den gemensamma arbetsmarknaden uppskattas mest av finländarna, särskilt de äldre. Från Finland har som bekant kommit flertalet av de som prövat på den gemensamma arbetsmarknaden.

Kunskap och kunskapskällor

Vi konstruerade ett litet kunskapstest som gav poäng från noll till 30. Man fick poäng om man kunde namnen på de nordiska länderna och kände områden där nordiskt samarbete pågår, om man visste vad Nordiska Rådet är och vad Föreningen Norden är. (Poängsättningen redovisas i Tabellbilagan.) Medelpoängen blev 6.82.

Finland och Norge ligger något över medeltalet i kunskap om Norden. Lägsta kunskapen om Norden finns på Fyn i Danmark

Kunskapen om Norden är givetvis högst hos de som har utbildning på gymnasie- eller studentnivå: 9.44 poäng mot 6.36 för lägre utbildade. Därmed är inte sagt att det är skolan som ger alla kunskaperna. Det är intressant att notera att de som är under 25 år har något lägre kunskapsnivå om Norden än 25-49-åringar (6.85 mot 7.12 poäng). Skolutbildning kan ge de förutsättningar och basinformation man behöver för att finna ämnesområdet nordiskt samarbete intressant och förståeligt. Kunskapen kommer sedan genom andra kanaler som utnyttjas av den vuxna befolkningen.

Vi frågade: "Hur tycker Ni att Ni på det hela taget fått veta mest om (de nordiska grannländerna)?" Följande tabell sammanfattar svaren. (Dubbelsvar kan förekomma varför procenttalen adderar till över 100 procent.)

Massmedia och då framför allt radio och TV spelar en stor roll för informationsspridningen om övriga nordiska länder. Det är särskilt markant när det gäller Island. (Intervjuerna skedde inte långt efter vulkanutbrottet på Hemön, vilket medförde många nyhetsprogram och reportage i både radio och TV.) Nio procent av danskarna och 11 procent av norrmännen har personlig kontakt med Island genom besök, personer som bor där eller bekanta som besökt Island.

I Finland betyder tidningar mer än i något annat land som informationskanal om vad som händer i de övriga nordiska länderna.

I Norge är det många sam personligen genom besök/eller bekanta fått lära känna Danmark (76%) och Sverige (92%). I Sverige har 58% fått veta mest om Danmark och 55% mest om Norge genom att besöka landet eller via bekanta. I Finland har 68% fått veta mest om Sverige via personliga kontakter.

De personliga kontakterna är givetvis ett resultat av resor. Andelen nordbor som varit utomlands är mycket stor: i Danmark 83 procent, Finland 48 procent, Norge 76 procent och Sverige 91 procent. De som rest i grannländerna redovisas nedan:

De flesta danskar har besökt Sverige, de flesta norrmän har varit i Danmark och Sverige och de flesta svenskar har någon gång besökt Danmark eller Norge.

Endast 4 av 10 i Sverige har någon gång besökt Finland, 4 av 10 i Finland har varit i Sverige, och 3 av 10 danskar har besökt Norge. Besöken har alltså i många fall varit vanliga men en långt ifrån uttömd marknad finns för resor mellan de nordiska länderna. Charterresor inom Norden är t.ex. något mycket ovanligt.

Exponering för grannländernas massmedia

Vi såg tidigare att väsentliga informationskanaler om Norden utgjordes av massmedia och att dessa i större utsträckning svarade för kunskapen om Norden än kontakt med besökare och egna besök i grannländerna. Innan vi lämnar detta ämne skall vi kort belysa hur man använder grannländernas massmedia.

TV-stationer når endast lokala tittare och endast gränsområdenas befolkning har tillgång till TV från grannlandet. Det blir i praktiken en mycket liten andel av Nordens befolkning som tar in grannländernas TV.

Svenskarna tittar nästan uteslutande på sina egna svenska TV-stationer, men de svenska TV-programmen har dessutom en viss publik i övriga nordiska länder. Var tredje dansk, var fjärde norrman och var tionde finländare tar in och tittar på en svensk TV-station minst en gång varje år. 6 av 10 svenskar tittar någon gång per år på dansk TV. Finsk och norsk TV har en mycket liten publik (endast några få procent) utanför sina egna länder.

Nordens länder har radio-stationer med räckvidd över hela Norden om mottagarutrustningen är god. Siffrorna för radio blir högre än för TV:

Danska och svenska radioprogram har en publik även utanför de egna länderna. 4 av 10 norrmän och 2 av 10 svenskar lyssnar någon gång per år på dansk radio. 4 av 10 danskar, 3 av 10 finländare och 6 av 10 norrmän lyssnar på svensk radio. De yngre lyssnar mer än äldre, varför man kan anta att det ofta är det svenska program 3 med lättare musik som intresserar den nordiska publiken. Omkring 10 procent i Norge resp. Sverige lyssnar på finsk radio och omkring 13 procent i Danmark resp. Sverige lyssnar på norsk radio.

Dagstidningar från nordiska grannländer har mycket begränsad räckvidd.

Svenska dagstidningar läses någon gång per år av var femte dansk, var fjärde norrman, och var åttonde finländare. Även danska tidningar har en viss läsekrets, framför allt i Norge och Danmark. Svensken läser någon gång danska tidningar men för övrigt har danska och finska tidningar mycket få läsare utanför de egna länderna.

För veckotidningar är bilden likartad. Här gäller dock att den svenskspråkiga delen av Finland saknar egna veckotidningar och att en regelbunden export av sådana finns från Sverige.

Hur många läser nordiska veckotidningar eller tidskrifter?

I Norge finns de flesta konsumenterna av veckotidningar och tidskrifter från andra nordiska länder. Var fjärde norrman läser någon gång per år en dansk veckotidning och var tredje läser en svensk veckotidning. I Finland läser var fjärde en svensk veckotidning eller tidskrift.

Som allmän slutsats av genomgången av användningen av grannländernas massmedia kan vi säga att alla indikationer pekar på att allmänheten måste få sina nordiska nyheter i egna, lokala massmedia. Man nås inte i tillräcklig utsträckning av grannländernas massmedia.

Allmänhetens intresse för information om de nordiska grannländerna: informationsbehov, informationskanaler

Den moderna människan utsätts för ett enormt informationsflöde i vilket man väljer och vrakar. Den utslagsgivande sovringsmekanismen är intresse. Att kommunicera effektivt med ointresserade är svårt, hart när omöjligt. Intresse för en fråga måste väckas innan man kan ge mer detaljerad information.

Utgångspunkten för informationsverksamhet i nordiska frågor är god. I ämnen som rör de andra nordiska länderna säger 21 procent att de läser tidningar, lyssnar på radio eller tittar på TV med "mycket stort intresse" och 45 procent med "ganska stort intresse". Som jämförelse kan nämnas att 21 procent deklarerar mycket stort och 36 procent ganska stort intresse för samhällsfrågor och politik. 21 procent visar mycket stort intresse för vad som händer i utlandet och 44 procent är ganska intresserade av detta.

Intresset för vad som händer i de andra nordiska länderna är störst i Sverige och minst i Danmark.

"Mycket stort" eller "ganska stort intresse" för vad som händer i de andra nordiska länderna rapporteras av:

Äldre är emellertid betydligt mer intresserade än yngre av vad som händer i de andra nordiska länderna.

Mycket stort eller ganska stort intresse för vad som händer i de andra nordiska länderna:

Vad vill man nu veta om de nordiska grannländerna?

För planeringen av Nordiska Rådets informationsverksamhet är det av betydelse att veta något om vilka behov av information som finns hos allmänheten och hos speciella målgrupper i olika länder. En fråga löd: "Skulle Ni vilja veta mer om följande eller tycker Ni att Ni redan vet tillräckligt mycket om ...?"

Tabellen visar andelen i hela Norden och i de enskilda länderna som säger sig vilja veta mer om:

I Finland, Norge och Sverige är informationsbehovet betydligt högre än i Danmark där över hälften säger sig inte behöva veta mer om något av de områden som nämndes. I Finland, Norge och Sverige är det närmare en tredjedel som vill veta mer om praktiskt taget alla nämnda områden. I Danmark vill man veta mer om två á tre områden medan man i de övriga nordiska länderna vill veta mer om fyra á fem områden.

I alla nordiska länder är de yngre betydligt mer vetgiriga än äldre och de högutbildade vill oftare än övriga bättra på sina kunskaper.

De personer som redan vet mycket om Norden vill gärna förbättra sina kunskaper. Det största informationsbehovet känner inte de personer som har ganska dålig orientering i nordiska frågor utan tvärtom de som redan vet ganska mycket, de som har många kontakter med de övriga nordiska länderna och de som har ett intresse för nordiska frågor. De informationsåtgärder som sätts in till dessa grupper kan alltså väntas få ett positivt mottagande.

Över hälften vill veta mer om Nordiska Rådets verksamhet: 64% i Norge, 60% i Sverige, 52% i Finland och 36% i Danmark. I denna fråga, liksom i de flesta andra, är de yngre mer vetgiriga än de äldre.

Tjugofem procent vill veta mer om flyttning till annat nordiskt land. Men bland de yngre (15-24 år) i Finland är det hela 53 procent som vill ha upplysningar om detta.

Hälften (48%) vill veta mer om resor i Norden. De yngsta i Finland är igen de mest intresserade men de flesta under 50 år i Finland, Norge och Sverige vill veta mer om detta. I Sverige och Norge vill kvinnor oftare än män veta mer. I Finland är det de högutbildade som saknar reseinformation medan det i Sverige och Norge är de lågutbildade.

Det nordiska samarbetet i miljöfrågor tilldrar sig stort intresse i alla länder men framför allt i Sverige och Finland. De yngre känner större behov av information i miljöfrågor än övriga och stadsbor mer än de som bor på landsbygden.

På en öppen fråga om det finns något annat rörande Norden som de tillfrågade skulle vilja veta mer om gavs många svar. Ett axplock om listan visar intresse för: skolfrågor, studie-, arbetsmöjligheter i andra nordiska länder, forskning, arbetsförhållanden, arbetsskydd, fackföreningar, lönenivå, skatter, priser, handel, försäkringar, valuta, levnadsförhållanden, seder och bruk, sport, idrott, socialvård, sjukvård, åldringsvård, församlingsliv, kyrkliga frågor, musik, kultur, historia, arkeologi, geografi, natur, miljöfrågor, turism, resor, trafikregler, jordbruk, fiske, politik, försvarsfrågor.

För att undvika missförstånd kring denna katalog av informationsbehov och de behov våra tabeller visar på vill vi påpeka att man inte behöver ta dessa behov som en beställning av informationsaktivitet från Nordiska Rådets sida. Nordiska Rådets informationsverksamhet måste naturligtvis få det innehåll som Rådet vill och kan inte bestämmas av mottagarnas önskemål. Men det är god informationsteknik att anknyta till mottagarnas önskemål när man framför den information som Rådet vill föra ut.

Tabellbilagan innehåller handboksmässiga upplysningar för informationschefer i nordiska frågor kring informationsbehov i och informationskanaler till olika målgrupper.

Här skall endast redovisas en översiktstabell hur man vill få sin information.

 TV och dagspress är de mest kostnadseffektiva kontaktformerna. Broschyrer ger emellertid mer utförlig information, utställningar mer konkretiserad och kurser och studiecirklar en mer grundlig information. Informationskanal bör väljas efter ämne och målgrupp. Kontaktkostnaden för olika alternativ bör beräknas.

Språkfrågan

Ett par av de nordiska länderna har erfarenhet av hur uppslitande språkfrågor kan bli och vilka klyftor de kan skapa inom nationen. Valet av språk för kommunikation kring det nordiska arbetet är inte en ytlig fråga utan något som kan i hög grad engagera sinnena.

Andel inom respektive land som säger att de förstår andra nordiska språk när de talas är -

Det finns inget enskilt språk som förstås av majoriteter inom alla nordiska länder. Isländska och finska är de svåraste språken och förstås av endast ett fåtal i andra nordiska länder. Norska kan visserligen 85 av 100 danskar förstå när det talas och 95 av 100 svenskar förstår det, men endast 12 av 100 finländare säger sig förstå norska. I Norge förstår de flesta (79 av 100) danska men i Sverige är det mindre än hälften (47 av 100) som begriper vad en dansk säger.

Danskarna har dock lättare att förstå svenska – 77 av 100 säger sig förstå svenska och i Norge förstår nästan alla svenska (97 av 100).

Tabellen visar alltså att danskar och norrmän förstår varandras språk väl och likaså förstår svenskar och norrmän varandra. Ganska många svenskar förstår danska och rätt många i Finland förstår svenska. Yngre och de som har många kontakter med övriga nordiska länder har bättre språkkunskaper. Personer med högre utbildning har också lättare att förstå andra nordiska språk, men inte ens alla högutbildade förstår varandra. Så till exempel är det endast 6 av 10 svenskar med hög utbildning som säger sig förstå danska och 4 av 10 i Finland med hög utbildning som förstår norska.

En allmän slutsats som vi kan dra av denna genomgång är att Nordiska Rådets informationsarbete till allmänheten måste bedrivas på alla modersmålen. Vissa genvägar kan användas när man vänder sig till mer välutbildade målgrupper. Om resurserna måste koncentreras kan t.ex. svenska användas i kommunikation också till Norge och Danmark och det kan vara onödigt att göra översättningar från danska till norska och vice versa.

All erfarenhet säger att språkvanor förändras långsamt och arbetet att utöka den gemensamma nordiska vokabulären är ett arbete på mycket lång sikt. Man bör emellertid skilja på de två målsättningarna: att öka den samnordiska vokabulären och att öka kunskapen om Norden och nordiskt samarbete. Det är vår bedömning att det vore en olycka för informationsverksamheten om den tvingades att bidra till undervisningen i nordiska språk. Att informera allmänheten är ett svårt och komplicerat arbete. Att göra det på annat än allmänhetens tungomål gör informationsarbetet svårare och mindre effektivt.

Frågorna har ställts i de olika institutens regelbundna omnibusundersökningar. I sådana undersökningar delas frågeformlärutrymmet med andra uppdragsgivare och bakgrundsfrågor finns i formuläret genom institutens försorg. Dessa omnibusundersökningar utnyttjas ofta av stat, kommun, företag och massmedia. Teknisk beskrivning med beskrivning av bl.a. urval, bortfall, intervjuarutbildning har publicerats av varje institut.

Urvalspopulation är den vuxna befolkningen i respektive land. Definitionen av vuxna varierar dock något:

Undersökningen är riksomfattande i resp. land, och representativ för riket i dess helhet. Urvalen är slumpmässigt gjorda ur de bästa förteckningar över totalbefolkningen som finns tillgängliga.

Rapporten baserar sig på följande antal intervjuer:

Antalet intervjuer i de olika länderna står inte i proportion till befolkningen i respektive land. Före tabellering har därför en poststratifiering gjorts där intervjuerna från de fyra länderna vägts samman i sina rätta proportioner. Totalsiffrorna är således representativa för hela Norden. Alla procentsiffror i tabellerna är vägda. Poststratifiering har gjorts enligt en kombination av variablerna: land, ålder och kön.

Tabell 472 ur Statistisk årsbok för Sverige 1972 som visar befolkning efter kön och ålder har använts som underlag för poststratifieringen.

Nedan visas vägningens effekter:

 Populationens  storlek:

Frågeformuläret utarbetades i samarbete mellan representanter för Nordiska Rådets informationssektion och Sifo. Undersökningsområden och frågor diskuterades vid flera sammanträden. Formuläret testades på ett litet antal icke slumpmässigt utvalda personer tillhörande undersökningspopulationen.

Den slutgiltiga versionen av frågeformuläret godkändes av uppdragsgivaren.

De danska, finska och norska instituten har ombesörjt översättning till de egna språken.

Exakt samma frågor har använts i alla länder. Dock har formulärets layout anpassats efter lokal praxis. Beträffande bakgrundsfrågor finns dock vissa smärre variationer. Se Tabellbilagan.

Frågorna ingick i omnibusundersökningar, vilket innebär att frågeformuläret delas med ett antal kunder som beställt frågor inom andra områden. Nordiska Rådets frågor har dock i samtliga fall placerats före andra uppdragsgivares.

Undersökningen har genomförts under maj och juni 1973.

Alla intervjuer har gjorts vid personliga besök i de utvalda intervjupersonernas hem.

Uppdragsgivaren, d.v.s. Nordiska Rådet, avslöjades aldrig för respondenterna. I samband med fältarbetet erhöll emellertid alla intervjuare broschyren "Nordiskt samarbete, en introduktion av Nordiska Rådet".

Drygt 700 intervjuare har deltagit i fältarbetet i denna undersökning (150 i Danmark, 121 i Finland, 210 i Norge och 230 i Sverige). Intervjuarna arbetar regelbundet för instituten och är väl kvalificerade för sina uppgifter. De tränas genom korrespondenskurser och regelbundna seminarier för vidareutbildning.

Intervjuarnas arbete granskas i samband med kodningen av frågeformulären. Oklara eller ej fullständiga intervjusvar rättas av kodningspersonalen, ibland efter telefonkontakt med intervjuare eller intervjupersoner. Endast godkända intervjuer medtas i databearbetningen.

Analys och databearbetning har gjorts på Sifo med användning av dataprogrammet CUMULUS. Samtliga tabeller med innehållsförteckning och använda koder återfinns i Tabellbilagan.

De fyra versionerna av frågeformuläret reproduceras i originallayout på följande sidor.

Tjänstemän,
egna
företagare

Norra Norge:
 Sör- 
  Tröndelag
 Nord-
  Tröndelag
 Nordland
 Troms
 Finnmark

Norrland
Svealand
Götaland

Sammanräkning av antalet svar "vill veta mer" inom tio områden omnämnda i fråga 15 a-j. Poängfördelning från 0-10.

Fråga 10C: "Hur intresserad är Ni av vad som händer i de andra Nordiska länderna?"

3.  Jag ögnar igenom eller lyssnar
förstrött på dem men utan större
intresse
4.  Jag tittar eller hör knappast på
dem eftersom jag är ointresserad
5.  Jag undviker att titta eller
höra på dem därför att jag är
ointresserad
6.  Tveksam, vet ej

Frågorna 2, 3, 5 och 6b. Ju högre kunskap, ju högre poäng.

Fråga 2: "Vilka är de nordiska länderna?"
1 poäng vardera för svaren

Danmark
Finland
Island
Norge
Sverige
Färöarna
Grönland
Åland

Fråga 3: "Kan Ni nämna några områden inom vilka de nordiska länderna samarbetar?"
1 poäng vardera för svaren

SAS
Passunion
Gemensamt porto
Gemensam arbetsmarknad
Samarbete om social trygghet
Samarbete om lagstiftning kring familje- och civilrätt
Kulturellt samarbete (Nordiska Kulturfonden)
Samarbete om forskning (Nordforsk)
Samarbete om TV-program (Nordvisionen)
Nordiska Rådet
Tentamensgiltighet för studenter
Samarbete om miljövård
Samarbete i FN och dess organ
Föreningen Norden
Nordiska sommaruniversitetet

Fråga 5: "Vad tror Ni Nordiska Rådet är?"
5 poäng för rätt svar

Fråga 6b: "Vad tror Ni Föreningen Norden är?"
2 poäng för rätt svar

Frågorna 12, 13b och 18

Fråga 12:

• tagit in och lyssnat på radiostation från annat nordiskt land
• tagit in någon TV-station från något annat nordiskt land
• tagit någon dagstidning på annat nordiskt språk
• läst någon veckotidning eller tidskrift på annat nordiskt språk

En poäng för positiva svar på varje delfråga och land.

Fråga 13b:

Har varit i

• Danmark
• Finland
• Norge
• Sverige
• Island

1 poäng för varje land

Fråga 18: Medlem i Föreningen Norden eller mellanstatlig förening (t.ex. dansk-norska föreningen).
1 poäng för varje förening

Frågorna 1 , 7, 9

Fråga 1: "Vilka länder tycker Ni det är viktigt att vårt land samarbetar med?"
1 poäng för varje nordiskt land

Fråga 7: "Tycker Ni samarbete mellan de nordiska länderna är viktigare, lika viktigt eller mindre viktigt än annat internationellt samarbete för vårt land?"
1 poäng för svaret "viktigare"

Fråga 9: "På det hela taget, tycker Ni att det nordiska samarbete som nu finns om är mycket värdefullt, ganska värdefullt eller utan större värde?"
1 poäng vardera för svaren "mycket värdefullt" om

• arbetsmarknaden
• kulturutbyte
• miljövård
• att göra lagarna så lika som möjligt
• Nordvisionen