Internt dokument på Sifo AB daterat 1983-01-24

POLITIK, VÄRDERINGAR OCH LIVSSTILAR UNDER EKONOMISK STAGNATION

Underlag för Sifos konferenspresentationer under 1983

 

 

Förord

 I denna sammanställning finns en del av Sifos samlade vetande inför den ekonomiska krisens konsekvenser för politik, värderingar och livsstilar. Materialet är ej avsett för publicering utan endast för användning i konferenspresentationer av Sifos medarbetare. Ge inte denna sammanställning till någon utanför Sifo!  

 Avgiften för en konferenspresentation är 4500:- kronor plus ev. res- och traktamentskostnader. Papperskopior av använda overheadbilder ingår i priset om deltagarna är färre än 60. Övrigt utdelat material skall debiteras extra. Vanligt faktureringsunderlag skall skrivas för konferenspresentationer.

 Huvuddelen av följand material utgörs av en utökad version av mitt bidrag till konferensen "Sweden Responds" den 26-27 november 1982 i Tällberg arrangerad av AB Volvo. Vissa delar av detta bidrag bygger på Sifos utredning "Den smärtsamma omställningens år 1982-1987" (projekt 82330 för AB Volvo) vilka inte bör spridas urskillningslöst. Beskrivningen av livsstilarna kommer huvudsakligen från Sifos sammanställning "Livsstilar 1980" och har utnyttjats tidigare i många sammanhang, bl a i samband med Sifos service DIAGNOSTICA. De har uppdaterats med data från 1982 års Diagnostica.

 Jag har angett författare till längre avsnitt som jag inte skrivit själv. Men hela denna produkt är givetvis något som enbart kan växa fram i Sifos speciella kunskapsmiljö. Alla på Sifo som gör konferenspresentationer kan betrakta materialet som del av sin egen intellektuella produktion.

 Gudrun Christensen har overheadbilder till några avsnitt. Detta manuskript och dess kommande uppdateringar finns som M063HZ01 MANUS i Databas.

 I Sifos service MONITOR finns betydligt mer avancerat material om värderingsförändringar än det som presenteras här. Monitor-materialet är emellertid förbehållet Monitors kunder och presentation sker genom Svenska Monitorundersökningar AB. Vi har också scenarierna och trenderna i ACE-programmet (Anticipating Change in Europe); de är helt förbehållna detta programs prenumeranter. Men det skadar inte att som konferenspresentatör ha läst på dessa mer avancerade studier; det ger självförtroende i frågestunderna.

 Till sist: försök inte presentera allt vi vet i ett och samma konferensföredrag. Var selektiv med detta material och komplettera med sådant som ligger nära konferensens ämne.

 Hans L Zetterberg

 

 

Två framtider

Framtiden som katastrof

Vi ser framtiden antingen som katastrof eller som smärtsam omställning. Skulle den mot förmodan bli bättre än så, behöver vi inte vara så oroliga: då kommer vi att förlåtas våra misstag i en våg av rikedom och optimism.

 Sverige är inom överskådlig framtid beroende av att få utländska lån. Vår kreditvärdighet är god jämfört med flertalet andra länder. Men de banker som ger oss lån är skakade, ty de har lånat ut mycket pengar till mindre kreditvänliga nationer i Syd-Amerika, Öst-Europa och u-länderna. Antag att det internationella bankväsendet drabbas av en kris något av de närmaste åren och att Sverige därför får svårt att omsätta sina lån och inte heller kan få nya. Bankkrisen blir givetvis också en kris för världshandeln och följderna för vårt land kan bli allvarliga. Kanske så här:

 * Vart femte företag inställer betalningar eller går i konkurs; lönegarantierna till friställda ransoneras hårt.

 * Var tredje kommun och landsting har varken inkomster eller bankkrediter att betala löner till sina anställda; de anställda tvingas ta större delen av sin lön i form av reverser. (Facket motsätter sig givetvis att den avtalade lönenivån sänks.)

 * ATP-systemet betalar ut pensioner endast i den mån man man får in ATP-avgifter; det innebär att pensionerna är mindre än hälften av vad som utlovats.

 * Staten skriver ned alla inhemska statslån till 25 öre kronan och förhandlar med IMF om en betalningsplan för utlandsskulden.

 * Riksbanken öppnar en särskild kassa där

 nödställda banker och finansinstitut kan få låna nytryckta pengar.

 * Livsmedelsköer och husockupationer är vanliga syner i städerna.

 * Industriella spökstadsdelar av tomma fabriker kantar järnvägar och landsvägar.

 Exemplen kan synas drastiska, och är valda för att vi skall kastas ur våra vanliga tankebanor när vi talar om "åtstramning." Vi menar inte att det är särskilt sannolikt att exemplen inträffar, bara att något av detta, kan hända i vårt land under 1980-talet. Vi skall nu inte bygga det fortsatta resonemanget på en katastrofteori utan istället på en förlängning av utvecklingen 1980-82 under ytterligare fem år. Då talar vi inte om katastrof utan enbart om en smärtsam omställning. Jämfört med katastrofscenriet förefaller den smärtsamma omställningen vara både önskvärd och hanterlig.

 

Framtiden som smärtsam omställning

Perioden 1982-1987 kan gå till historien som "de smärtsamma åren". De blir ingalunda nödår. Levnadsstandarden 1987 kan antas bli densamma som 1976, elva år tidigare. Och 1976 var minsann inte något nödens år; Sverige var den rikaste nationen i världen på den tiden och Olof Palme bjöd efter sin första valförlust sin efterträdare att ta plats vid "det dukade bordet".

 För att få ett första intryck av vad som händer under de smärtsamma åren kan vi i tanken jämföra första-maj-demonstrationerna 1982 och 1987.

 När mot slutet av den första borgerliga eran 1976-1982 regeringen sökte spara genom att införa två karensdagar i sjukförsäkringen satte LO upp affischer med texten "Säg nej till karensdagarna. Sverige har råd med social trygghet". Dessa slagord dominerade i första-maj-demonstrationer 1982. Man ville inte komplicera avtalsförhandlingarna med karensdagarnas problem, man trodde att det kärva ekonomiska klimatet som lett till återinförandet av karensdagar var något övergående, och man hoppades att allt skulle återvända till det normala om socialdemokraterna kom till makten och fick genomföra sin krispolitik.

 Så blir det inte. Levnadsstandarden sjunker istället år från år under 80-talet för det stora flertalet. Det blir inga stora minskningar: vi registrerar, låt oss säga, en nedgång i BNP per capita från 68.700 kronor per år till 65.700 kronor(1). Men opinionsklimatet, den offentliga debatten och framför allt intresseorganisationernas agerande lever länge kvar i välståndets tankebanor och psykologi. Man fortsätter att kräva bättre villkor, högre lön, mer bidrag, bättre miljö, högre levnadsnivå: "Ropen skalla, kompensation åt alla!" På denna princip byggs också samhällsekonomins nedgång och välfärdsstatens kris(2).

 Mot slutet av perioden, i första-maj-tågen 1986, domineras banderollerna av kampen mot arbetslösheten; det är helt naturligt eftersom antalet arbetslösa blir ca 250.000 och de AMS-sysselsatta är lika många. Men det finns också plakat med text av typen "Fördela krisens bördor rättvist", "De rika måste offra mer än de fattiga". Fem år efter debaclet om karensdagarna börjar folket acceptera stagnationen och nedgången i nationens inkomster och rikedomar som något ofrånkomligt. Borta är då parollerna att vi är rika nog att garantera alla och envar lika stor trygghet och välstånd som vi varit vana vid.

 Denna omställning från rikedomens till knapphetens psykologi äger rum under första hälften av 80-talet. Därav benämningen "de smärtsamma åren".

 Låt oss undersöka dess konsekvenser för värderingarna i institutionerna och hos konsumenterna.

 

Värderingsutvecklingen och institutionerna

Tre värderingsklimat

De senaste hundra åren har s k yttrevärldsvärderingar stått högt i kurs. Till dem hör: uppskattning av entrepreneuranda; önskan om materiell framgång, examina, titlar och status; punktlighet, pragmatism, teknikvänlighet; förtroende för myndigheter liksom för marknadsekonomi. Det centrala i yttrevärldvärderingarna är "levnadsstandard." Dessa värderingar överensstämmer väl med ekonomisk tillväxt. Ekonomin och detta värderingsklimat är m a o allierade som hjälper varandra på traven. Denna allians var påtagligt stark på 50-talet.

 De senaste årtiondena har framhävt också andra värderingar. Vi kallar dem inrevärldsvärderingar. Nils Ferlin anade att de väntade på ny entré på historiens scen:

     En gång skall det varda sommar, har visorna tänkt,
     en dag skall det tornas rymd över landen.
     Rätt mycket skall vara krossat som vida har blänkt,
     men människorna skola lyftas i anden.

 Till inrevärldsvärderingarna räknar vi självförverkligande, skaparanda, gemenskap, harmoni med naturen, självförvaltning, hälso- och miljömedvetande. Det centrala i inrevärldvärderingarna är "livskvalitet". Dessa nya värderingar - det nya ligger mer i deras omfattning än i deras innehåll - är inte lika självklara medspelare till ekonomisk tillväxt som de gamla yttrevärldsvärderingarna. Numera drar alltså värderingarna och ekonomin ofta åt olika håll(3).

 Mer grundläggande prioriteringar av överlevnad och trygghet aktualiseras givetvis i om den ekonomiska krisen blir långvarig och förvärras. De värderingar som då får största spelrum blir försörjningens värderingar, dvs. överlevnad och bastrygghet. Vi har stor historisk erfarenhet av dem. Rikedom är en sällsynt gäst på våra breddgrader, fattigdom har varit vår vanligaste följeslagare genom tiderna. Fattigdomen ligger bara en eller två generationer tillbaka för flertalet svenskar. Än idag omfattar ungefär var femte vuxen försörjningens värderingar i högre grad än yttrevärldsvärderingarna eller inrevärldsvärderingarna.

 De tre värderingssystemen som blandas och bryts mot varandra i dagens samhälle kan preciseras något utförligare.

 Försörjningsvärderingarna har rötter i agrarsamhället. Nyckelorden är överlevnad och trygghet, dvs. värderingarna byggs upp kring livets nödtorft och fulla lador. Arbetets frukter tillhör den arbetande. Enligt försörjningens värderingar arbetar man för att klara sina basbehov.

 Yttrevärldsvärderingarna har rötter i industrisamhället. Nyckelorden är solidaritet och rationalitet: värderingarna byggs upp kring tillhörigheten till produktionsapparaten och skapandet av välstånd. Arbetets frukter (som är mycket stora) delas mellan de arbetande och kapitalintressen. Vi har en entrepreneuriell vision av dessa värderingar som lägger huvudvikt vid tillväxt och vi har en egalitär vision som lägger huvudvikt vid en rättvis fördelning. (Den senare har som bekant dominerat i Sverige.) Men gemensamt är att enligt yttrevärldsvärderingarna arbetar man för ekonomisk tillväxt och levnadsnivå.

 Inrevärldsvärderingarna har rötter i välfärdsstaten. Nyckelorden är empati och personlig tillväxt: värderingar byggs upp kring hänsynen till egen och andras personliga utveckling. Arbetets frukter är (förutom lönen och kapitaltillväxten) själva arbetet, dess gemenskap, meningsfullhet och personlighetsutvecklande förmåga. Det finns två versioner av detta värderingssystem: en privatiserad version i vilken man lägger huvudvikten vid det inre livet eller den egna lilla kretsens utveckling och en samhällskritisk version, i vilken man vill förändra hela samhället så att det bättre passar de egna värderingarna av ett berikande samhällsliv. Gemensamt är att enligt inrevärldsvärderingar arbetar man för personlig tillväxt och livskvalitet.

 I nedanstående figur ställer vi samman beteckningar på de värderingar vi talat om.

Inrevärlds-värderingar

 

Yttrevärlds-värderingar

 

Samhällstillvända Individualistiska
Privatiserade Egalitära
Försörjningsvärderingar

 

  Grundligare mätningar av de tre huvudtyperna har gjorts 1980 och 1982. Vi erhöll då dessa fördelningar av värderingsbärarna i den vuxna befolkningen:

                                  1980   1982

    Försörjningsvärderingar        22%    21%   

    Yttrevärldsvärderingar          44     45   

    Inrevärldsvärderingar           34     34

 

De olika politiska partiernas sympatisörer har karaktersitiska profiler av värderingar. Följande tal är index av TGI-typ (Target Group Index)(4). De visar hur värderingarna är över- eller underrepresenterade bland partianhängare våren 1982.

 

                             m    fp   c    s   vpk

  Försörjningsvärderingar    55   62  112  132   61 

  Yttrevärldsvärderingar    138  121   84   90   36 

  Inrevärldsvärderingar      78   99  115   89  229

 

 Den indelning i tre värderingsklimat som vi här gjort finns i flera varianter i den samhällsvetenskapliga litteraturen. Eftersom terminologin inte är standardiserad kan en översikt av olika författares beteckningar vara på sin plats.   

 

 

Livhanken

 

Levnads-
standarden

 

Livs-
kvaliten

 

FÖRFATTARE

Sensate

Ideational

Sorokin

Having

Being

Fromm

Materialist

Postmaterialist

Inglehart

First wave

Second wave

Third Wave

Toffler

Need-Driven

OuterDirected

InnerDirected

Mitchell

Försörjnings-
värderingar

Yttrevärlds-
värderingar

Inrevärlds-
värderingar

Zetterberg

 

Tre fåror i tidens flod

 Vår bild av nuet kan betraktas som tre fåror i tidens flod. De löper parallellt och utesluter inte varandra. Men en av dem - som vi kallar APPARATERNAS VÄRLD - bildar flodens huvudfåra.

Tidens flod

 

 Här fattas besluten mest utifrån yttrevärldsvärderingar Det politiska livet är korporativt, dvs. domineras av de stora organisationerna, de tunga myndigheterna, de stora bolagen, i mindre grad av riksdagspartier och media och knappast alls av intellektuella, konsumenter, väljare. Apparaterna är hierarkiskt organiserade. Politiken går främst ut på att öka produktion och handel, och på att bryta den ekonomiska stagnationen. Att forma teknik och arbetsliv så att större produktivitet erhålls är ett viktigt mål.

 Här är några symboler på framgång i Apparaternas värld:

 * I "Vem är det?"

 * Sexsiffrig årsinkomst

 * Universitetsexamen

 * Prakthem eller lantegendom

 * Tillgång till chaufför

 * Styrelseposter med anknytning till yrket

 * Fickalmanacka för tre år framåt

 * Många resdagar om året

 * Avdrag i deklarationen

 * Inbjudan till kungens representationsmiddagar

 * Erkänt duktig organisatör

 Jämsides med Apparaternas värld löper en mindre fåra, NÄTVERKENS VÄRLD. Här dominerar inrevärldsvärderingar. Det är viktigt att notera att 80-talets dåliga tider inte betyder ett självklart återtåg för dessa värderingar. Decentraliserade, lokala grupper, informella nätverk frodas i Nätverkens värld. Självförvaltning är den mest hyllade organisationsprincipen. Den teknik som accepteras bäst är småskalig. Politiken består till stor del av protester mot eliterna i Apparaternas värld genom t ex miljörörelsen, kvinnorörelsen, fredsrörelsen. Få lever helt och hållet i Nätverkens värld, många pendlar till Apparaternas värld. Det pågår m a o en "marsch genom institutionerna" av personer som inte delar apparaternas grundvärderingar.

 Här är några symboler på framgång i Nätverkens värld:

 * Belöning genom hedersbetygelser och uppskattning snarare än pengar

 * Maka/make som är känd för egna insatser

 * Kontor utan skrivbord

 * Styrelseposter (eller roll som viktig samtalspartner) på helt skilda områden från yrket

 * Egen publikation i bokform eller sång på skiva

 * Överensstämmelse mellan arbete och fritid

 * Intima vänner i olika generationer

 * Små eller inga avdrag i deklarationen

 * Erkännande som en kreativ person

 Vi har också en tredje fåra, KAOTERNAS VÄRLD. Här dominerar försörjningens värderingar sådana de utformas av städernas växande skaror av hankare: arbetslösa, rotlösa, hemlösa. Utan kontinuitet i sin uppfattning av sig själva och omvärlden lever dessa villrådiga människor kaotiskt, tufft och med ökande kriminalitet. Politiken i kaoternas värld är anarkistisk, Här finns också en grogrund för fascism (som Adolf Hitler gav bevis på i en liknande situation på 20- och 30-talen).

 Här är några tecken på framgång i Kaoternas värld:

 * Arbetsfri inkomst eller bidrag

 * Grandios självuppfattning som accepteras av andra

 * Ägare till toppmoderna handvapen

 * Betydande gäng av lojala efterföljare

 * Tuffhet mot det beundrande motsatta könet

 * Ingen inkomstdeklaration

 * Bekantskap med kändisar

 * Verbal förmåga i kontakt med myndigheter, polis, media

 * Erkänt duktig i slagsmål

 

Institutionernas högsta prioriteringar

Topp-prioriteringarna för Apparaterna under 80-talet är att skapa arbeten och tjäna utländsk valuta. Den förra är en gammal bekant från 70-talet, den senare är ny som topp-prioritering.

 Den fortsatta prioriteringen av sysselsättningen kommer att följa väl inarbetade mönster av arbetsmarknadspolitik. Det blir dock allt svårare att följa 70-talets modell och absorbera de arbetslösa i den offentliga sektorn och dess olika sysselsättningsprogram. Istället kommer de små serviceföretagen att bli arbetsmarknadens hopp: här finns expansionsmöjligheter. I syfte att öka sysselsättningen kommer man antagligen att ändra lagstiftningen kring bildning av små bolag, arbetsgivaravgifter, anställda som delägare och andra krångligheter som f n blockerar småföretag som vill utvidga verksamheten till flera anställda.

 Export - och i någon mån hemmaproduktion som ersätter import - växer fram som ett samlande ideal i samma klass som full sysselsättning. Exportindustrins önskemål kan i vissa fall t o m slå ut fackföreningarnas önskemål. Jättedevalveringen och det nya svenska kapitalbidraget till den Interamerikanska Utvecklingsbanken är exempel hämtade från nyhetsflödet under de dagar då detta skrivs.

 I flertalet västländer, även de nordiska, skapar Apparaterna otillräckligt med jobb. Arbetslösheten i den officiella apparatekonomin - det är bara den som registreras i statistiken - når drastiska proportioner. Inte heller tycks apparaterna - alla rationaliseringar till trots - orka med att skapa tillräckligt med resurser för att ge tillfredsställande stöd åt de arbetslösa, till studenterna, de äldre och andra utanför de sysselsattas skara. Några får en försörjningsmöjlighet inom Nätverkens informella ekonomi. De undviker därigenom den press som riktas mot jobben i Apparaternas värld, nämligen de i förhållande till lönekontot tunga skatterna som arbetsgivarna måste betala, och de i förhållande till inkomsterna höga skatter som löntagare måste betala. Andra - särskilt de unga outbildade - hamnar till slut i Kaoternas värld.

 Kampen mot inflationen får minskad prioritet. Den svenska allmänheten börjar misstro politikernas möjligheter att göra något åt inflationen. Prioriteringen av regional balans blir också lägre. (Om centern går i koalition med socialdemokraterna blir priset dock en högre prioritering av regionalpolitiken.)

 Med tiden lär sig politiker och massmedia att det är skillnad på Nätverkens värld och Kaoternas. Det växer lätt fram en gemensam önskan från Apparaterna och Nätverken att skydda sig mot Kaoterna. Lag och ordning, ett hårt klimat för våldsverkare, karakteriserar 80-talet.

 Den stora alliansen mellan Apparater och Nätverk - ett nytt socialt kontrakt om ett samhälle med två stånd - kommer antagligen inte på dagordningen förrän vid sekelskiftet.

 

Organisationsvälde med partiparaply

Partierna är inte längre de viktiga aktörerna i Apparaternas värld. Orsakerna till partiväsendets förfall och partiernas minskande makt är många och fler ligger långt tillbaka i tiden: kommunreformen gjorde deltidspolitikerna onödiga, det statliga partistödet gjorde hela partimedlemmarnas penninginsamlingar onödiga och därmed blev det färre skäl och färre tillfällen att träffas och jobba tillsammans och diskutera politik, TVs utbyggnad gav dödsstöten åt partiernas föreläsnings- och diskussionsverksamhet.

 Socialdemokratin har under efterkrigstiden utvecklats till en paraplyorganisation för olika intressegrupper: LO, Hyresgästernas riksförbund, SABO, HSB, KF, OK, Folksam, Folkets Hus-rörelsen, ABF, PRO m fl. Partiets beslut är skickligt sammanvägda kompromisser mellan dessa gruppers krav. Men kompromisserna är sköra och fungerar egentligen endast när partiet ensamt innehar regeringsmakten. Att gå i koalition och kompromissa med andra partier blir en mycket stor påfrestning för partiet. 30-talets och 50-talets koalitionspolitik är inte längre vägen till en stark regering.

 Regeringsbildning och regerande ger många uttryck för utvecklingen av partierna till paraplypartier för organisationerna. Regeringen Palme II (1982) är sammansatt av företrädare för de socialdemokratiska organisationerna och den förhandlar med organisationerna om innebörden i vallöftena till väljarna.

 Exemplet med socialdemokratins utveckling visar att vi gått från det folkvälde med väljarpartier som grundlagen talar om till en ny typ av   organisationsvälde med paraplypartier. (I en sådan utveckling försvinner folkpartiet om det inte kan skaffa sig några kongeniala organisationer att företräda.)

 

 Det låter alltmer ihåligt när man talar om politikerna som nationens ledare vilka förverkligar partiprogram godkända på kongresser och i allmänna val. Initiativ från industrin, verken och facken betraktas numera i praktiken som lika viktiga som eller viktigare än initiativ från partierna. Inom Apparaternas värld utbildas ett broderskap av politiker, industriledare, fackordförande och verkschefer som känner sig som likaberättigade partners i de gemensamma försöken att återvinna ett tillväxtsamhälle. De måste ännu lära sig att ta hänsyn till varandras situationer och söka lösningar i vilka alla har något att vinna.

 Det pragmatiska samarbetet lider mest av att det inte finns någon bestämd beslutsordning inom det nya organisationsväldet. Det störs också av ideologiskt intresserade aktivister i de olika lägren.

 Det är inte sannolikt att Nätverkens värld utan vidare låter Apparaterna göra upp enligt Haga-modell eller någon annan modell. Miljörörelsen, kärnkraftsmotståndet och fredsrörelsen visar alla hur starkt motstånd som kan mobiliseras mot eliternas beslut tagna i slutna rum. Hos Nätverken är folkväldets ideal levande. Här väntar många konflikter.

 Ett oplanerat resultat av välfärdsstatens utbyggnad har blivit partiernas interna ideologiska splittring. Det har under efterkrigstiden utgjort en oövervinnelig politisk frestelse för alla partier - mest för socialdemokraterna - att erbjuda välfärd i form av institutioner för omsorg, särskilt när detta skapar många nya jobb. Här finns vad politikerna kallar reformer som tillfredsställer människornas behov. (Visst finns helt livsviktiga behov av omsorg och vård, men ingenting kräver egentligen att dessa behov måste mötas med storslagna offentliga vårdmonopol som ger jobb åt många men mest åt socialdemokrater.)

 Vårdens folk utgör på 80-talet socialdemokratins politiska bas i nästan lika hög grad som industriarbetarklassen. Det finns idag 63 socialdemokratiska vårdanställda per 100 socialdemokratiska industrianställda. Inom vpk är vårdyrkenas och utbildningsyrkenas dominans i det närmaste total. Många inom Apparaternas etablissemang uttrycker privat sin oro över att deras barn vårdas och utbildas av kommunister.

 Välfärdsstatens utbyggnad har omformat Palmes väljare; de blev annorlunda än Per Albin Hanssons och Tage Erlanders väljare genom minskade andelar industriarbetare och ökade andelar vårdarbetare. Processen innebar en förskjutning i partifolkets värderingar. Industriarbetare håller vanligen på produktion, export och ekonomisk tillväxt (dvs yttrevärldsvärderingar), medan vårdarbetare håller mer på miljö, konsumentskydd, livskvalitet och personlig tillväxt (dvs. inrevärldsvärderingar). Palme har fått ett mer heterogent parti än företrädarna och betydligt svårare att hamra fram en politik som alla kan enas om. Industrisysselsättningen minskar och de utbildnings- och vårdsysselsatta ökar. Detta fördjupar klyftan inom socialdemokratin och gör partiet utomordentligt svårstyrt.

 Motsvarande processer finns inom de andra partierna. Centern lyckades inte förena den bonderörelse, som har gammaldags försörjningsvärderingar, med miljörörelsen, som har inrevärldsvärderingar. (Detta framgår tydligt i tabellen på sidan &v.) Inte heller vet folkpartiet var det skall stå: på inrevärldsvärderingarnas sida i u-hjälp och kvinnofrågor eller på yttrevärldsvärderingarnas sida i försvaret för marknadsekonomin.

 Moderaterna har en bättre överensstämmelse mellan partifolkets värderingar och partiets program. Det är det enda parti i landet som kunnat räkna med kontinuerlig framgång sedan början av 70-talet. Den framgången torde fortsätta ännu ett tag.

 Mellan partiprogram och partifolkets värderingar finns också en viss överensstämmelse inom vpk, ett parti med inrevärldsvärderingar. Men partiet har också en hel del befängd retorik om att den revolutionära potentialen finns hos utsugna och utarmade industriarbetare med krav på bättre yttre materiell standard.

 1970- och 1980-talen karakteriseras av svaga regeringar. Med stark regering menas givetvis en som är i stånd att fatta nödvändiga beslut. En regering kan vara svag trots att den har parlamentarisk majoritet. I ett visst läge kan det bli nödvändigt med inkomstpolitisk lagstiftning, t ex lönestopp. En majoritetsregering är svag om den avstår från detta för att inte stöta sig med löntagarorganisationerna.

 Borgerligheten kunde inte hålla ihop sina regeringar under Fälldin. På 80-talet splittras borgerligheten antagligen ytterligare. Kds växer. Det uppstår sannolikt också ett parti till höger om moderaterna.

 Övergången från väljarpartiernas hegemoni i maktspelet till intresseorganisationernas dominans har hittills skett långsamt och utan yttre kriser. Man märker den främst på att organisationerna ofta kritiserar partierna, men tar mycket illa vid sig om partierna kritiserar organisationerna. Övergången medför dock under en period av 80-talet att nationen i det närmaste förlorar förmågan att handla som en enhet. Alla kan dra åt olika håll. Pulveriseringen av makten ökar. Makt blir vanmakt.

 

Den nya ombudsmannaeliten

 Folkrörelserna har degenererat till intresseorganisationer. För medlemmarna räcker det då med en medlemstidning och serviceerbjudanden: rabatt på vandrarhem i STF, återbäring i KF, avtals- och MBL-förhandlingar i facket, billiga försäkringar i MHF och övriga nykterhetsorganisationer. Utöver detta nöjer sig tydligen flertalet medlemmar på 80-talet med att veta att de är företrädda av någon i olika TV-program, i vissa av statsmakternas beslutsprocesser o d.

 Intresseorganisationerna fick på 70-talet en hel del privilegier och rättigheter fastställda i lag. Men det visade sig att de sällan kunde mobilisera sina medlemmar i den utsträckning lagstiftarna förespeglats och lagarna förutsatt. Om facket är ett socialförsäkringsbolag och ett serviceorgan för förhandlingar blir medlemsaktiviteten låg. Fackföreningsrörelsen har på 80-talet svårt att få medlemmar att ställa upp och utbilda sig i den omfattning som krävs för att arbetslivslagstiftningen skall fungera. Den ekonomiska krisen med uteblivna lönehöjningar minskar ytterligare medlemmarnas skäl att ställa upp för fackligt arbete. Heltidsanställda ombudsmän tar då över det mesta.

 Det kan vara värt att dröja ett ögonblick vid ombudsmännens arbetssituation. Ombudsmännen har ofta en arbetsvecka på 50-60 timmar om man räknar in de relaterade kvällssammanträdena i politiska grenen av rörelsen. De har mycket material att läsa in på kvällar och veckoslut. Sextio resdagar om året är inte ovanligt. De har föga glädje av sitt liv, inringat som det är av telefonsamtal, sammanträdesrum, restaurangbesök för arbetsluncher och arbetsmiddagar. De umgås hellre med varann än med utomstående. De plågas av höga marginalskatter och söker lägga så stor del av inkomsten som möjligt i form av skattefria traktamenten, en gammal tradition att spara arbetarrörelsens pengar.

 Ombudsmännen är och förblir arbetsmaktens trogna redskap. De håller självklart på att om fakta och förnuft i något enskilt fall strider mot kongressbeslut så gäller givetvis kongressbeslutet. Ombudsmännen har många konflikter med företagens och myndigheternas teknokrater som kommer med siffror, utredningar och egna idéer om hur allt skall skötas. Men ombudsmännen vet att de har rätten (och makten) på sin sida, och att de egentligen bara behöver säga att "vår part har inte tänkt sig saken så". Men visst är det ett tungt lopp för dem att köra: besluten väcker inte alltid förtjusning även om de är "förankrade".

 Ombudsmannajobbet leder lätt till personliga kriser: skilsmässor, alkoholproblem och känslan av att allt är snett när man kämpar för reglerad och förkortad arbetstid för alla medlemmar men själv jobbar ihjäl sig. Det finns en växande ömsesidig brist på förståelse mellan nätverkens inrevärldsmänniskor och ombudsmännen. Ombudsmännen utgör ett bålverk av yttrevärldsvärderingar (den egalitära varianten) och är ofta tuffa i sitt försvar av dessa värderingar.

 Apparaternas tjänstemän

Det är svårt att vara direktör och verkschef på 80-talet. Den ekonomiska åtstramningen medför att man i första hand skär ner på service till klienter, i andra hand på personal. Redan på 70-talet hade vi fått en koncentration på apparaternas interna liv på bekostnad av deras mission i omvärlden. Antalet sammanträden att lösa interna problem började överskugga antalet möten att sälja till kunder och ge service till klienter och allmänhet. På 80-talschefernas lott faller att övervinna denna organisatoriska inåtvändhet samtidigt som knappare personalresurser ökar de interna problemen. Problemen är svårast inom den offentliga sektorn. Den privata har hela tiden behållit en viss utåtvändhet genom sitt beroende av marknaden.

 Den privata sektorn har en rad mekanismer som anpassar företagen till omvärlden. Man har t ex dessa möjligheter:

 * försäljning av del av verksamhetsgren i företaget,

 * uppköp av andra företag,

 * fusion,

 * divisionalisering eller annan decentralisering,

 * driftsinskränkning eller nedläggning,

 * introduktion av ny produktionsteknologi,

 * introduktion av ny produktlinje,

 * utlandsetablering,

 * samarbetsavtal eller joint venture på t ex produktsidan eller marknadssidan.

 Den offentliga sektorn har inga rutiner alls som motsvarar detta. Här visar sig den verkliga svagheten i det svenska samhällsbygget. Inte heller har de stora intresseorganisationerna några rutiner för att anpassa kostymen till en förändrad och hårdare verklighet.

 Under inflytande av apparaternas svårigheter och den romantiska dragningskraften från Nätverkens värld äger en process rum som vi kallar det tysta uttåget. Många tjänstemän - en del rätt högt placerade - börjar dra sig ur sina åtaganden i Apparaternas värld. De söker sig bort från de tunga apparaterna som det senaste halvseklet organiserat svenskarnas livscykel och livschanser: bort från stora basindustrier, bort från folkrörelser, bort från allmänna sjukkassan, bort från de stora varuhuskedjorna, bort från landstingsområdet där njurarna tillhör ett sjukhus, hjärtat ett annat och själen ett tredje. Man vill bort från de stora hierarkierna, bort från det mekaniska, bort från de fina, stora systemen.

 

 Det tysta uttåget

 En vacker vårdag upptäcker Du i Gallerian eller i båthamnen rektorn vid Ditt barns gymnasium. Det är vårterminens arbetsammaste veckor, men rektor, klädd i jeans, säger glatt "Jag är kompledig". Det är alltså inte längre så att rektorer arbetar alla timmar tills de dör eller pensioneras, tänker Du. Föreställningen om den nya friheten sprider sig ingalunda helt och hållet till alla näringslivets direktörer och alla kanslihusets högre tjänstemän, men spridningen blir mer märkbar på 80-talet än den varit på 70-talet, trots de dåliga tiderna.

 Många söker sig till mindre celler, till informella nätverk av kontakter, till "heterarkier". Uttåget är inget demonstrationståg till pukor och trumpeter och fladdrande standar. Över land är det ett uttåg i filttofflor, över vatten ett uttåg av tysta segelbåtar som en efter en lägger ut. Adjö, Du allestädes närvarande, alltomfattande offentliga sektor. Adjö, Du politiska järnbur i livets förtrollade trädgård!

 Det uppstår oordning och ineffektivitet på grund av denna utmarsch. Ett offer är skattemoralen. För de uttågade känns det alltmera meningslöst att betala huvuddelen av inkomsten i skatt till de strukturer man vill lämna bakom sig. Det är nu risk att en ny hemlöshet växer fram som gör att de uttågade människorna blir lättfångade för all slags agitation. Men det finns också stora möjligheter till att en ny ordning som växer fram, inte ur centrala direktiv och centrala avtal inom Apparaternas värld, utan ur cellernas egen interaktion på de fria fälten i Nätverkens värld. Apparaternas förlust blir Nätverkens vinst.

 Det tysta uttåget kommer vid en högst olämplig tidpunkt. Vi har ont om pengar för sådana övningar. Och vi är dåligt förberedda. Man märker också en primitiv motreaktion mot de uttågande: de kallas ansvarslösa, slappa och själviska av Apparaternas folk.

 

Nätverkens anpassning

 I Nätverkens värld utvecklas ingen stabil maktstruktur. Visst kan man samla sig till manifestationer - folkkampanjen mot kärnkraft på 70-talet visar vad man kan åstadkomma - men det finns ingen permanent hierarki som styr. De självförvaltande människorna med inrevärldsvärderingar i Nätverkens värld lever sina liv på ett sätt som inte påtagligt inskränker på andras rättigheter och aktiviteter. De sammansluter sig i mindre grupper tillsammans med likasinnade, och kan tillhöra flera sådana grupper som ägnar sig åt arbetsaktiviteter, hobbies, idrott, intellektuella intressen etc. Det blir ett nätverk av små, sammanlänkande celler i vilka ledningen förändras alltefter funktion.

 En del av dessa grupper kan etablera egna affärsrörelser eller arbeta som små autonoma avdelningar inom större organisationer vars ledare är vänligt inställda till de nya värderingarna.

 Det stora flertalet inrevärldsmänniskor lever inte tjugofyra timmar om dygnet i Nätverkens värld. De är vanligt folk som pendlar till jobb i Apparaternas värld. Ungefär en tredjedel av den vuxna befolkningen - mest välutbildade och kvinnor - omfattar inrevärldsvärderingar men bara var tionde återfinns mer permanent i Nätverkens värld.

 Nätverkens värld belastar inte den sociala välfärden, eftersom den är inriktad på självhjälp, en orientering som med tiden torde bli uppskattad också av Apparaternas politiker. Självhjälp och självförvaltning utvecklas på vitt skilda områden, t ex förebyggande kroppsvård, medicin, underhåll av alla slags ägodelar och allmännyttans bostäder. Gör-det-själv-tänkandet tänkandet återspeglas i allt, från byggnadsarbete till juridiska kontroverser.

 Nätverkens värld visar sig ha den största motståndskraften mot ekonomiska svårigheter. Dess anhängare är benägna att följa strömmen i stället för att kämpa mot den och beklaga sig.

Välfärdsstatens söndervittring(11)

Välfärdsstatens framväxt under 1900-talet är historien om statens och politikernas åtaganden och förpliktelser gentemot medborgarna. I denna utveckling kan särskiljas några huvuddrag.

 * Försörjningsbördan delas solidariskt av alla i samhället. :lp. Den tidigare "naturliga" ordningen att den aktiva generationen inom hushållets ram ansvarar för försörjningen av de äldre och barnen har efterhand kommit att urholkas. Numera är den ekonomiska försörjningen av de äldre övertagen av staten och verkställs genom folkpensioner och ATP.

 De senaste decennierna har också inneburit att de offentliga myndigheterna avlastat hushållen ansvaret för barnen. Genom den successiva utbyggnaden av barnbidrag, föräldraförsäkring och barnomsorg har den ekonomiska belastning som barnen utgör avlastats hushållen.

 * Ingen medborgare skall av ekonomiska skäl undanhållas tillgången på socialt "nödvändiga" tjänster. Utbyggnaden av utbildningsväsendet och sjukvården är exempel på detta. Risken att någon behövande medborgare undanhålls sociala tjänster har i allmänhet inneburit att tillgången på sådana tjänster tillhandahållits en långt större grupp än vad som varit nödvändigt; om avsikten enbart varit att stödja socialt nödlidande. Sålunda har exempelvis systemet med statliga och kommunala bostadstillägg kommit att omfatta också hushåll med tämligen höga inkomster (rundgången i skatte- och bidragssystemet).

 Denna utveckling har uppmuntrats av olika intressegrupper. Välfärdsstatens framväxt har gått hand i hand med intresseorganisationernas framväxt. Den ena kan betraktas som en förutsättning för det andra. Intresseorganisationernas kamp för bättre villkor för den egna gruppen har av politikerna inte bara accepterats utan också uppmuntrats.

 * Den fulla sysselsättningen. I Sverige har denna grundprincip drivits så långt att den ansetts innebära ett krav på politikerna att erbjuda förvärvsarbete åt alla människor i yrkesaktiv ålder. Alla vuxna människor förutsätts vara verksamma inom den formella ekonomin - penningekonomin. Ett stort antal medborgare anser att politikerna har en skyldighet att upprätthålla full sysselsättning oberoende av om exempelvis det inhemska kostnadsläget gör detta möjligt utan avsevärda underskott i bytesbalansen.

 Olika opinionsundersökningar under årens lopp har klart belagt att medborgarna i växande grad utgår ifrån att olika problem i samhället skall lösas genom politiska beslut och myndighetsingripanden.

 I en växande ekonomi har välfärdsstatens ständigt växande åtaganden gentemot medborgarna varit problemfri. Genom omfördelningen av försörjaransvaret, den breddade tillgången på sociala tjänster och uppnåendet av full sysselsättning har medborgarna kommit att erhålla en hög grad av frihet i det vardagliga livet.

 Baksidan 

Baksidan är emellertid sårbarheten - beroende av ständigt väl fungerande marknader. Praktiskt taget alla vuxna män och kvinnor är bundna till en arbetsmarknad på vilken deras tjänster ständigt krävs. Omvandlingen av arbete i det egna hushållet till offentliga tjänster, t ex på barnomsorgens område, innebär att medborgarna blir känsliga för förändringar i utbudet av sådana tjänster och i prissättningen av dem.

 En arbetsmarknad, som inte längre har behov av all utbjuden arbetskraft, rycker undan grunden för en del av den ekonomiska försörjningen, men innebär också att människor fråntas den viktiga del av livet, som ett förvärvsarbete utgör. Störningar i utbudet av offentliga tjänster eller kraftiga prishöjningar på dem innebär ett hot mot hushållens ekonomi och kan eventuellt framtvinga drastiska förändringar av livsföringen.

 En historisk tillbakablick. Situationen har på det här sättet förändrats starkt jämfört med den tid som ligger före välfärdsstatens uppbyggnad. Den ekonomiska nedgång, som 1930-talsdepressionen kom att innebära, hade inte samma effekter som en eventuell långvarig och kraftig nedgång nu skulle komma att ha.

 Arbetet i det egna hushållet var för ett 50-tal år sedan fortfarande en mycket omfattande aktivitet för en stor del av den vuxna befolkningen. I hushållet utfördes många arbetsuppgifter som var nödvändiga och innebar direkta ekonomiska besparingar. Otillräcklig efterfrågan på arbetskraft kunde i 1930-talets Sverige i många hushåll innebära en övergång från den öppna arbetsmarknaden till arbete i hushållsekonomin. Trädgårds- och jordbruksarbete liksom också exempelvis byggnadsverksamhet blev nya eller naturliga vidgade aktiviteter under perioder av arbetslöshet.

 Arbetsbrist i dagens Sverige ger få sådana alternativ till förvärvsarbeten. Återkommande perioder av arbetslöshet var dessutom sannolikt mer socialt accepterat under 1930-talet än i dagens Sverige. Den fulla sysselsättningen var ännu knappast framförd som idé, än mindre genomförd i praktiken. Ojämlikt mellan olika grupper av medborgare, t ex i fråga om tillgång till betalt arbete tolkades av stora grupper förmodligen som ett utslag av "naturens" ordning - en ordning som människor i alla tider tvingats inordna sig i.

 

Politiska avvägningar under 1980-talet

En ekonomi som under flera år kännetecknas av stagnerande total produktion och minskande privat konsumtion leder till politiska avvägningsproblem, som i slutändan rycker undan grunden för flera av välfärdsstatens åtaganden. Det gäller bl a förpliktelserna mot den stora och växande gruppen av ålderspensionärer.

 Pensionärer

I en totalt sett krympande ekonomi tvingas löntagarkollektivet att leva upp till förpliktelserna att försörja den växande gruppen pensionärer, inte bara på dagens utan avsevärt högre pensionsnivåer. Efterhand erhåller alltfler pensionärer inte bara folkpension utan också full ATP och därtill olika former av kollektivt avtalade tilläggspensioner. En under flera år krympande ekonomi ger inga möjligheter att infria de beslutade åtagandena gentemot pensionärskollektivet. Omprövningar kommer att framtvingas. Frågan är egentligen bara hur omprövningarna kommer att se ut.

 Trots politiska låsningar kan man inte utesluta att de reala pensionsbeloppen urholkas genom inflationens höjningar. Detta kan ske genom ytterligare förändringar av de index, som avser att skydda pensionsbeloppen mot gamla formen av indexskydd, som modifierats något under den borgerliga regeringsperioden.

 I realiteten ger naturligtvis starkt förbättrade villkor för pensionärerna möjligheter för offentliga myndigheter att avgiftsbelägga - alternativt i högre grad avgiftsbelägga - olika typer av offentlig service riktad mot pensionärerna. Det kanske går lättare att åstadkomma detta än förändringar av pensionsbelopp. På sina håll förekommer redan olika typer av avgifter för pensionärer, som utnyttjar vissa typer av offentlig service. Hela tiden gäller dock att pensionärsgruppen är en väljarmässigt mycket stor grupp - ca 1.5 miljoner människor - och att pensionärerna i många politiska framställningar och förmodligen också hos en bred allmänhet anses vara låginkomsttagare.

 Skulle politiska beslut leda till en omfattande nedskärning av nu gällande folk- och ATP-pensioner kan man inte utesluta att enskilda människor och grupper, på frivillig väg eller genom avtal med arbetsgivarna, skaffar sig ett förstärkt pensionsskydd. På det sättet skulle vi komma att få en större ojämlikhet inom pensionärskollektivet än som annars skulle vara fallet. Den strävan efter jämlikhet och likställdhet mellan olika grupper, som välfärdsstatens vidgade åtaganden avsetts innebära, genom t ex ATP, kommer på det sättet att urholkas.

 Nedskärningar av offentlig konsumtion

I en långsiktigt krympande ekonomi med minskande utrymme för konsumtion kommer det att bli alldeles nödvändigt med nedskärningar också av offentlig verksamhet. Det är osannolikt att medborgarna i en situation med krympande privat konsumtionsutrymme accepterar ett ens bibehållet skattetryck. Fortsatta och mer långtgående nedskärningar av offentlig verksamhet kommer att drabba inte bara byråkratin utan viktiga serviceområden som barnomsorg, utbildning och sjukvård.

 Medborgarna kommer att möta sådana förändringar på flera olika sätt. Bl a kan man förutse växande krav på enskilda arbetsgivare att garantera de anställda inkl familjer exempelvis fri sjukvård. Man kan också tänka sig avtal i vilka arbetsgivarna åtar sig att kompensera de anställda för prisökningar på offentliga tjänster.

 Ökat svart arbete

Att offentliga myndigheter inte längre kommer att kunna upprätthålla verksamhet i tidigare omfattning innebär inte att behovet därmed bortfaller. I stället kan man förvänta sig att medborgarna genom ökade insatser i den svarta/informella ekonomin (gränserna är flytande) själva producerar nödvändiga tjänster.

 En minskning av den offentliga barnomsorgen ökar antalet "svarta" dagmammor alternativt antalet av föräldrar i egen regi drivna daghem. Om sådan verksamhet får stor omfattning måste man tänka sig allvarliga störningar på den öppna arbetsmarknaden. Verksamheter som tvingas betala höga löner och sociala avgifter och som tvingas bära förmåner som t ex semester har små möjligheter att konkurrera med liknande verksamhet bedriven i den informella/svarta ekonomin. Välfärdsstatens beroende av öppet redovisade transaktioner på arbetsmarknaden leder i en krympande ekonomi snabbt till desorganisationstendenser när den svarta ekonomin växer.

 Samhället tvingas in i en ond spiral, där uppkomsten av "svarta" marknader från olika håll leder till krav på politiska ingripanden. Dock gäller att möjligheterna att styra genom hot om lagliga åtgärder snarare än medborgarnas frivilliga uppslutning kring gemensamma mål är begränsade.

 Allmänt gäller att välorganiserade grupper i nyckelpositioner har större möjligheter att genomdriva sina krav och önskemål än andra. En krympande ekonomi innebär därför successivt växande olikhet mellan medborgarna.

 Alliansen mellan välfärdsapparaterna och nätverken 

Den moderna välfärdsstaten är en sårbar skapelse. Det kan starkt betvivlas att den i sin nuvarande form överlever en rad av år med krympande, öppen ekonomi.

 Av detta kan dragas bl a slutsatsen att man med alla tänkbara medel måste förhindra en krympning av den ekonomiska verksamheten. Ekonomisk tillväxt är enligt detta betraktelsesätt det som bibehåller välfärdsstaten i dess nuvarande utformning.

 Efterhand gäller det också att minska sårbarheten i det moderna samhället. Det kan innebära omprövningar av välfärdsstagens förpliktelser gentemot medborgarna och leda till en tillbakavältring av arbetsuppgifter och ansvar på hushållet. På olika sätt måste medborgarna, enligt detta synsätt, göras mindre beroende av den öppna arbetsmarknaden och offentliga tjänster.

 Välfärdsstaten har en ljus framtid endast om vi kan arbeta fram en allians mellan välfärdsapparaterna och nätverken. Ett nytt socialt kontrakt.

 Sorgearbetet 

I tusentals intervjuer har Sifo under årens lopp fått beskedet att en mycket bred allmänhet älskar vår välfärdsstat. Humanitetens och trygghetens olika säkerhetsnät har blivit en självklar del av livet i detta land.

 I valrörelsen 1982 kom olika signaler om att näten blir mindre och maskorna grövre. För de insiktsfulla inom alla partier står det kanske redan idag klart att välfärdsstatens krympning inte är en fråga om ideologi eller politik utan om räknelära: en åldrande befolkning, indexreglerade förmåner, stagnerad hemmaekonomi och sjunkande världshandel leder på sikt till krympning oavsett vem som regerar. Det som politiker kan påverka är takten i processen, metoderna och vem som drabbas först.

 Att överbringa meddelanden om olyckor och dödsfall, brytning och skilsmässa, avskedanden och avhysningar är aldrig lätt. Därför föreskriver kulturarvet att budbäraren skall alltid uppträda värdigt och finkänsligt och att den drabbade skall få en sorgeperiod att vänja sig vid de nya omständigheterna. Sorgen är sedan ett arbete, en aktiv genomarbetning av förlusten. Den som bara passivt låter sig drabbas återfår sällan vitalitet och livsglädje.

 Budbärarna med sorgens meddelanden om vår välfärdsstat är politiker, journalister och byråkrater. Tyvärr åsidosätter de brutalt alla vår kulturs krav om hur man beter sig när man överbringar sorgebudskap.

 Hur förberedde regeringen Fälldin III väljarna på att det skulle bli karensdagar? Man handlade frågan i budgetarbetet, i regeringen och (halvdant) i riksdagsgrupper. Men vem förberedde allmänheten? Ingen. Resultatet är att allmänheten - vars majoritet accepterat beslutet - trodde att karensdagar införs för att det varit så mycket fusk med sjukförsäkringen. Ett slags straff alltså, inte en besparingsåtgärd.

 I TVs Rapport den 11 augusti 1982 presenterades en katalog av tänkbara besparingsidéer från olika myndigheter som om de vore regeringsförslag. En chock spred sig. Det är som att säga till medborgarna: "Din grupp är utvald att drabbas av handikapp och fattigdom". Och så givetvis uppföljningen från oppositionen: "Byt läkare och välj vår behandling, så får Din kära välfärdsstat evigt liv". Vilken grymhet skulle TV-tittaren föredra: det ansvarslösa sensationsmakeriet kring sorgebudskapet eller den vita lögnen? Det var som att välja mellan Frankenstein och Dracula.

 Det finns faktiskt en tredje väg. Den kräver mycket tid, en långt driven taktkänsla och många, många personliga sorgesamtal. Den ställer inga löften om att just Du inte drabbas. Varje väljare har erfarenhet av sorg. Och nästan varje väljare har arbetat sig igenom en sorgeperiod. Kan de som bemannar politiska tribuner, offentliganställdas fackliga organisationer, redaktioner och servicemyndigheter möjligen lära något av detta?

 

Institutioner i nedgångens rampljus

Vad kommer svenskarna att vara stolta över när deras ekonomi går i botten? Vilka teman kommer att framhållas i massmedia och i personliga samtal som gör att nationen trots allt känner sig väl till mods? De institutioner som antagligen kommer i fokus är - 

 * idrotten

 * krigsmakten

 * politiken

 * kulturen

 * religionen 

Vi kan räkna med att de aktiveras i ovanstående sekvens men turordningen kan givetvis också bli en annan.

 Under den första nedgångsperioden 1975-1980 blev Björn Borg och Ingemar Stenmark nationalhjältar. Ekonomiskt sett gick det inte så bra för Sverige, men vi var ändå bäst på tennis och skidor. Det blev accepterat på många arbetsplatser att verksamheten avstannade när Stenmark åkte slalom i TV.

 Idrotten i massmedia har enorma - och ganska outredda - funktioner för den nationella ideologin och sammanhållningen. Men vi kan inte långsiktigt räkna med att idrottshjältar skall hålla det svenska humöret uppe under en lång nedgångsperiod.

 Av något mer bestående karaktär än idrottsframgångarna är de militära lyckokasten. Något ärorikt Falklandskrig väntar inte svenskarna. Men en lyckad ubåtsjakt kan hålla stämningen uppe i över ett år. Eller Viggen i flygstrid som avvisar ett främmande plan.

 Det är osäkert om denna fas i utvecklingen realiseras: den kräver ett militärt risktagande, som ligger långt från den svenska samtidshistoriens huvudlinje. Om detta inte sker går utvecklingen direkt till det tredje stadiet.

 Den tredje psykologiska försvarslinjen mot den nya fattigdomen efter idrotten och krigslyckan heter politik, framför allt välfärdspolitik. Detta blir av allt att döma en huvudförsvarslinje. Man kommer att säga att visst misslyckas vi ekonomiskt, men vi har i alla fall ett människovärdigt politiskt system som slår vakt om de svaga. Den socialdemokratiska valsegern 1982 kommer i sinom tid att stå i ett förklarat ljus: det var inte löftet att få fart på Sverige som gav s segern, det var vaktslåendet om barnbidrag, sjukförsäkring och pensioner. Denna ideologiska betoning växer sig allt starkare ju mer den ekonomiska politiken misslyckas.

 Det är sannolikt att Sverige - åtminstone en stor del av Sverige - kommer att söka skapa en hjälte av Olof Palme. Ju mer hans ekonomiska politik misslyckas desto viktigare person blir han som välfärdssamhällets riddare och som internationell politiker. Han tar förmodligen över Brandts och Kreiskys roll som ledare för socialistinternationalen. Det är en i och för sig ganska obetydlig internationell uppgift. Men den kan byggas upp till enorma dimensioner i Sverige. Trots att politiken misslyckas så räknar vi alltså med att politikerföraktet börjar avta. Ett mord på en känd politiker kan i detta opinionsklimat få en nästan religiös dimension i folkets medvetande.

 Den svenska högern har naturligtvis också ett stort behov att skapa hjältar under nedgångsperioden. Folket är karisma-hungrigt. Det oberäkneliga kan inträffa och nya ledare uppstå från oväntat håll.

 Den fjärde försvarslinjen är kulturen. Alla organisationer och partier kommer att vinnlägga sig om kulturprogram och ge dem en nationalistisk grundton. Allmänheten börjar läsa svensk kulturhistoria. Svenska klassiker får en renässans i förlagens boklistor och teatrarnas repertoarer. Framför allt är det 30-talets och 40-talets svårigheter och triumfer som återupplivas. Skolans svenskundervisning stöps om för n-te gången, och blir kanske igen humanistisk och rent av filologisk. Avantgardet inom litteraturen går emot mystik och romantik.

 Den femte försvarslinjen är religionen. I städernas underklass, där det finns inslag av orientalisk mystik, drogkultur, invandrares muslimska idéer, och  återupplivad samisk och finsk trollkonst, uppstår nya sekter och väckelserörelser. Det är emellertid sannolikt att det mesta av den religiösa renässansen kommer från andra länder. Det finns föga anledning att tro att Sverige är utvalt som födelseplatsen för nya religiösa strömningar. Diskutera gärna rampljusinstitutionernas värderingar under krisen:

              Ekonomi Idrott  Krigsmakt Politik Kultur Religion

Inrevärlds-    ==>     ==>     ==>       ==>     ==>     ==>
värderingar

Yttrevärlds-   ==>     ==>     ==>       ==>     ==>     ==>
värderingar

Försörjnings-  ==>     ==>     ==>       ==>     ==>     ==>
värderingar

 

Värderingsutvecklingen och konsumenterna

1980-talets livsstilar

 Vi har en ganska god kunskap om hur livsföring och konsumtion ser ut vid 80-talets början. Vi kan sammanföra denna kunskap till åtta olika bilder(12). De åtta typerna utgör kluster av konumtionsmönster. De faller inom de tre stora värderingsströmningarna vi tidigare beskrev. Livsstilsfördelning vid 80-talets början visas i detta diagram:

 

 Försörjningsvärderingarna är dominerande hos Hankaren, som söker klara sig för dagen, och hos Gnetaren, som strävar efter trygghet. Yttrevärldsvärderingar kännetecknar Tillhöraren, som lever konformt med sin grupp, Efterbildaren, som vill vara en kopia av sina idoler, och Uträttaren, som lever får att visa framgång och prestation.

 Inrevärdsvärderingar utmärker Självuttryckaren, som lever ut sitt sanna jag, Sökaren, som strävar efter inre och intima upplevelser, och Skärskådaren, som lever kritiskt och medvetet.

 Låt oss beskriva dem mer i detalj.

 Hankaren. Det knallar och går för hankaren. Många har fortsatt att leva som föräldrarna gjorde, i en liten stuga eller våning på landet eller i lägenhet i stan. De hankar sig fram i ett samhälle som ofta betraktar dem som perifera eller en smula utanför. En del hankare har egna små firmor, levebrödsföretag för dem själva; det är ofta osäkert om företagen kommer att fortsätta när de drar sig tillbaka.

 Omvärlden uppfattas gärna av hankarna som fientlig och hotfull, och själva är de rätt misstänksamma och har förlorat en del av framtidstron. De har en obestämd dragning åt det auktoritära hållet - enkla regler, lag och ordning.

 Hankarna har inom sig rätt mycket av vad Almquist säger i Svenska fattigdomens betydelse "Att vara fattig, det betyder att vara hänvisad på sig själv". Många är också ensamstående. Men Sverige av idag är mycket annorlunda än på Almquists tid och "att finna sig stark i fattigdom" är ovanligt. Några av hankarna är utslagna och kommer inte heller längre än till en nödtorftig bostad eller bara en tillfällig kvart för natten, till brödet för dagen, rätt ofta till buteljen för dagen och en tillfällig sexualpartner. De är levande bevis på att välståndet kan saknas i välfärdssamhället. Samhälleliga frågor intresserar dem mindre och de skolkar ibland från valen.

 I vårt samhälle kompletteras hankarnas magra inkomster av bidrag. Som konsumenter är de koncentrerade på basbehoven, men gör rätt vad det är impulsköp. Priset är givetvis av största vikt - det billigaste av allting. De tar dagen som den kommer. Hankarnas magra inkomster kompletteras i vårt land av bidrag. De har små bostäder - vissa har ingen fast bostad överhuvudtaget. De har följaktligen mindre sällan plats att lagra mat och mindre kyl- och frysmöjligheter. För övrigt har de sällan ekonomiska resurser att köpa och lagra. De letar extrapriser och köper gärna erbjudanden som halva priset för produkter med "sista datum", övermogna bananer eller gårdagens bröd.

 Demografiskt är hankare överrepresenterade bland -

 * Kvinnor

 * Personer i åldrarna 30-49 år

 * Gifta, med tonårsbarn

 * Boende i gård på landet

 * Lantbrukare eller kroppsarbetare

 * Hushållsinkomst under 70.000:- per år

 * Enbart folkskola eller grundskola

 * Norrland

 Gnetaren skiljer sig tydligt från hankaren genom ett aktivare, tryggare liv. De gnetande är trygghetssträvare. De lever försiktigt och vaktar den trygghet de har lyckats skapa.

 De är ganska nöjda med det sociala trygghetsnät som det svenska välfärdssamhället har knutit. Som väljare skulle de inte kunna tänka sig "att rösta bort tryggheten". De hatar inflation och är mycket rädda för arbetslöshet.

 Gnetarna är plikttrogna och lojala och har ingen tanke på att göra revolution. "Du får inte", "Du måste" är vanliga fraser när de talar. De är överhuvud en smula rädda för experiment och som konsumenter är de framför allt försiktiga. De ser till priset, men är också angelägna om garantier. "Köptrygghet" och "återköpsgaranti" är deras ledstjärna. Liksom tillhörarna har de konto i sparbanken. De åker gärna till rabattvaruhus och är en kundtyp som passar lågprisvaruhus och lådbutiker. De väljer noggrant innan de handlar. De är liksom hankarna ytterst extraprismedvetna men de studerar jämförpriser flitigare. De lägger upp lager när de kan komma över specialerbjudanden. De har investerat i en frys för att kunna utnyttja erbjudanden snarare än av bekvämlighetsskäl. Det förekommer ingen lyx bland gnetare. Man äter margarin hellre än smör. Både gnetarna och hankarna måste oftast avstå från hel- och halvfabrikat av ekonomiska skäl. Snittblommor får sällan plats i deras budget.

De läser gärna Hemmets Journal och de gillar bara TV-program på svenska.

 I demografiska termer är gnetare överrepresenterade bland

 

 * Män

 * Personer över 50 år

 * Fackutbildade eller yrkeskunniga arbetare

 * Under 90.000:- i hushållsinkomst

 * Folkskola eller grundskola

 * LO-medlemmar

 * Smålänningar

 Tillhöraren vill framför allt smälta in i sociala sammanhang. Tillhörarna vill inte avvika från de sina. De flyttar ogärna från hembygden, de vill ha kvar sina jobb. De blir stöttepelarna i de organisationer de tillhör. Tillhörarna är kärntruppen i de stora folkrörelserna - det må vara nykterhetsrörelsen, frikyrkorörelsen, arbetarrörelsen eller idrottsrörelsen. För yngre tillhörare kan det vara popgruppen eller gänget. Det är nämligen själva tillhörigheten som är nyckeln till deras motivation.

 Tillhörarna håller ofta på jämlikhet och solidaritet. De läser gärna indignationsartiklar i kvällspressen om hur avskyvärt de rika beter sig; de inkarnerar en stor del av den svenska avundsjukan.

 Politiskt sett skulle tillhörarna aldrig rösta mot sitt parti, även om de skulle ogilla vissa drag i dess politik.

 I tillhörigheten ingår ibland en misstro mot andra gruppers sätt att leva och de tar gärna avstånd från dem. Tillhörarna har ibland svårt för invandrare, och de utslagna vill de gärna omvända till att bli mer lika dem själva.

 Som konsumenter gillar de standardprodukter med välkända märken. De tycker om självbetjäningsbutiker där de kan vara anonyma och smälta in och där det inte krävs av dem att de skall tala om vad de vill ha. De köper som alla andra. De håller på traditionerna. "Mammas köttbullar" och soppa och pannkaka på torsdag. Husmor är stolt över att laga till en god familjemiddag där hela familjen är samlad - ordentligt och rejält men utan större inspiration. Tillhörarna dricker inte te utan nationaldrycken kaffe och väljer då vanligt kaffe, inte snabbkaffe. Ketchup och senap snarare än hamburgerdressing. De äter inte så mycket nymodigheter ur djupfrysdiskarna som t ex pizza, djupfrysta fiskgratänger och färdiga rätter, köper mest traditionell svensk mat och är inte så intresserade av att prova nya internationella eller exotiska rätter.

 De kommer att vänta med anskaffning av hemdator, mikrovågsugnar, videobandspelare och andra nymodigheter tills de framstår som var mans egendom. När de väl kommer att acceptera hemdatorer, kan vi tänka oss att motiven kan vara att t ex göra bättre lotto- och tipssystem. Många av dem är mycket intresserade av att spela på hasard; att bli miljonär den vägen är den enda som tillhörarna egentligen kan acceptera. De läser gärna Året Runt, ibland ICA-kuriren. Manliga tillhörare läser ofta Vi Bilägare.

 Demografiskt är tillhörare överrepresenterade bland

 * Män

 * Personer över 40 år

 * Gifta

 * Arbetare i tillverkningsindustri

 * 50-120.000:- i hushållsinkomst

 * Folkskola eller grundskola

 * LO-anslutna

 * Norra Sverige

 

 Efterbildaren söker sin identitet hos andra, men inte inom den egna gruppen utan snarast hos någon beundrad grupp eller idol. Som ung växlade efterbildaren idoler och amerikanska förebilder stod högt i kurs. Som äldre söker efterbildaren gärna förebilder bland dem som står högre på samhällsstegen. De vill byta upp sig till bättre bostad, finare bil, elegantare ytterkläder. Förebildernas egentliga idéer, vanor och smak har de inte alltid direkt kunskap om och då håller de sig till vad folk säger om dem eller vad som framkommer i massmedia om idolerna. Därför blir efterbildarnas inköp ibland vräkigare än de som görs av idolerna och de blir överdrivet angelägna att följa idolernas levnadsmönster - som Markurells i Wadköping i Hjalmar Bergmans roman. Efterbildarna är statusmedvetna, modemedvetna och rätt materialistiska. De bryr sig inte om kvalitet eller pris särskilt mycket, bara det är "inne" och det sista. De är svaga för prylar och statusgrejor. De spenderar gärna sina pengar på kläder och andra attribut som syns utåt och går på inneställen där idolerna kan tänkas synas.

 De är också på bettet i konkurrensen. De kan förefalla lite burdusa på grund av att de oftast strävar att efterlikna andra i stället för att vara sig själva.

 I politiken röstar efterbildarna som den klass de aspirerar att komma in i. De är ofta mer intresserade av politiska personligheter och deras karriärer än av politiska sakfrågor.

 Demografiskt är efterbildarna överrepresenterade bland

 * Kvinnor

 * Åldrarna 30-49 år

 * Gifta, med barn under 7 år

 * Boende i radhus eller villa

 * Fackutbildade arbetare, medelklass

 * Över 120.000:- i hushållsinkomst per år

 * Gymnasieskola

 * Tjänstemän i privat tjänst

 * TCO-anslutna

 * Verksamma i handel

 * Storstadsbor

 Uträttaren är en utåtriktad individualist och en prestationsmänniska som uppskattar framgång och berömmelse. Uträttaren är effektiv och drivande, men också själv driven och stressad av sin egen ambition.

 Uträttarna är självsäkra och beredda att ta vissa risker och får ofta och tar gärna ledande positioner i företaget, myndigheten, föreningen eller idrottsklubben. Uträttarna är intresserade av innovationer, gärna tekniska men också organisatoriska och politiska. Uträttarna håller vanligen på produktivitet, effektivitet och ekonomisk tillväxt. De är industrisamhällets och marknadsekonomins stöttepelare och intresserar sig för ekonomisk politik. De är konservativa i den meningen att de arbetar inom det givna systemets ramar och söker de belöningar som systemet utlovar.

 Uträttarna är intresserade av innovationer och villiga att pröva nyheter. Som konsumenter gillar de kvalitet och - ibland - lyx, dvs. varor som visar att man är framgångsrik och har uträttat något. De har råd att gå ut och äta på de bästa restaurangerna. De var först att skaffa video. I köket finns det senaste i köksutrustning som t ex mikrovågsugn och givetvis rejäla frysar. All sorts gourmetmat, exotiska nyheter och andra maträtter som kräver specialutrustning är populära. Bekväm-maten är emellertid också viktig. I uträttarfamiljen arbetar ofta båda föräldrarna och de är också aktiva i olika andra sammanhang. De uppmuntrar ofta sina barn till aktiviteter av alla de slag, inte minst sportsliga sådana. I dessa familjer äter man ofta vid olika tider och bekväm-mat är därför viktig. Den ensamstående karriärkvinnan eller det unga framgångsrika paret utan barn har liknande konsumtionsmönster.

 Som framgått tidigare är uträttarna måna om att framhäva sin status. De handlar gärna i specialbutiker eller i eleganta välsorterade supermarkets med både djupt och brett sortiment. De vet vad de vill ha. Kvalitet, utseende och bekvämlighet är viktigare än pris.

 Demografisk överrepresentation av uträttare finns bland

 * Män

 * Personer över 40 år

 * Gifta, med barn i skolåldern eller äldre

 * Boende i villa eller lantegendom

 * Högsta yrkesklass eller högre medelklass

 * Över 150.000:- i årlig hushållsinkomst

 * Företagare eller högre tjänstemän i privat tjänst

 * SACO-anslutna

 * Göteborgare eller från Syd-Sverige

 Självuttryckarna menar allvar med att säga de håller på sitt och bryr sig inte så mycket om vad andra tycker. Han eller hon har inte något behov att vilja vara varken lika eller olika andra: det räcker med att vara sig själv. I politiken känner sig självuttryckarna dragna till aktionsgrupper hellre än till partier. De tycks föredra att fullfölja en fråga åt gången och att göra det med hängivelse.

 Självuttryckarna experimenterar med olika nyheter och köper gärna sådant som förstärker det egna jaget. De visar ogenerat utåt vad de köpt och förväxlas därför ibland med efterbildare. De är liksom sökarna stora tedrickare och väljer gärna då annorlunda och exotiska varianter. De är ofta skönandar som intensivt går in för någon älsklingsidé eller käpphäst så länge intresset finns. De satsar hellre på stereon än på bilen.

 Demografiskt är självuttryckarna överrepresenterade hos

 * Kvinnor

 * Personer under 39 år

 * Samboende eller gifta utan barn

 * Medelklass

 * Hushållsinkomst under 90.000:- per år

 * Högskoleutbildade

 * Anställda i offentlig tjänst bl a, sjukvård, förvaltning

 * Mellan-Sverige och Småland

 Sökaren söker utveckla sitt jag genom upplevelser, intensiva relationer med medmänniskor och/eller med naturen. De vill ha ett rikt inre liv. Känsla och intuition är viktiga ord för sökarna. De föraktar inte åskådningar som astrologi och Zen-buddhism, de kan pröva meditation; de är, kort sagt, öppna för allt som banar nya vägar i den inre världen. Oftast blir det inte så exotiska saker utan vad som stått i veckotidningen eller på dagstidningarnas sidor om vardagslivet. En del av dem söker sinnesrörelser genom spänning och äventyr och romantik, andra engagerar sig djup och varaktigt i den lilla kretsens liv. Sökarna (liksom skärskådarna) håller gärna på jämställdhet mellan könen. De värnar om naturen. De tycker ofta att rikspolitik är ointressant och engagerar sig hellre i lokala sammanhang.

 Den matintresserade sökaren experimenterar gärna med nya rätter och sparar ingen möda i förberedelserna för att det skall bli rätt upplevelse. Intresset för naturen gör att campingmat och fritidsvaror är intressanta produkter. Sökarna, liksom självuttryckarna, handlar gärna i specialbutiker, men får de plötsliga ingivelser har de stor nytta av service- och närhetsbutiker. Stora "Mammons tempel" avskräcker dem.

 I befolkningsstatistiken är  sökare överrepresenterade bland

 * Kvinnor

 * Personer under 39 år

 * Föräldrar till barn under skolåldern

 * Boende i hyreslägenhet

 * Lägre medelklass

 * Hushållsinkomst under 70.000:- per år

 * Högskoleutbildade

 * Tjänstemän i offentlig tjänst

 * TCO- eller SACO-anslutna

 * Verksamma i skola, sjukvård

 * Stockholms-området

 Skärskådaren söker också personlig inre utveckling men har inte sig själv som självändamål. Skärskådarna är mera samhällsmedvetna, kreativa och kritiska än självuttryckarna och sökarna: att leva med social ansvar är grundläggande för skärskådarna. De är övertygade om sina värderingar och vill förändra samhället så att det passar deras värderingar, inte göra om sig själva så att de bättre passar in i samhället. I dagens samhälle håller de ofta på enkelhet och miljö.

 Skärskådarnas ideal är livskvalitet. De stressar och hetsar inte utan kör livet med hastighetsbegränsning och trivs med det.

 Skärskådarna är de verkligt kritiska konsumenterna som läser innehållsdeklarationer och vet vilka tillsatser som är tillåtna. De är samhällsmedvetna märks betydligt mer än deras antal antyder. Det är deras åsikter som omhuldas av de konsumentskyddande myndigheterna i vårt land. De undersöker allt de köper för att se om de gillar det och gör de inte det klagar de högt. De förespråkar ofta enkelhet och betonar miljöfrågor. De är kostmedvetna och observanta på allt som har med produktsäkerhet att göra. Som konsumenter köper de basprodukter och varor som ligger så nära den ursprungliga råvaran som möjligt och är inte särskilt intresserade av hel- eller halvfabrikat eller bekväm-mat över huvud taget.

 Skärskådarna besöker gärna specialbutiker, men eftersom de vet precis vad de vill ha (och vad de inte vill ha) handlar de i många olika butikstyper. De skräms av det flärdfulla och färgglada. För att försäljning till skärskådarna skall lyckas krävs en faktaladdad information. Eftersom de har ett djupt och ärligt intresse kan de dessutom tillgodogöra sig de mängder av prestanda som de söker i informationen.

 Demografiskt är skärskådare överrepresenterade bland

 * Kvinnor

 * Personer 30-39 år

 * Föräldrar med hemmabarn

 * Boende i hyreslägenhet

 * Medelklass eller bättre

 * Över 100.000:- i årsinkomst

 * Högskoleutbildad

 * Tjänstemän i offentlig tjänst

 * SACO/SR- eller TCO-anslutna

 * Verksamma i skola, vetenskap, sjuk- och socialvård

 * Bor i Stockholms- eller Malmö-området.

 Därmed har de väsentliga livsstilarna passerat revy. Vi kan avsluta detta avsnitt med att visa över- och underrepresentation av de olika typerna i våra riksdagspartier.

                             m    fp   c    s   vpk

Hankare                     56   49  146  123   51

Gnetare                     54   72   84  140   68

Tillhörare                  77   99   89  123   45

Efterbildare               166  138   75   76   29

Uträttare                  240  140   93   32   27

Självuttryckare            115  114  108   84  118

Sökare                      54   73  126   93  311

Skärskådare                 78  128  103   88  218

 

Data till denna tabell kommer från Sifos service Diagnostica våren 1982. Siffrorna i tabellen är indextal av TGI-typ.

 

Livsföringens ekonomi(13)

Enligt Sifo-Volvo-scenariet "Den smärtsamma omställningens år" ändras genomsnittshushållets inkomster mellan 1982 och 1987 sålunda (alla tal i miljarder i 1981 års priser):

 

                                 1982    1987    Ändring

 Löner, räntor mm, efter skatt   62.9    46.6    -25.9%

 Bidrag, efter skatt             28.6    30.0    + 4.9%

 Informella ekonomin              5.7     9.5     +66.6%

        Totalt                   97.2    86.1     -11.4%

 

 Realinkomsterna för hushållen sjunker totalt sett. Den informella ekonomin (som på 70-talet kallades "Svarta marknaden") är den stora tillväxtsektorn i landet. Dess tillväxt kan dock inte kompensera helt ut reallöneminskningen i den vita ekonomin.

 Bidragens ökning är ett genomsnitt som döljer att de minskar för det stora flertalet men ökar för arbetslösa och pensionärer. Inte så att den enskilde får mer, men den sammanlagda summan för alla pensionärer och arbetslösa blir högre. Vi tvingas av allt att döma att ändra reglerna för pensionssystemen så att kostnaden för samhället blir lägre. (Bakom detta påstående ligger inte en politisk värdering utan vanlig räknelära.) Det blir antagligen endast en obetydlig minskning av folkpensionen genom ändrade indexregler mm, men en kraftig sänkning av den del av pensionen som utfaller utöver folkpensionen, i första hand ATP.

 Mellan 1982 och 1987 ändras genomsnittshushållets utgifter uppskattningsvis sålunda (i 1981 års penningvärde):

                     1982    1987    Ändring

Bostäder              21.9   21.7    - 1.0%

Livsmedel             17.4   16.4    - 5.7%

Alkohol, tobak         4.9    4.1     -16.3%

Transporter           13.4   12.0     -10.4%

Övrigt                35.7   27.9     -21.8%

Sparande               4.9    4.0     -18.4%

      Totalt          97.2   86.1     -11.4%

 Siffrorna innefattar även den informella ekonomin.

Andelen svarta kronor är vid periodens slut 14 procent i bostadskostnaderna (mest reparationer och renoveringar), 5 procent i livsmedelsutgifterna, 27 procent av pengar lagda på alkohol, tobak och knark, och 18 procent av transporterna (mest bilreparationer). Utan dessa skulle levnadsnivån sjunka drastiskt.

 En minskning inträffar i hushållens utgifter för alkohol och tobak. Här finns inga intresseorganisationer som söker hålla konsumtionen uppe; snarare är trycket från flera håll - bl a från inrevärldsmänniskor - att dra ned konsumtionen. Bilismen har inte heller utvecklat starka organisationer och drabbas av minskningen. Privatbilismens minskning uppvägs ej av ökningen i kollektivtrafik; som vanligt är det mer fagert tal än konkreta beviljningar till kollektivtrafiken från politikernas sida.

 

Förändringar i livsstilar under nedgången

Den nuvarande fördelningen av livsstilgruppernas angavs i grova drag i vårt tidigare diagram. Vid 1980-talets slut kan denna fördelning uppkomma:

 Den långsiktiga trenden sedan 50-talet har varit att gnetar och tillhörare minskat i antal och att självuttryckare, sökare och skärskådare ökat.

 Om krisen blir mild behöver vi inte räkna med något brott i dessa trender: utvecklingen mot inrevärldvärderingar fortsätter om än inte i samma takt. Det innebär bl a att socialdemokratins stora underlag av gnetare och tillhörare fortsätter att krympa.

 Men om krisen blir djup och långvarig måste vi räkna med ett trendbrott. Efter en stor 80-talskris kommer därför fördelningen av livsstilar att bli annorlunda. Då ökar andelen hankare och gnetare. Kaoterna, "stadshankarna", blir en mätbar och märkbar grupp. Även i traditionellt välbärgade grupper - t ex högre ämbetsmän och chefstjänstemän - blir det acceptabelt att gneta en smula: dra in på användningen av bilen och ståta med husmanskost också för gäster.

 Den största ökningen under en djup kris sker bland tillhörarna. Vi kommer att i nedgångens tid söka slå vakt om det vi har genom att luta oss hårdare mot våra

 Den stora ökningen av tillhörare under en lång stagnation och/eller en medlemsgrupper, både de organisationer som skall ta tillvara våra intressen och de släkt- och grannskapsgrupper vi har. allvarlig nedgång innebär att den socialdemokratiska specialiteten, fördelningspolitiken, kommer att intressera en ökande del av väljarkåren. Bevakande, avundsjuka människor som ser samhället som ett nollsummespel ökar i antal. I en period då resursskapande är mest nödvändigt kommer alltså en ökande andel väljare att vara mer intresserade av fördelningspolitik.

 Samtidigt ställs under en djup kris krav att intresseorganisationerna och inte minst fackföreningarna skall tillgodose också emotionella trygghetsbehov, inte bara ekonomiska. Som vi sett (se sidan &f) har de traditionella folkrörelserna blivit sällsynt dåligt skickade att göra just detta. Vi kan därför räkna med att det finns grogrund för nya grupper till vilka skaror av tillhörare kommer att dragas. Dessa nya rörelser får antagligen inslag av Nätverkens ideologi och organisationsformer.

 En decimering drabbar efterbildare och självuttryckare. Mer än andra är de välståndets bortskämda barn som nu tvingas lära om. Men just genom att efterbildare och självuttryckare hamnar ur takt med tiden så kommer de som finnas kvar att få sin beskärda uppmärksamhet i media. Den som enbart läser tidningar kommer aldrig att veta att de minskat i antal.

 "Åtstramning" är emellertid ingen enhetlig process när man nått det svenska samhällets grad av differentiering av livsstilar. De som producerar för och säljer till hushållen har all anledning att tänka efter vad dåliga tider innebär för just deras kundgrupper. Annars drabbas de extra hårt själva av de dåliga tiderna.

 

Tillhörarnas kulturklimat

 Tillhörarna har hög medelålder och är idag en minoritet. Att de ökar under trycket av dåliga tider hindrar inte de i det långa loppet kommer att dö ut.

 Men ännu domineras det svenska opinionsklimatet av tillhörarnas livshållning. Den mest gångbara stilen är tillhörarens jantelag: Stick inte upp! Tro inte du är något märkvärdigt! Lev som andra och tyck som andra! I tillhörarnas värld råder intolerans mot varje storslagen människa med storslagen självuppfattning.

 Hjalmar Mehr - en stor intellektuell personlighet av mellaneuropeiskt format - betraktades som en lagom inskränkt lokalpolitiker av tillhörarna i Stockholm, inklusive en stor del av sitt eget parti.

 Ulf Adelsohn - en öppen och fräsch person, okonventionell, mänsklig - kallas "udda fågel" av Olof Palme, ordförande i det största tillhörarpartiet. Det är inte antisemitism som en del trott, det spelar på tillhörarfolkets intolerans mot ovanliga, storslagna människor. "Rörelsen skall ta hand om dig", heter det. Det betyder att du skall kväsas för att du tar dig ton.

 Själv är Palme en stor personlighet med svårigheter att bli accepterad i tillhörarnas värld. Han liksom många andra kan stå ut i Sverige genom att också ha en förankring utomlands, t ex bland vännerna i Socialistinternationalen. På samma sätt har vår andra stora personlighet idag en säkerhetsventil: Pehr G Gyllenhammar har en internationell vänkrets t ex i Aspen Institute.

 Vanliga dödliga i det svenska kulturklimatet som inte kan ha internationella vänkretsar som säkerhetsventiler kan stå ut genom att umgås med de stora andarna i litteraturen och historien. Mycket av modern litteratur har dock offret som hjälte - eller anti-hjälte - och fungerar därför dåligt som stöd. Men äldre litteratur och historia är ofta en lisa: den som handlar om stora människor som gör medvetna val med konsekvenser för dem själva och deras grupper. Läs klassiker är vårt råd till dem som finner tillhörarnas svenska värld för trång.

 

Appendix.

 

Id-kort för Sifos livsstilar

 

Vad Sifo kallar "id-kort" är ett mycket kompakt sätt att presentera alla väsentliga drag i en marknadsprofil. Id-kortet visar den grad av penetration man har i olika målgrupper.

 Livsstilaranas penetration i olika demografiska undergrupper anges på nästa sida. Data för jämförelsetalen kommer från Sifos service Diagnostica 1982. Siffrorna är indextal av TGI-typ

 

Målgruppsindex (Target Group Index) anger underrepresentation om de är lägre än 100 och överrepresentation om de är högre än 100. Formeln för indexberäkningen är:

            Andelen i målgruppen

 Index = -------------------------- X 100

         Andelen i hela befolkningen

 

 Ett index 70 anger att gruppen ligger 30 procent under siffran för hela befolkningen. Index 120 innebär att målgruppsvärdet är 20 procent högre än i befolkningen som helhet.

 

Id-kort med tgi-index för livsstilar:

 

 

 

 

Hank-are

 

Gnet-are

 

Till-hörare

 

Efter-

bildare

 

Ut-

rättare

Själv-

uttryck-are

 

Sökare

Skär-skå-dare

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Alla

100

100

100

100

100

100

100

100

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Män                                     

65

92

136

114

178

76

72

67

Kvinnor                             

134

108

65

86

24

123

127

132

  

 

 

 

 

 

 

 

 

29  år  eller  yngre         

66

37

35

73

*

104

293

77

30-39  år                           

120

73

50

125

38

138

104

193

40-49  år                           

122

84

92

138

131

134

39

111

50-64  år                           

92

151

161

96

197

60

13

58

65  år  eller  äldre         

104

206

226

33

154

37

8

7

  

 

 

 

 

 

 

 

 

Ogift  bor  hos  föräldrar 

31

45

52

75

10

111

290

54

Ogift  ensamboende         

66

68

64

62

10

122

231

79

Gift  utan  barn               

59

38

69

118

58

128

173

127

Gift  med  barn  under  7 

119

83

41

123

39

102

141

158

Gift  barn  7-19  år         

145

79

84

113

154

116

55

130

Gift  barn  utflyttade   

80

135

157

113

149

90

16

72

Gift  pensionär               

124

200

204

37

150

48

12

16

Änkling,änka,pensionär

86

240

199

50

141

32

11

14

  

 

 

 

 

 

 

 

 

Insatslägenhet               

84

112

117

99

59

81

108

97

Hyreslägenhet                 

85

105

103

80

45

109

122

127

Radhus,  villa                 

107

96

91

115

140

99

88

87

Jordbruksfastighet       

187

66

137

41

134

92

86

86

  

 

 

 

 

 

 

 

 

Högsta  yrkesklass         

23

44

4

188

482

61

62

160

Högre  medelklass           

62

39

41

187

265

96

49

196

Medelklass                       

69

60

61

136

124

124

104

181

Lägre  medelklass           

94

105

53

138

100

76

135

71

Fackutbildade  arbetare

62

115

99

146

51

98

88

100

Yrkeskunniga  arbetare 

51

166

191

15

*

101

123

56

Övriga  arbetare             

161

135

156

29

2

102

106

35

  

 

 

 

 

 

 

 

 

-50.000  -  hushållsink 

135

180

98

37

53

56

141

56

50.000  -  70.000  kr/år 

135

120

126

54

65

102

107

65

70.000  -  90.000  kr/år 

103

135

110

99

74

117

72

82

90.000  -  120.000  kr/å 

108

84

108

108

85

96

88

126

120.000  -  150.000  kr/ 

78

47

83

149

94

111

115

110

150.000  kr  eller  mer   

37

32

67

160

225

113

88

158

  

 

 

 

 

 

 

 

 

Grundskola  (folkskola)

141

148

138

81

84

84

56

49

Gymnasieskola                 

72

59

67

128

102

100

147

106

Högskola,universitet   

27

28

45

109

150

143

148

250

                     

 

 

 

(f

rts

å nä

ta

da)

Beteckningar:                  

 

 

 

 

 

 

 

 

hnk=hankare gnt=gnetar

e tl

=til

höra

e ef

=ef

rbil

are

 

utr=uträttare sju=själ

vutt

ycka

e sö

=sök

re

r=sk

rkå

re

.kp off

 

 

 

 

 

 

 

 

.kp on

 

 

 

 

 

 

 

 

                                           

hnk

gnt

tlh

eft

utr

sju

sök

skr

Egna  företagare             

71

42

89

126

411

80

47

104

  Därav  bönder                 

328

66

66

47

470

*

23

60

  Därav  ej  bönder           

23

37

94

141

400

95

52

112

Tjänstemän,off  tj         

63

55

36

136

91

136

116

243

Arbetare,off  tj             

107

89

138

43

20

124

149

61

Tjänstemän,priv  tj       

41

59

55

218

218

86

56

116

Arbetare,priv  tj           

134

140

146

66

8

85

94

43

  

 

 

 

 

 

 

 

 

Med  i  LO                          

127

126

143

59

15

97

109

55

            TCO                      

49

74

51

174

108

118

83

183

          SACO/SR                 

31

19

29

142

189

121

135

237

  

 

 

 

 

 

 

 

 

Jordbruk,skogsbruk       

209

51

89

97

309

71

59

31

Tillverkningsindustri 

94

107

128

119

130

70

67

57

Byggnads-och  anläggn   

73

98

73

163

145

118

73

71

Handel  och  samfärdse   

70

73

101

128

139

107

92

92

Skola  och  vetenskap     

69

26

43

102

105

139

137

291

Sjuk-och  socialvård     

110

89

62

60

27

143

165

153

Förvaltning                     

81

86

103

138

50

120

75

134

  

 

 

 

 

 

 

 

 

Norra  Sverige                 

156

95

126

72

63

79

103

84

Norra  Mellansverige     

149

112

114

73

88

82

117

34

Östra  Mellansverige     

119

99

88

95

91

111

95

123

Stockholmsområdet         

34

79

93

122

100

100

121

139

  därav  välutbildade     

13

31

62

135

148

102

154

190

  därav  yngre                   

38

31

27

66

*

115

326

56

  därav  äldre                   

32

94

114

139

132

95

57

165

Västsverige                     

109

113

116

75

121

113

96

64

Göteborgsområdet            

23

78

92

137

172

103

96

127

Småland  och  öarna         

108

129

87

103

61

137

88

83

Sydsverige                       

122

121

75

117

148

86

69

100

Malmöområdet                   

39

76

112

131

64

88

106

149

  

 

 

 

 

 

 

 

 

Storstäder                        

31

78

96

128

116

98

110

137

  därav  i  villa,radhus 

20

58

89

160

201

107

85

116

Övriga  städer                 

113

108

101

92

95

109

96

84

  därav  i  villa,radhus 

114

106

89

112

130

107

82

84

Landsbygd                         

197

112

102

70

86

63

95

87

  

 

 

 

 

 

 

 

 

Hälso-&kostmedvetna     

150

204

99

80

59

54

51

124

Arbetsmänniskor             

96

101

120

86

168

102

72

92

Sällskapsmänniskor       

56

137

82

93

75

127

114

114

Samhällstillvända         

78

79

87

61

45

75

184

161

Motionsglada                   

93

75

103

115

54

127

113

78

Naturälskare                   

159

79

80

72

73

100

131

130

Religiösa                         

135

102

99

84

107

68

103

126

Gör-det-självare           

99

83

131

120

185

81

62

45

Kvalitetskonsumenter   

83

64

77

129

142

107

110

116

Konsumtionsglada           

110

68

80

137

66

124

112

59

Matlagningsglada           

92

140

84

116

26

149

73

100

Män                                     

65

92

136

114

178

76

72

67

Kvinnor                              

134

108

65

86

24

123

127

132

  

 

 

 

 

 

 

 

 

29  år  eller  yngre         

66

37

35

73

*

104

293

77

30-39  år                           

120

73

50

125

38

138

104

193

40-49  år                           

122

84

92

138

131

134

39

111

50-64  år                           

92

151

161

96

197

60

13

58

65  år  eller  äldre         

104

206

226

33

154

37

8

7

  

 

 

 

 

 

 

 

 

Ogift  bor  hos  föräldr 

31

45

52

75

10

111

290

54

Ogift  ensamboende         

66

68

64

62

10

122

231

79

Gift  utan  barn               

59

38

69

118

58

128

173

127

Gift  med  barn  under  7 

119

83

41

123

39

102

141

158

Gift  barn  7-19  år         

145

79

84

113

154

116

55

130

Gift  barn  utflyttade   

80

135

157

113

149

90

16

72

Gift  pensionär                

124

200

204

37

150

48

12

16

Änkling,änka,pensionär

86

240

199

50

141

32

11

14

  

 

 

 

 

 

 

 

 

Insatslägenhet               

84

112

117

99

59

81

108

97

Hyreslägenhet                 

85

105

103

80

45

109

122

127

Radhus,  villa                 

107

96

91

115

140

99

88

87

Jordbruksfastighet       

187

66

137

41

134

92

86

86

  

 

 

 

 

 

 

 

 

Högsta  yrkesklass         

23

44

4

188

482

61

62

160

Högre  medelklass           

62

39

41

187

265

96

49

196

Medelklass                       

69

60

61

136

124

124

104

181

Lägre  medelklass           

94

105

53

138

100

76

135

71

Fackutbildade  arbetare

62

115

99

146

51

98

88

100

Yrkeskunniga  arbetare 

51

166

191

15

*

101

123

56

Övriga  arbetare             

161

135

156

29

2

102

106

35

  

 

 

 

 

 

 

 

 

-50.000  -  hushållsink 

135

180

98

37

53

56

141

56

50.000  -  70.000  kr/år 

135

120

126

54

65

102

107

65

70.000  -  90.000  kr/år 

103

135

110

99

74

117

72

82

90.000  -  120.000  kr/å 

108

84

108

108

85

96

88

126

120.000  -  150.000  kr/ 

78

47

83

149

94

111

115

110

150.000  kr  eller  mer   

37

32

67

160

225

113

88

158

  

 

 

 

 

 

 

 

 

Grundskola  (folkskola)

141

148

138

81

84

84

56

49

Gymnasieskola                 

72

59

67

128

102

100

147

106

Högskola,universitet   

27

28

45

109

150

143

148

250

                     

 

 

 

(f

rts

å nä

ta

da)

Beteckningar:                 

 

 

 

 

 

 

 

 

hnk=hankare gnt=gnetar

e tl

=til

höra

e ef

=ef

rbil

are

 

utr=uträttare sju=själ

vutt

ycka

e sö

=sök

re

r=sk

rkå

re

.kp off

 

 

 

 

 

 

 

 

.kp on

 

 

 

 

 

 

 

 

                                            

hnk

gnt

tlh

eft

utr

sju

sök

skr

Egna  företagare             

71

42

89

126

411

80

47

104

  Därav  bönder                 

328

66

66

47

470

*

23

60

  Därav  ej  bönder           

23

37

94

141

400

95

52

112

Tjänstemän,off  tj          

63

55

36

136

91

136

116

243

Arbetare,off  tj             

107

89

138

43

20

124

149

61

Tjänstemän,priv  tj       

41

59

55

218

218

86

56

116

Arbetare,priv  tj           

134

140

146

66

8

85

94

43

  

 

 

 

 

 

 

 

 

Med  i  LO                            

127

126

143

59

15

97

109

55

            TCO                         

49

74

51

174

108

118

83

183

            SACO/SR                 

31

19

29

142

189

121

135

237

  

 

 

 

 

 

 

 

 

Jordbruk,skogsbruk       

209

51

89

97

309

71

59

31

Tillverkningsindustri 

94

107

128

119

130

70

67

57

Byggnads-och  anläggn   

73

98

73

163

145

118

73

71

Handel  och  samfärdse   

70

73

101

128

139

107

92

92

Skola  och  vetenskap     

69

26

43

102

105

139

137

291

Sjuk-och  socialvård     

110

89

62

60

27

143

165

153

Förvaltning                     

81

86

103

138

50

120

75

134

  

 

 

 

 

 

 

 

 

Norra  Sverige                 

156

95

126

72

63

79

103

84

Norra  Mellansverige     

149

112

114

73

88

82

117

34

Östra  Mellansverige     

119

99

88

95

91

111

95

123

Stockholmsområdet         

34

79

93

122

100

100

121

139

  därav  välutbildade     

13

31

62

135

148

102

154

190

  därav  yngre                   

38

31

27

66

*

115

326

56

  därav  äldre                   

32

94

114

139

132

95

57

165

Västsverige                      

109

113

116

75

121

113

96

64

Göteborgsområdet           

23

78

92

137

172

103

96

127

Småland  och  öarna         

108

129

87

103

61

137

88

83

Sydsverige                       

122

121

75

117

148

86

69

100

Malmöområdet                    

39

76

112

131

64

88

106

149

  

 

 

 

 

 

 

 

 

Storstäder                       

31

78

96

128

116

98

110

137

  därav  i  villa,radhus 

20

58

89

160

201

107

85

116

Övriga  städer                 

113

108

101

92

95

109

96

84

  därav  i  villa,radhus 

114

106

89

112

130

107

82

84

Landsbygd                         

197

112

102

70

86

63

95

87

  

 

 

 

 

 

 

 

 

Hälso-&kostmedvetna     

150

204

99

80

59

54

51

124

Arbetsmänniskor             

96

101

120

86

168

102

72

92

Sällskapsmänniskor       

56

137

82

93

75

127

114

114

Samhällstillvända         

78

79

87

61

45

75

184

161

Motionsglada                   

93

75

103

115

54

127

113

78

Naturälskare                   

159

79

80

72

73

100

131

130

Religiösa                         

135

102

99

84

107

68

103

126

Gör-det-självare           

99

83

131

120

185

81

62

45

Kvalitetskonsumenter   

83

64

77

129

142

107

110

116

Konsumtionsglada           

110

68

80

137

66

124

112

59

Matlagningsglada           

92

140

84

116

26

149

73

100

 

1   Alla siffror i kronor i denna rapport är uttryckta i 1981 års priser. Det är lättare om vi genomgående talar i fasta priser än i löpande.

2  Se för utveckling av detta tema Sifos politiska scenario från 1980 "Välfärdsstatens legitimitetskris och 80-talets systembyten." I allt väsentligt håller utredningen om de drivande krafterna i detta scenario fortfarande.

3  Daniel Bell, THE CULTURAL CONTRADICTIONS OF CAPITALISM, Basic Books, New York, 1976.

4 Målgruppsindex anger underrepresentation om de är lägre än 100 och överrepresentation om de är högre än 100. Formeln för indexberäkningen är:

 

            Andelen i målgruppen

 Index = -------------------------- X 100

         Andelen i hela väljarkåren

 

 Ett index 70 anger att gruppen ligger 30 procent under siffran för hela väljarkåren. Index 120 innebär att målgruppsvärdet är 20 procent högre än i väljarkåren som helhet. 

5  Pitirim Sorokin, SOCIAL AND CULTURAL DYNAMICS, American Book Company, New York, 1937-1941, 4 vols.

6  Erich Fromm, TO HAVE OR TO BE, Jonathan Cape, London, 1978.

7  Ronald Inglehart, THE SILENT REVOLUTION, Princeton University Press, Princeton, 1977.

8  Alvin Toffler, THE THIRD WAVE, Collins, London, 1980.

9  Arnold Mitchell, SOCIAL CHANGE: IMPLICATIONS OF TRENDS IN VALUES AND LIFESTYLES, SRI, Menlo Park, 1979 (proprietory).

10  Hans L Zetterberg m fl, DET OSYNLIGA KONTRAKTET (utkommer 1984).

11  Detta kapitel (med undantag av det avslutande avsnittet om sorgearbetet) är skrivet av Bo Winander.

12  Beskrivningen av livsstilarna har gjorts av Greta Frankel och Hans Zetterberg. Avsnitten om mathållningen i olika livsstilar har skrivits av Ingrid Berg. Livsstilarnas demografiska ID-kort finns i Appendix.

13  Detta avsnitt har skrivits av Ingrid Berg.