Presentation för Svenska Dagbladets stiftelse 1986-11-18

Värderingsförändringar i vår tid

av Hans L Zetterberg

1.

Låt oss först kasta ned några ord som står för ett urval av samtida värderingar.

Här finns 14 ord eller fraser: trygghet, levnadsstandard, ordning, teknologi, företagsamhet, hälsomedvetande, informalitet, njutning, intraception, konsumerism, komplexitet, miljö, nätverk, rikt-och-fullt-liv.

Dessa är givetvis inte alla de värderingar som en modern människa kan tänkas omfatta. Det är ett urval. En någorlunda fyllig beskrivning av samtida europeiska värderingar måste omfatta 30 a 50 stycken. Vi mäter dem genom att analysera värderingsutsagor i texter, framför allt texter som skapas i intervjuer. Ikväll gör vi det enkelt för oss och tar ett urval av 14.

Placeringen av värderingsetiketterna på bilden är inte godtycklig. Den följer en s.k. distansmatris. Ju närmare två värderingar ligger varandra på denna ”karta” ju större är sannolikheten att de omfattas av samma personer.

Till exempel: längst ner i söder på kartan finns trygghet och i närheten därav ordning. Personer som i hög grad värderar trygghet brukar också ofta värdera ordning. Västerut på kartan finns teknikvänlighet och i närheten av det ordet hittar vi företagsamhet. De två uppträder likaså ofta samtidigt. I nordost hittar vi miljövänliga utsagor och de kommer i stor utsträckning från samma personer som uttrycker konsumerismens värderingar, dvs. att man måste skydda konsumenterna mot marknaden. I nordväst finner vi njutning för alla sinnen, och denna hedonism uttrycks ofta av människor som kan acceptera att världen är synnerligen sammansatt och livet är komplext.

Värderingar som ofta uppträder samtidigt blir alltså grannar på vår karta. På motsvarande sätt är värderingar som mer sällan återfinns i styrka hos samma person placerade långt ifrån varandra på vår karta. Den teknikglada entrepreneurandan i väster ligger långt från den miljövänliga konsumerismen i nordost.

Matematiken som gör det möjligt att rita kartor av denna typ har utvecklats av en amerikansk forskare vid Bell Laboratories. Han heter J B Kruskal. Urvalet av de 14 värderingarna har gjorts så att vi inte skall få några större blanka områden på vår karta. Data för värderingsmätningen kommer från många tusen intervjuer utförda i praktiskt taget alla europeiska länder. Mätningarna bygger på skalor som var och en baseras på ett antal intervjufrågor. Eventuella ideosynkratier i frågorna drunknar i skalorna, och slutsatserna kan därför betraktas som mer pålitliga än vid vanliga opinionsundersökningar. En samarbetsorganisation som heter RISC (Research in Sociocultural Change) svarar för samordningen av de numera ganska rutinmässiga värderingsmätningarna i Europa.

II.

Man kan fråga sig vad som är longitud och latitud i vår värderingskarta. En s k faktoranalys ger ett besked som blir föga överraskande för idéhistorikerna.

Den första dimensionen går från TRADITION till MODERNITET. De traditionella värderingarna är religionens och landsbygdens värderingar. Moderniteten var sedan 1700-talet identifierad med förnuftstron, men med 1900-talet blev moderniteten också liktydig med driftsutlevelse och självförverkligande. Modernitetens portalfigurer är Descartes och Voltaire (förnuftstron), Freud (driftsutlevelsen och hedonismen) och Nietzsche (kreativa självförverkligandet). Moderniteten har alltid varit och är ett projekt utan slutpunkt.

Den andra dimensionen – från öster till väster – går från VÄRDEFASTHET till INSTRUMENTALITET. Värdefastheten – som man kallar idealism om man gillar den, dogmatism om man ogillar den – omfattar värderingarna med vilka vi inte kan dagtinga. De är samvetsfrågor som lojalitet mot den egna familjen, solidaritet med de svaga, barmhärtighet mot de sjuka. Instrumentaliteten (eller pragmatismen) omfattar värderingar kring vilka vi kan kompromissa och experimentera för att nå bästa resultat: de gäller t ex praktiska överväganden och kalkyler i affärer eller politik och val av tekniska lösningar, ekonomiska kalkyler. Distinktionen mellan värdefasthet och instrumentalitet gjordes i början av 1900-talet av Max Weber. Han kallade de båda polerna "värderationalitet" och "målrationalitet".

III.

Det finns inga tullmurar för värderingar. Som meteorologins högtryck svepte 1968 års värderingar över oss liksom över andra länder. På 80-talet har nyliberala idéer blåst hit liksom de har blåst till andra länder. Medierna, redaktionerna, förlagen, annonsbyråerna är inte upphov till värderingsströmningarna. De förmedlar och förstärker dem, visar läsare och tittare vad som är gångbart. Till sist hjälper också medierna oss att bli mätta på och tröttna på rådande värderingar och bli redo för nya.

På 50-talet och tidiga 60-talet var trygghet, levnadsstandard, lag och ordning, hierarkier, teknologi och företagsamhet dominerande element i värderingsklimatet. Det var rekordårens och de stora projektens tid.

På sena 60-talet och på 70-talet svängde värderingsklimatet mot jämlikhet, konsumerism, miljöskydd. Ordningens och hierarkiens symboler förlorade sin attraktion.

Informalitet blev förhärskande. En hel generation tyckte det var bekvämt att vardag och söndag gå klädd i blue jeans. Alla duade alla. Tidigare hade masker och konventioner varit styrande för människors sammanträffanden utanför hemmet och vänkretsen. De etablerade ett slags gränser mellan människor, höll känslor i schack, och tvingade oss att utveckla artig, hövlig samvaro. Den framväxande informaliteten innebar att man skulle delta, inte som mask, utan som person också i offentliga sammanhang. Därmed blev all samvaro självavslöjande, konversationerna blev bekännelser, konsumtionen (eller bristen på konsumtion) ett personlighetsuttryck, och politiken blev ett självförverkligande snarare än ett förverkligande av en viss social ordning. Den gräns som sedan antiken dragits mellan privat och offentligt blev svår att upprätthålla på 70-talet.

På sena 60-talet och början av 70-talet började man lyssna mer till signaler från sin inre värld än statussymboler i yttervärlden. Detta är vad vi kallar intraception och det är lokaliserat mitt på värderingskartan. En illustration till intraceptionens frammarsch är att på 50-talet bantade man för att "se bättre ut" i andras ögon; på 70-talet bantade man för att "må bättre". Intraceptionen påverkade också språket. Det blev vanligt att man sade "uppleva" istället för erfara och "känna för" i stället för tycka.

Hälsa omdefinierades på 70-talet från att ha varit frånvaro av sjukdom till en aktiv investering, något man hela tiden skulle utveckla och bygga upp.

På 80-talet kom en svängning mot nordväst på vår karta. F n blåser en nordväst-passad och värderingsklimatet i de utvecklade länderna rör sig mot njutning, komfort och ett fullt rikt liv. Man vill vara självständig och ha självförtroende så att man klarar av att leva med föränderlighet och det oförutsedda utan att tappa sin egen identitet.

De värderingar som finns i nordväst är våra dagars melodi. De mest tidstypiska personerna i våra dagar planerar inte sina liv i detalj utan tar chanser och vågar pröva saker som dyker upp. De tar risker. De accepterar att livet är komplext och njuter av detta, njuter av att leva med förändringar. Livet är ett spel som skall levas rikt och fullt, gärna med entrepreneuranda. Här står man väldigt långt från de gamla socialdemokratiska idealen av jämlikhet och trygghet. I nordväst är miljöfrågor praktiska frågor – ibland viktiga nog, men inte ödesfrågor (som DNs ledarsida tror) i vilka man inte får dagtinga med sitt samvete. Människor med dessa värderingar finns numera i stort antal i Stockholmsregionen.

Vad väntar oss då på 90-talet? Ingen vet helt säkert, men de tecken vi har pekar på en vindkantring mot nord-nord-ost på vår karta. Företagsledarna blir inte längre våra hjältar som på tidiga 80-talet. Det nya miljömedvetande som nu växer fram liknar inte 70-talets. Vi har ju mera en annan bakgrund och vi har skaffat oss en smak för ett fullt och rikt liv. På 70-talet ville man inte dagtinga med sitt samvete i miljöfrågor. Det nya miljömedvetandet är mera pragmatiskt och finns i alla politiska partier, inte i något eller några speciella miljöpartier. Det hyllar inte gladiatorer som klättrar upp i Kungsträdgårdens almar utan snarare tjänstemän som gnetar med gränsvärden, koncessioner och miljöavgifter. Statsminister Ingvar Carlsson har förstått det nya miljömedvetandet när han dämpar miljöretoriken och inrättar ett miljödepartement.

Nätverk är ett nyckelord för 90-talet: att söka kontakt, utbyta närhet och gemenskap i kretsar som fungerar utan hierarki, gärna i små grupper vid sidan av de snäva yrkesrollerna. I nätverk är man inte över– eller underordnad, inte heller part eller motpart. Man är medpart i ett uppdrag eller ett projekt. Väsentligt för 90-talets ledarskap är "the management of networks".

IV.

Det finns ungdomar som har gammaldags värderingar och äldre som har moderna värderingar. Man kan emellertid ange åldersgruppers tyngdpunkt på den europeiska värderingskartan. Vi finner flest äldre söderut, flest 40-talister i öster och flest 50– och 60-talister i väster. Bilden visar åldersgruppernas tyngdpunkt i Europa år 1985.

Länder som Italien och Danmark har ett större antal moderna värderingar än vi har i Sverige. Vi kan säga att Sverige ligger före Storbritannien och har ungefär samma nivå som Västtyskland. Men det är alldeles fel att tro att värderingar i Sverige är mer avancerade än i Centraleuropa. Den typiske svensken ligger ungefär 15 år efter sin åldersbroder i Italien.

Karakteristiskt för svenska värderingar i europeiskt perspektiv är att de innehåller större andelar värdefasthet än vad som är vanligt i Europa. Sverige placeras österut på värderingskartan.

Värderingsströmningen efter andra världskriget följer i stort sett nord-väst-passaden: från traditionella värdefasta värderingar till moderna instrumentala värderingar. Längs denna skala kan vi också placera lokalsamhällen, små städer, storstäder och kosmopolitiska regioner. Värderingsmässigt ligger Stockholmsregionen någonstans halvvägs mellan Kungsör och New York.

V.

Som allra hastigast har jag gått in i en databas och tittat på de värderingar som omfattas av Svenska Dagbladets läsekrets. Våra läsare har naturligtvis värderingar av alla de slag. Tyngdpunkten ligger dock på värderingskartans norra del. Flertalet av våra läsare är moderna storstadsmänniskor.

Också Dagens Nyheters läsare återfinns till större delen i norra halvan av värderingskartan. Här upptäcker vi emellertid en skillnad. Tyngdpunkten för SvD ligger västerut i linje med 80-talets dominerande värderingar och för DN österut i linje med 70-talets värderingar. Detta är en intressant skillnad, i mitt tycke intressantare än de mycket obetydliga skillnader i ålder, kön, hushållsstorlek, inkomst och andra demografiska kriterier som kan finnas mellan Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter.

Om en läsare öppnar sin tidning och inte känner igen sina egna värderingar i tidningen blir han eller hon lätt försagd och börjar hålla inne med de egna ståndpunkterna. Värderingar i samhället som saknar stöd i massmedia tenderar därför att förtvina och gå mot förtida död: de hamnar i vad man kallar en "tystnadens spiral". Om värderingsklimatet på redaktionen (sådant det visar sig i redigeringen) avviker alltför mycket från värderingsklimatet hos läsarna, känner läsarna främlingskap inför tidningen och blir frestade att säga upp prenumerationen. DNs välbekanta – och nu övervunna – kris bottnade bl a i ett ökande gap mellan redaktionens extrema 70-talsvärderingar och läsarnas 50-tals– och 80-talsvärderingar. Den krisen gav Svenska Dagbladet ett tillfälligt övertag i konkurrensen.

Kunskapen om samhällets värderingsklimat och hur det ändras har varit ett spännande forskningsfält för mig i min tidigare verksamhet. Jag ser fram mot att använda denna kunskap i mitt nya arbete som chefredaktör för Svenska Dagbladet.

:fig place=inline frame=box depth=10. ***BILD SIO111.001 ***

15 :efig. :ekrapp.