Förberett inlägg på UHÄ-seminariet "Hur förändras vetenskapen?" den 10 april 1984 på Hennickehammars herrgård.
 
 

Värderingsförändringar

 Hans L Zetterberg, Sifo

 Inom ramen för disciplinerat och välgrundat kunskapssökande och tänkande – vad som i vid mening kan kallas vetenskap - finns växlande moderiktningar. Det som anses riktigast och bäst under en period avlöses av nya idéer om vad som är riktigaste och bäst i nästa period. Graden av positivism hos vetenskapsmän, dvs. deras beroende av yttre signaler och det mätbara, och graden av hermeneutik, dvs. vetenskapsmännens beroende av egna inre signaler och deras tolkningar, har t ex varierat mellan 50– och 70-talen. Denna variation har observerats inte bara i psykologin och närbesläktade discipliner utan också i fysiken: ju djupare fysikerna blickat i sina ämnen ju mer har de sett reflexen av den egna näthinnan.

 Antagligen är modesvängningarna inom vetenskapen snarlika svängningar inom konst, litteratur och andra livsområden. Det är t o m möjligt att dessa förändringar på olika områden samvarierar. Då blir det berättigat att tala om svängningar i hela kulturmentaliteten, "tidsandan" eller "värderingsklimatet".

 Man kan givetvis studera värderingsklimatet med vetenskapliga ambitioner. Jag skulle vilja göra ett försök att få grepp om den relativa förankring värderingar får i avläsningar av yttre fenomen och i avläsningar av inre. Huvudnycklar till dessa växlingar kanske öppnar en del dörrar också till vetenskapens förändringar.

 Det finns en yttrevärld, men det finns många inrevärldar. Där yttrevärlden prioriteras tänker man sig gärna att det finns en hegemonisk vetenskap, resten är vidskepelse. Där inrevärlden prioriteras finns tolerans för flerfaldiga vetenskapssyner.

 Den accepterade graden av subjektivism i kunskapssökandet är antagligen mindre i en tidsanda dominerad av yttrevärldsvärderingar, större i en som domineras av inrevärldsvärderingar.

 Vad som följer är i allt väsentligt texten till kapitel 2 i skriften Det osynliga kontraktet (Sifo 1983) av Hans L Zetterberg, Karin Busch, Göran Crona, Greta Frankel, Berth Jönsson, Ivar Söderlind och Bo Winander.

En historisk lektion

 Låt oss inleda studiet av värderingsförändringar med det gamla lärdomsgreppet att lära en läxa från antiken.

 Tiden och platsen är kejsartidens Rom mellan Augustus och Markus Aurelius, alltså de två första århundradena av vår tideräkning.

 Det gamla Rom blev under denna tid en miljonstad. En stor del av befolkningen var inflyttad från jordbruksregioner. Efter ett par generationer förlorade inflyttarna kontakten med fädernas försörjning genom jordbruk och boskapsskötsel. Långt ifrån alla kunde försörja sig i stadens ämbeten, anläggningsverksamhet, hantverk och handel. I denna nya situation med rastlösa plebejer växte fram en offentlig service av bröd och skådespel, tidens motsvarighet till välfärdsstat och TV-monopol. Augustus började betala läkarna med offentliga medel, han introducerade annona, vilken med tiden utvecklades till ett system av kuponger som kunde utväxlas till bröd från över 250 statliga bagerier. Periodvis såldes även fläsk och olivolja till subsidierade priser. Vi fick m a o en situation i vilken en urban underklass kunde överleva något så när utan att arbeta särskilt mycket, ett privilegium som tidigare endast överklasserna åtnjutit.

 Inom massan växte inrevärldsvärderingar fram och blomstrade i denna sociala struktur.

 Det finns från början av denna period två beskrivningar av vulkanen Etnas utbrott, en från den grekiske poeten Pindaros och en från den romerske Vergilius. Greken skriver – i Edith Hamiltons engelska översättning[1]:

  In the darkness of the night
  the red flame whirls rocks
  with a roar far down to the sea.
  And high aloft are sent fearful fountains of fire.

 
 Och den romerske poeten skriver:

 
 Skywards are sent balls of flame that lick the stars
 and ever and again rocks are spewed forth,
 the torn entrails of the mountains,
 and molten crags are hurled groaning to heaven.
 

 Pindarus använde sina ögon och skrev vad han såg. Vergilius använde sin fantasi och skrev vad han upplevde. Den ene var klassicist och realist, den andre romantiker.

 Den romerska kulturen hade varit helt dominerad av yttrevärldsvärderingar: utåtriktad och pragmatisk, intresserad av tillväxt, bra vägar, vatten och avlopp, lag och ordning, militära legioner och hemmet som borg. Pindarus sätt att beskriva verkligheten låg närmast denna tradition. Hans framställning får liv av yttre signaler. Vergilius öppnar dörren till en annan värld och hans framställning får liv av inre signaler. Den romerska massan följde Vergilius som blev omåttligt populär och älskad. När brödet för dagen var garanterat kunde nämligen en bredare allmänhet ägna sig åt upplevelser i stället för   prestationer.

 Den värderingsförändring som här påbörjades avbröts inte vid Roms fall. De generationer som vuxit upp med gratis bröd hade ingen kunskap om hur man försörjer sig ur jorden, inga släktingar på landet att flytta till. Roms befolkning minskade till en tiondel av kejsartidens främst genom svält. Man skulle tro att den resa till det inre vars början Vergilius representerar därmed skulle komma till ett abrupt slut och den pragmatiska verklighetsorienteringen skulle återvända. Men konfrontationen med en bistrare ekonomisk verklighet hade ingalunda sådana konsekvenser. Resan mot inre upplevelser fortsatte, ackompanjerad av gnosticism, mysticism och eskatologi. I dess förlängning hittar vi Guds lille fattige, Franciscus, som talar med fåglarna och organiserar sin tids hippierörelse till gråmunkarnas orden. De världsliga ledarna fick underordna sig de andliga och gå till Canossa. Innovationer gjordes, men de exploaterades inte. Vid resans slut finner vi åter Vergilius, nu som Dantes guide när Dante beskriver i detalj den inre världens fantastiska gestalt i form av de förtappades och frälstas boningar. Först med renässansen bryter utåtriktningen i stor skala tillbaka i kulturklimatet. Nu gällde det igen att prestera något synligt, uträtta något påtagligt, få utmärkelser och iögonfallande beröm.

Klassiska– och utvecklingstypologier

 Värderingar kan accepteras idag, ifrågasättas i morgon och bli föråldrade i övermorgon. I denna mening liknar värderingsförändringar de ekonomiska och tekniska förändringarna och kräver både vaksamhet och flexibilitet.

 Den värderingstypologi som presenteras i denna uppsats möjliggör en generell beskrivning av samhällen, institutioner, marknader och människor med utgångspunkt från de värderingar de omfattar. Den syftar till att ersätta de gängse uppfattningarna som vi har i dessa frågor. Syftet är emellertid inte att ersätta en ortodox uppfattning med en annan. En viktig lärdom av vårt typologiserande av värderingar är just att undvika fasta typologier.

 De fasta typologierna är produkter av ett tänkande som satt klassisk rationalitet i högsätet. Förnuftet är hos Descartes och hans efterföljare någonting som förenar allt mänskligt intellekt. Människor kan ha olika seder och bruk och skilda strävanden, men de är lika i ett avgörande avseende: de är utrustade med förnuft. Förnuftet kan inte alltid göra sig gällande i människors handlande. Men om och när förnuftet används har män och kvinnor i alla tider och i alla civilisationer kommit fram till samma slutsatser. Detta är grunden för alla varianter av klassicism: det finns en universellt giltig smak och uppfattning som bygger på förnuftet. Därför förbigår konstnärerna i den klassiska traditionen individuella skillnader och skapar allmänna typer, universellt giltiga former. Vetenskapsmännen i samma tradition söker ett litet antal typer, t ex ett periodiskt system för materien och eviga naturlagar. Politikerna i denna tradition strävar efter en välstrukturerad samhällsordning, där universell tillämpning av lagar som utgår från en central statsmakt antas företräda det högsta förnuftet. Utifrån denna klassiska tradition koncentrerar affärsmannen sin uppmärksamhet på balansräkningar. Oavsett vilken bransch det handlar om har dessa balansräkningar samma rationella utformning och deras starka och svaga punkter kan analyseras med samma metoder. Den klassiske industrimannen driver sin fabrik och dess logistik på ett rationellt sätt med fastlagd MTM, som är väl anpassad till den generella typ av arbetare som han tror utgör hans arbetsstyrka.

 Generaliserade människouppfattningar av dessa slag finns i alla klassiska typologier. De leder till en statisk uppfattning om människan som lätt blir inhuman. Vår typologi av värderingar är emellertid inte en klassisk typologi i denna mening.

 Darwin vederlade Descartes rationalitetsdogm om förnuftets allmängiltighet och beständighet. Människan har utvecklat och berikat sitt väsen, inklusive sitt förnuft, och hon är i stånd att växa till än högre höjder. (Hon är också i stånd att återfalla till de djupaste avgrunder och att utplåna sig själv). Detta har lett till nya klassificeringar, där vi finner typer i form av utvecklingsstadier snarare än i eviga realiteter. Vi kallar dem utvecklingstypologier. Den typologi som presenteras här är en sådan utvecklingstypologi.

 Vår värderingstypologi är en syntes av två processer. Å ena sidan har vi de europeiska samhällenas historiska utveckling från jordbrukssamhällen via industrisamhällen till välfärdssamhällen. Å andra sidan har vi den moderna människans biografiska utveckling från spädbarnets beroende till ett vuxenliv som tar sig uttryck i strävan efter prestation och självförverkligande.

Den första källan: samhällsutveckling

 Den första källan till vår typologi är den historiska sociologin. Den engelske juristen Henry Summer Maine (1822-1888) var den förste som systematiskt tog upp detta ämne när han i boken Ancient Law beskrev utvecklingen från en patriarkalisk samhällsordning byggd på samhällsställning (status) till en modern ordning byggd på avtal (contract). I tidigare och enklare samhällen var människans erfarenheter och öde förutbestämda av den utifrån givna samhällsställning som följde med hennes börd och andra händelser utanför hennes kontroll. Det tidiga Rom liksom det feodala Europa, stammarnas Afrika och kasternas Indien är exempel där den förutbestämda samhällsställningen är styrande.

 Den sålunda tilldelade samhällsställningen bestämmer merparten av människans förehavanden och relationer, både religiösa och världsliga: sysselsättning, affärsförbindelser, äktenskapspartner, hem, livsstil, makt och inflytande i samhället i stort. Enligt Henry Maine moderniseras samhället genom att man tillåter att ett allt större antal mänskliga aktiviteter och livsöden bestäms av fritt avtalade kontrakt och inte efter förutbestämd samhällsställning. I ett utvecklat samhälle kan individen själv bestämma och förhandla om inträde i en religiös församling, i en affärsförbindelse, ett äktenskap, en politisk förening och själv välja yrke eller bostadsort. Moderniseringen består sålunda i att man lyfter bort restriktioner bestämda av samhällsställning och öppnar möjligheter till kontrakt. Det romerska imperiet, den franska revolutionen och den amerikanska var jättekliv i denna process.

 I samma anda formulerade den tyske sociologen Ferdinand Tönnies (1855-1936) en berömd typologi som finns i titeln på hans bok Gemeinschaft und Gesellschaft. Gemeinschaft-perioden börjar med sociala relationer grundade på familjelivet och självhushåll. I och med utvecklingen av jordbruk och byar sker sedan en övergång till mer kooperativa mönster bestämda av geografisk närhet. Sedan följer utvecklingen av större samhällen med trossamfund och gillen. Värderingarna är emellertid fortfarande knutna till släktskap och skrå, till kampen för det dagliga brödet och för att säkra vinterförråden. Gesellschaft-perioden i historien börjar när ett stadsliv växer fram på grundval av handel och kontraktsmässiga relationer mellan arbetsgivare och arbetstagare, leverantör och kund kreditgivare och låntagare. Industrialiseringen och den rationella hanteringen av kapital och arbetskraft åtföljs av statsmaktens och den nationella identitetens tillväxt. Värderingar knutna till produktion, lönsamhetsuppbyggnad och effektivitet blir då rådande. Det kosmopolitiska liv mot vilket Tönnies trodde att samhället utvecklade sig skulle bygga en välinformerad allmän opinion och styras av en dex statsmän.

 Andra forskare har varierat temat om utveckling från Gemeinschaft till Gesellschaft. Den franske sociologen Émile Durkheim (1858-1917) utvecklade i en briljant analys sina tankar om samhällen där medlemmarna har likartade uppgifter att utföra och samhällen där man har komplementära uppgifter. Den amerikanske antropologen Robert Redfield (1897-1958) följde parallella tankegångar när han studerade hur primitiva stammar moderniserades. Han använde språkbruket "från folksamhälle till stadssamhälle". Den grundläggande typologin går alltså igen i många skepnader.

 När den unga sociologin efter andra världskriget försökte tillämpa typologin på Sverige stötte man emellertid på svårigheter[2] Visst stämde det att Sverige varit ett Gemeinschaft i vilket samhällsställning betytt mest för livschanser och under 1800-talet och 1900-talet blivit ett Gesellschaft i vilket man kunde avtala sig fram till en egen framtid. Men avtalen liknade inte längre de gängse. Efterkrigstidens Sverige hade gått i spetsen för ett samhälle som bygger på en annan sorts kontrakt än Maine och Tönnies föreställt sig. Vi kallar dem "garanterade kontrakt". I varierande grad har de senare blivit normen i hela Västeuropa.

 Så här ser förändringen ut: konkurrenterna i Gesellschaft (kontraktssamhället) behöver inte längre själva ta de värsta konsekvenserna av sina förluster. Ett system har utvecklats i vilket man fortfarande kan få både stora och små vinster, men endast ådra sig små förluster. Den svenska pensionsreformen från 1950-talet, ger en god antydan om det nya systemet. Genom att lämna arbetsmarknaden kan en pensionär visserligen förlora en viss inkomst, men (hette det) aldrig mer än 40 procent av vad han hade under sina bästa år. Därigenom har ett skyddsnät skapats, genom vilket man inte kan falla. Ett nät av ett annat slag utgörs av det stora antal befattningar både i den offentliga och den privata sektorn, som blev förenade med anställningstrygghet. Jobbet är tryggat, medan befordran är beroende av prestation. Båda dessa exempel utgör en egendomlig blandning av ställning och kontrakt: en persons ställning är garanterad, som i ett feodalt samhälle, men han kan konkurrera om bättre kontrakt, som i ett utvecklat Gesellschaft. Dessa "garanterade kontrakt" är mycket karaktäristiska för välfärdsstaten. Utan att i botten ha garanterade kontrakt av detta slag skulle vår tids anställda inte våga utveckla "osynliga kontrakt" av storartat arbetsengagemang.

 I det unga Amerika proklamerades människans omistliga rätt att sträva efter lycka genom fritt avtalade kontrakt. Detta var sannerligen en revolutionär princip, när den förhärskande uppfattningen i världen var att man måste förbli vid sin läst och nöja sig med den ställning i livet man föds till. Välfärdsstaterna stödjer denna strävan efter "lycka" och lägger därtill ännu ett revolutionärt begrepp, nämligen en garanti att den "lycka" som uppnåtts inte skall gå förlorad.

 Välfärden har utvecklats enligt två olika modeller: nödservicemodellen och basservicemodellen.

   Nödservicemodellen bygger på tanken att arbetsmarknaden och marknaderna för varor och tjänster tillsammans med familj, släkt, grannar och vänner utgör de normala kanalerna för att tillfredsställa medborgarnas behov. Om dessa av en eller annan anledning visar sig otillräckliga, tillhandahåller nödservicesystemet hjälp, och blir därmed tillfälligt en del av vissa medborgares liv. Detta slags sociala välfärd är selektiv.

   Basservicemodellen bygger på antagandet att hälsovård, bostad, utbildning osv inte är bara varor utan också rättigheter. De sociala myndigheterna ger människorna dessa tjänster gratis eller till subventionerade priser. Här är servicesystemet en permanent del av alla medborgares liv. Detta slags sociala välfärd är generell.

 Nödservicemodellen dominerar i amerikansk välfärdsteori och praktik. Premissen är där att de som hamnar under en viss levnadsstandard – existensminimum – skall få hjälp. Denna typ av begränsad välfärd är förhållandevis billig.

 Basservicemodellen är den som är vanligast i Europa. De europeiska välfärdssystemen har beskrivits av Kahn och Kammerman i en bok med den betecknande titeln Not for the Poor Alone. Basservicemodellen är dyrbar och leder i praktiken till ett högskattesamhälle. I linje med basservicemodellen har den svenska socialpolitiken stött tanken att huvudansvaret för människornas välfärd åvilar samhället, inte den enskilde individen. Därmed har grunden lagts för en bred spridning av en rad besläktade värderingar vilka tidigare endast förekom hos en liten grupp människor.

 Sammanfattningsvis är det inte längre adekvat att tala om två typer – som Gemeinschaft och Gesellschaft. En beskrivning av de europeiska samhällenas utveckling under de senaste 100-200 åren kräver åtminstone tre grundläggande typer:

                        Välfärdssamhället

                Industrisamhället

          Agrarsamhället

Var och en av dessa har ett motsvarande system av värderingar:

 *    Försörjningens värderingar  är typiska för det agrara samhället. Nyckelorden är överlevnad och trygghet, dvs. dessa värderingar är uppbyggda omkring livets nödtorft i skörd och välfyllda lador. Arbetets frukter tillhör arbetaren. Enligt försörjningens värderingar är det hans uppgift att skaffa uppehälle åt sig och sin familj.

 *    Yttrevärldsvärderingar  (ibland kallade produktionens värderingar) är typiska för industrisamhället. Nyckelorden är solidaritet mellan arbetarna å ena sidan och effektivitet å den andra. Värderingarna är uppbyggda omkring engagemang i produktionsprocessen och skapandet av välstånd. Arbetets frukter (som är betydande) delas mellan arbetarna och kapitalägarna. Enligt yttrevärldsvärderingarna arbetar man för den ekonomiska tillväxten och för en hög levnadsstandard, som kan delas av alla.

 *    Inrevärldsvärderingar  (ibland kallade reproduktionens värderingar) är typiska för välfärdsstaten. Nyckelorden är empati och personlig utveckling. Värderingarna är uppbyggda kring god tillgång på utbildning och omsorger, vilket leder till engagemang både i egen och andras utveckling och skapandet av livskvalitet. Arbetets frukter är (förutom lön och kapitaltillväxt) arbetet i sig och vad det ger i fråga om mening, kamratskap och potential för egen utveckling. Enligt inrevärldsvärderingarna arbetar man för självutveckling och livskvalitet.

 Försörjningens och yttrevärldsvärderingar återfinns hos de samhällstyper som beskrivs av Maine, Tönnies, Durkheim, Redfield m fl. Inrevärldsvärderingarna faller utanför deras beskrivningar. De senare värderingarna kan uppfattas som en mentalitet skapad i välfärdsstaten, där stora delar av den vuxna befolkningen har anställning, inte i produktion och distribution av varor utan i undervisning eller vård av andra människor – i tjänst hos välfärdens institutioner.

 I Förenta staterna utgör universitetsmiljön ett koncentrat av en sådan situation där nästan alla sysslar med idéer och människor snarare än med maskiner och produkter. Därför ger amerikanska studenter ett markant starkare uttryck för de nya värderingarna än samhället i övrigt. I Västeuropa med dess basservicemodell för välfärd är grogrunden för inrevärldsvärderingar mer utspridd över hela samhället.

 Våra argument hittills sammanfattas så här:  

             Välfärdssamhället ====> Inrevärldsvärderingar

       Industrisamhället ====> Yttrevärldsvärderingar

 Agrarsamhället ====> Försörjningens värderingar 

Den andra källan: personlighetsutveckling

Den andra källan till vår typologi av värderingar är personlighetsstudier, som definierar olika stadier i utvecklingen från psykologisk omognad till ett rikt och helgjutet vuxenliv. Inspirationen kommer främst från Erik H Erikson, David McClelland och Abraham H Maslow. Denna forskningstradition har givits en omtolkning av Arnold Mitchell[3] Hans forskarlags främsta bidrag är tesen att det finns två vägar till jagutveckling – en Utifrån styrd ("outer-directed") och en Inifrån styrd ("inner-directed"). Vi presenterar denna "dubbla hierarki" i detta Diagram.

Diagram: De dubbla behovshierarkierna

 Den vänstra kurvan för psykologisk utveckling är den traditionella trappan för utifrån styrda (Maslows hierarki). Den kurvan är en relativt ny trappa för inifrån styrda (vad vi kan kalla Mitchells hierarki).

 Den grundläggande uppdelningen utgörs av tre kategorier: de Basbehovsstyrda, de Utifrån styrda och de Inifrån styrda. Den första kategorin människor handlar på grund av biologiskt eller ekonomiskt nödtvång snarare än av fritt val. De två senare kategorierna kan välja mellan att handla på basis av   yttre  eller   inre  signaler.

 Alla människor börjar sin psykologiska utveckling med grundläggande biologiska behov av fysisk överlevnad och trygghet De som styrs huvudsakligen av dessa behov ända upp i vuxen ålder kallas "Need-Driven" (Basbehovsstyrda). De kan delas upp i "Survivors" och "Sustainers" (hankare och trygghetsgnetare). För dem som passerat basbehovsstadiet finns det två alternativa vägar. De som drivs av sitt behov av omgivningens uppskattning blir "Outer-Directed" (Utifrån styrda). Behovet av uppskattning delas upp i två nivåer av Mitchell: "Emulators" och "Achievers" (efterbildare och uträttare).

 Den andra vägen går ut på självutveckling. De som anser att detta är viktigast kallas "Inner-Directed" (Inifrån styrda). Mitchells forskarlag skiljer här mellan tre nivåer: "I-am-me", "Experientials" och "Socially Conscious". (självuttryckare, sökare och skärskådare). Överst på båda vägarna placerar Mitchell ett litet antal exceptionellt mogna individer som framgångsrikt kan balansera alla faser och prioriteter, "the Integrated" (de helgjutna).

 Ett kort och enkelt exempel: En basbehovsstyrd person kan gå ned i vikt därför att han eller hon är alltför fattig för att skaffa sig tillräckligt med näring. Den utifrån styrda kan gå ned i vikt därför att han eller hon vill se bättre ut i andras ögon. Den inifrån styrda kan gå ned i vikt därför att det får honom eller henne att känna sig bättre. Diagrammet sammanfattar argumenten kring behovshierarki och personlighetstyp:

    Behovshieraki          Personlighetstyp

       Självförverkligande                Inifrån styrda

       Självförtroende

    Uppskattning                        Utifrån styrda

    Tillhörighet

  Trygghet                            Basbehovstyrda

  Överlevnad

Syntesen

 Vi är nu nära en så kallad aha-upplevelse. När vi jämför personlighetsdragen i dessa grundläggande personlighetstyper med de värderingar som vi fann typiska för de tre grundläggande samhällstyperna hittar vi en samstämmighet på flera punkter.

 Det är troligt att den basbehovsstyrda människan omfattar försörjningens värderingar, som hänger samman med de grundläggande villkoren för överlevnad; mat, kläder, husrum och en viss trygghet vid sjukdom och under ålderdomen.

 Det är troligt att den utifrån styrda människan omfattar yttrevärldsvärderingar, som hänger samman med förutsättningarna för ett växande välstånd, t ex ordning, ambition, effektivitet, produktivitet.

 Det är troligt att den inifrån styrda människan omfattar inrevärldsvärderingar, som hänger samman med förutsättningarna för den personliga inre utvecklingen och för en förståelse för andra människor, dvs självkännedom och omsorg om andra.

 Våra argument kan alltså sammanfattas i en tablå:

Här har vi grunden för den typologi av värderingar och personlighetstyper som vi skall använda:

A .        Basbehovsmänniskor, dvs. basbehovsstyrda personer med försörjningens värderingar

B .        Yttrevärldsmänniskor, dvs. utifrån styrda personer med yttrevärldsvärderingar 

C .        Inrevärldsmänniskor, dvs. inifrån styrda personer med inrevärldsvärderingar

 Det förtroende vi har för denna typologi förstärks av att den kan härledas både ur en historisk utveckling och en biografisk utveckling, både ur sociologi och psykologi. Man kommer fram till punkterna (A), (B) och (C) i vårt diagram vare sig man börjar från vänster eller från höger.

 För att åskådliggöra uppdelningen kan vi använda en cirkel uppdelad i tre sektorer: 

 Värderingarnas utbredning i Sverige 1981. 

Fältens storlek kan ange värderingens och/eller personlighetstypens utbredning.

 Forskarnas råmaterial – t ex intervjusvaren – är desamma vare sig vi analyserar värderingar eller personligheter. När vi sammanfattar samstämmiga uttalanden om vad som är önskvärt från ett stort antal medborgare får vi en bild av deras värderingar. När vi sammanfattar konsekventa uttalanden om vad en och samma person önskar får vi en bild av hans eller hennes personlighet.

 Det schema vi kommit fram till finns även i snarlik form i andra skrifter. Samhällsvetenskaparna har ännu inte enats om en enhetlig terminologi. Tablån  ger en översikt av terminologin hos Sorokin, Maslow, Fromm, Inglehart, Toffler, and Mitchell.

  Pitirim Sorokin, Social and Cultural Dynamics, American Book Company, New York, 1937-1941, 4 vols.

  Abraham H Maslow, Motivation and Personality, Harper, New York 1960.

  Erich Fromm, To Have or To Be, Jonathan Cape, London, 1978.

  Ronald Inglehart, The Silent Revolution, Princeton University Press, Princeton, 1977.

  Alvin Toffler, The Third Wave, Collins, London,1980.

  Arnold Mitchell, Social Change: Implications of Trends in Values and Lifestyles, SRI, Menlo Park, 1979 (proprietory).

Differentiering och operationalisering 

Det finns en individualistisk (entrepreneuriell-teknokratisk) version av yttrevärldsvärderingarna som betonar ekonomisk tillväxt, och det finns en egalitär  version som betonar en jämlik fördelning av välståndet. Bägge versionerna av yttrevärldsorienterade värdesystem förutsätter emellertid en strävan efter högre levnadsstandard. Den egalitära versionen ("gamla vänstern") har dominerat i Sverige, särskilt under socialdemokraternas långvariga innehav av regeringsmakten l932-l976.

 Det finns också två huvudversioner av inrevärldsvärderingar. En är privatiserad, inriktad på individens privatliv och betonar det inre livet och omsorgen om de allra närmaste. En annan är kritisk, inriktad på samhället och betonar uppnåendet av förändringar i samhället som gör att det blir mer i överensstämmelse med de egna kärt hållna värderingarna. Bägge versionerna av inrevärldsorienterade värdesystem förutsätter en strävan efter högre livskvalitet. 1968 års ungdomsrevolt ("nya vänstern") hade värderingar som tillhörde den senare kategorin.

Värderingsstrukturen

 Om denna framställning varit för abstrakt kanske följande övning bidrar till att klargöra innehållet i de kategorier vi vill etablera. Man kan läsa påståendena och se i vilken kategori man själv hamnar. 

Snabbklassificering av värderingar från ett frågeformulär:

           "Jag är tvungen att vända på slanten

           och leva sparsamt och försöker alltid

              köpa det billigaste av allting"

           Instämmer                Instämmer ej

              ▼

     FÖRSÖRJNINGENS               "Känslor är lika betydelsefulla

      VÄRDERINGAR               för beslut som siffror och kalla fakta"

             Instämmer ej              Instämmer

                  ▼                        ▼

            YTTREVÄRLDS-              INREVÄRLDS-

            VÄRDERINGAR               VÄRDERINGAR

                ▼                          ▼

"Det är lyckligast att bo     "Jag skulle vilja förändra

i ett område där alla gran-     samhället så att det

nar har det ungefär lika"     materiella betyder mindre"

Instämmer   Instämmer ej    Instämmer ej      Instämmer

      ▼         ▼                   ▼           ▼

EGALITÄR  INDIVIDUALISTISK   PRIVATISERAD  SAMHÄLLSKRITISK

version       version          version         version

De påståenden som återges i figuren används i Sifos undersökningar. Givetvis är de för få och ytliga för att ge en helt giltig och pålitlig bild av en persons värderingar[4]. I forskningen används ett större antal, men figuren illustrerar hur relativt lätt det är utifrån personers utsagor att komma åt och placera deras värderingar i vårt schema.

 Innan vi tillämpar vår typologi måste vi återigen betona dess utvecklingskaraktär. Vi gör detta med en illustration från personlighetsforskning och en från värderingsforskning.

Parallella personlighetstrender

Det är naturligtvis så att individer inte skapas ur ett enda stycke väv. De omfattar inte alla värderingar och attityder i en viss värderingsinriktning utan är i stället som en gobeläng, där ett eller ett par mönster visar sig vara dominerande. Det är också sant att inte ens det dominerande mönstret förblir det mest framträdande hela livet igenom. Här följer en beskrivning från en av våra intervjuer av en mönsterförändring som orsakats av en förändring i arbetet.

 En 53-årig man som hade arbetat vid det löpande bandet i 35 år betraktade för 20 år sedan sitt arbete som sin plikt som familjeförsörjare. Nyligen tvingades han emellertid att lämna sitt gamla jobb på grund av en ryggskada och ta jobb som vaktmästare vid en skola i trakten. Hans barn är nu vuxna och inga tunga förpliktelser till familjen binder honom längre. Han upptäcker nu att han trivs i den inrevärldsorienterade sfären. Han beskriver sitt förra och sitt nuvarande jobb så här:
 Var det kanske en plikt?

 IP: Förr ja. Då sa jag till mig själv: "Usch, nu måste jag gå till jobbet igen".

 Då var det alltså bara ett nödvändigt ont att tjäna sitt levebröd?

 IP: Ja, det var någonting man tvingade sig att göra. Fast det var förstås inte så dåligt hela tiden.

 Vad är det som gör att du trivs så bra på ditt nuvarande jobb?

 IP: Jag arbetar med ungdomar. Det är svårt att förklara. Det är en känsla jag har inom mig.

 Kan du försöka beskriva den känslan?

 IP: Det är väldigt svårt. Det är en känsla man har. Den spontanitet ungarna visar.
 I den yttrevärlds-orienterade sfären räknade denne man sig som lycklig då han kunde bevara sin trygghet och levnadsstandard. Hans självkänsla byggde då i första hand på att han var en god familjeförsörjare. När han bytte till en inrevärlds-orienterad arbetssfär blev hans glädje de känslor han hade inombords. Det råder inte något tvivel om att hans senare arbete bidrog till att utveckla sidor av hans personlighet som hade funnits där även under tidigare år.

Parallella värderingsströmningar

Välfärdsstaterna har skapat förutsättningar för inrevärldsvärderingar i hittills okänd skala. Men som exemplet från antiken, vilket inledde detta kapitel, visar är dessa värderingar ingalunda unika för vår tid. Studier av tidigare perioder av värderingsförändringar kan hjälpa oss att mera klarsynt betrakta våra samtida förändringar i värderingsklimatet. Historien visar också att sinsemellan oförenliga värderingar kan existera sida vid sida.

 På 1700-talet, mitt under upplysningstiden, när encyklopedisterna kände att deras slutliga seger över allsköns vidskepelse, fördomar och nonsens var nära förestående uppstod romantiken. Den sentimentala religiositeten, den känslosamma konsten och mysticismen gjorde slut på upplysningen, eller snarare sköt den i bakgrunden. Det var en värderingsströmning som hade funnits parallellt med upplysningen som växte till hegemoni. Zinzendorf och Swedenborg – för att inte tala om Rousseau – var egentligen lika typiska söner av 1700-talet som Voltaire och Diderot.

 Även i vår tid förekommr parallella men motstridiga värderingsströmningar som kämpar om hegemoni i massmedia, i samtalen människor emellan, i konsumenternas val av varor och de bedömningar som läggs till grund för anställdas befordran.

 Inrevärldsvärderingar var faktiskt ganska vanliga under yttrevärldsvärderingarnas hegemoni på 1950-talet. De tog sig uttryck i en "borgerlig sentimentalitet", som finns väl dokumenterad i masskonsumtionen av populära tidskrifter och filmer och i många marknadsundersökningar. För det mesta återfanns dessa värderingar bland hemmafruar i medelklassen. Här blandades en inriktning på sådana yttrevärldsvärderingar som familjestatus och renlighet med inrevärldsmänniskans intresse för romantik, skönhet och filmidolernas privata känslor och kärleksliv. Annonsbyråer hånades inte bara av intellektuella utan också av företagsledningar för att de vädjade till sådana värderingar – men för det mesta hade byråerna helt rätt i sin bedömning.

 När inrevärldsmänniskornas ideal framträdde allt mer i slutet av 1960-talet och början av 1970-talet – i form av miljöintresse, intresse för att odla det inre livet osv. – betydde detta att den borgerliga sentimentaliteten tog nya former och blev accepterad snarare än förkastad av den unga generationen i den bildade medelklassen. Låt oss bland dess många uttryck citera ett som sammanfattar det mesta av dess credo:
 Med vetskap om att jorden och dess rika tillgångar är en Guds gåva och att vi är kallade att använda och berika världens resurser och ge dem en kärleksfull omsorg, och med vetskap om att livet självt är en gåva och en maning till ansvar, glädje och fest avger jag följande deklaration:

 * Jag betraktar mig som världsmedborgare.

 * Jag lovar att föra ett liv som är sunt och i överensstämmelse med ekologins lagar.

 * Jag lovar att föra ett skapande och enkelt liv och dela mitt personliga välstånd med världens fattiga.

 * Jag lovar att tillsammans med andra åstadkomma förändringar för att skapa ett mer rättvist samhälle på jorden, ett samhälle där alla människor har full tillgång till resurser som är nödvändiga för deras fysiska, emotionella, intellektuella och andliga tillväxt.

 * Jag lovar att genom ansvarstagande i mitt yrke undvika att skapa produkter som kan skada andra.

 * Jag betraktar min kropp som en gåva och vill ge den en sund näring och främja dess välbefinnande.

 * Jag lovar att ständigt vara vaksam över mitt förhållande till andra och försöka vara hederlig, rättfärdig och kärleksfull mot människor omkring mig.

 * Jag lovar personlig förnyelse genom bön, meditation och kunskapssökande.

 * Jag åtar mig att vara en ansvarsfull medlem i ett samhälle grundat på tillit.

Detta är det så kallade Shakerton-löftet, som gavs av många collegeungdomar i Förenta staterna i början av 1970-talet. Dess teser återspeglas, ehuru mer fragmentariskt, även i många av opinionsströmningarna i 70-talets Europa[5] 

Hur strömningarna går

 De tre typer av värderingsströmningar vi har skisserat är inget nytt under solen. Men deras relativa styrka varierar i tid och rum och med demografiska förändringar. I västvärldens utvecklade länder har det skett en dramatisk förändring under det senaste halvseklet. Andelen människor med värderingar som är huvudsakligen knutna till strävan att tjäna sitt uppehälle har sjunkit sedan 1930-talet. Yttrevärldsvärderingar nådde en höjdpunkt under 1950-talet. Under 1970-talet såg vi en nedgång för yttrevärldsvärderingar och en snabb uppgång i inrevärldsvärderingar.

 De basbehovsstyrda människorna som formats av försörjningens värderingar är vanligen antingen äldre eller yngre, mera sällan medelålders. Landsbygd eller småstadsbakgrund dominerar bland de äldre. Släktgården på landet eller familjebutiken i småstaden är typiska miljöer. Lantarbetare, tjänstefolk och diversearbetare är typiska bland de försörjningsinriktade som inte är egna företagare. Huvudskiljelinjen inom kategorin går just mellan de som inte har någon trygghet eller egendom och de som äger en bit mark eller en liten butik, har något enkelt jobb eller en pension att klara sig på. Stadsmiljöer med sjunkande välstånd eller ett sammanbrott i välfärdssystemet utgör en grogrund för ett nytt slags försörjningsfolk. Här finner vi stadsungdomar utan mål, vars liv har präglats av dålig utbildning och arbetslöshet, vana vid ett kaotiskt liv. (Vi kallar dem "Kaoter" inte därför att de skapar kaos utan därför att de lärt sig liva med kaos.) De har inget familjejordbruk eller familjebutik att falla tillbaka på där de kan tjäna sitt uppehälle.

 De utifrån styrda som formats av yttrevärldsvärderingar är oftare män än kvinnor. De utgör en grupp som man hittar överallt, men oftare i småstäder än på landet eller i storstäderna. Många har arbeten inom handel och industri och i den offentliga förvaltningen. De återfinns på hela skalan av klasstillhörighet från den traditionella fackföreningsanslutna arbetarklassen till solida företagar– och tjänstemannagrupper. Kategorin är alltså stratifierad i huvudsak efter yrkestillhörighet. Den kan sålunda delas politiskt i traditionell vänster och traditionell höger. En del strävar för jämlikhet (i en socialistisk anda) och en del för entrepreneurskap (i en borgerlig anda).

 De inifrån styrda som formats av inrevärldsvärderingar är oftare kvinnor än män och oftare unga än gamla. De är vanligare i storstadsområden än i småstäder och på landsbygden. Många har jobb inom sjukvård, skolväsendet och socialvård. De stratifieras huvudsakligen efter utbildningsnivå. Hög utbildning - och då oftare inom de humanistiska och sociala områdena än inom affärsliv och teknik – är bakgrunden hos de mest artikulerade inom denna kategori.

Tidens flod

 I värderingsströmmarna kristalliseras hela samhällsstrukturer ut.

 Vår bild av nuet kan betraktas som tre fåror i tidens flod. De löper parallellt och utesluter inte varandra. Men en av dem – som vi kallar   Apparaternas värld  – bildar flodens huvudfåra. Här har yttrevärldsmänniskor kontrollen och beslut fattas mest utifrån produktionens värderingar Det politiska livet är korporativt, dvs. domineras av de stora organisationerna, de tunga myndigheterna, de stora bolagen, i mindre grad av riksdagspartier och media och knappast alls av intellektuella, konsumenter och väljare. Apparaterna är hierarkiskt organiserade. Politiken går främst ut på att bryta den ekonomiska stagnationen. Att forma arbetslivet så att större produktivitet erhålls är ett viktigt mål.

 Jämsides med detta löper en mindre fåra, Nätverkens värld. Här dominerar inrevärldsmänniskornas värderingar. Det är viktigt att notera att 80-talets dåliga tider inte betyder en återgång för inrevärldsmänniskornas värderingar. Decentraliserade, lokala grupper, informella nätverk frodas. Självförvaltning är organisationsprincipen. Politiken består av protester mot eliterna i Apparaternas värld genom t.ex. miljörörelsen, kvinnorörelsen, fredsrörelsen. Få lever endast i Nätverkens värld, många pendlar till förvärvsarbete i Apparaternas värld.

 Detta påverkar arbetslivet i Apparaternas värld, som under 1970-talet började omorganiseras på olika planerade och oplanerade sätt för att uppfylla inrevärldsmänniskornas krav på deltidsarbete och "meningsfulla" arbetsuppgifter.

 Vi har också en tredje fåra, Kaoternas värld. Här dominerar försörjningens värderingar sådana de utformas av städernas växande skaror av arbetslösa, rotlösa, hemlösa. Utan kontinuitet i sin uppfattning av sig själva och omvärlden lever dessa villrådiga människor kaotiskt, tufft och med ökande kriminalitet. Politiken i kaoternas värld är anarkistisk, den är kanske också en grogrund för fascism (som Adolf Hitler en gång gav bevis på).

 I flertalet västländer skapar Apparaterna otillräckligt med jobb, inte heller tycks de kunna skapa tillräckligt med pengar för att ge tillfredsställande service åt de arbetslösa, till studenterna, de äldre och andra utanför de sysselsattas skara. Några har en försörjningsmöjlighet i Nätverkens informella ekonomi och undviker därigenom den press som riktas mot jobben i Apparaternas värld: de tunga skatter som betalas av arbetsgivarna i förhållande till lönesumman och av de arbetande i förhållande till deras inkomster. Andra – särskilt de unga – hamnar till slut i Kaoternas värld.

 Universiteten ligger i Apparaternas värld, nära gränsen till Nätverkens värld. Vissa mindre delar finns helt och hållet i Nätverken, t ex aktionsforskningen och ekologin. Andra delar är väl integrerade i Apparaternas värld, t ex de tekniska högskolorna och handelshögskolorna.