New Page 1

[SLUTGILTIG TEXT 2113-01-22]
Inbjudet diskussionsinlägg av Hans L Zetterberg
på Liberala ekonomklubbens 30-årsjubileum,
den 3 oktober 2012 på Handelshögskolan, Stockholm.

Liberalismens triumf?

I ordförande Pontus Braunerhjelms inbjudan reser han frågor om liberalismen: ”Har den segrat ihjäl sig? Vad är liberalt och vad är borgerligt? Har samtliga partier i mer eller mindre omfattning tagit till sig den liberala åskådningen? Vilka frågeställningar återstår att erövra?”

Liberalismen som är äldre än både socialismen och konservatismen skulle alltså inte bara ha överlevt, utan också överväldigat de yngre ideologierna.

Tidsordningen mellan stora ideologier

Liberalismen

Den idéhistoriska undervisningen i vårt land har många brister. Men de flesta vet kanske att liberalismen fanns före socialismen. Thomas Hobbes och John Locke låter helt korrekt som 1600-tal, Adam Smith låter som 1700-tal.

Socialismen

Socialismen kom på 1800-talet. Den utopiska socialismen formulerades och praktiserades på flera ställen i Europa och USA under första hälften av 1800-talet. Henri Saint-Simon (1760 – 1825) var först att använda order ”socialism.” Han och de andra tidiga företrädarna – Pierre Joseph Proudhon, Charles Fourier och Louis Blanc i Frankrike, Robert Owen i England och Wilhelm Weitling i Tyskland – bidrog till den tidiga socialismens försök att skapa utopiska samhällen i god miljö; i de flesta fall skulle alla dela lika, i praktiken dela fattigdomen lika. Benämningarna ”etisk socialism” eller ”utopisk socialism” är synonyma sammanfattningar av dessa försök.

Karl Marx var mycket kritisk mot denna form av socialism. Mervärden måste alltid sugas ur arbetarklassen för att kapitalisterna skall få något att investera i sin ekonomiska framfart och tillväxt, ja även i deras statskonsts förvaltningar och krigsmakt. Denna klasskamp skulle arbetarklassen vinna genom proletariatets revolution. När revolutionen tagit över produktionsmedlen skulle en ny jämlikhet, denna gång en jämlikhet i rikedom öppnas för alla.

Konservatismen

Väldigt få i Sverige vet att liberalismen också är äldre än konservatismen. Den konservativa ideologin formulerades i protest mot den franska revolutionens utopier och terror. Edmund Burke (1729-1797), konservatismens lärofader, var vän med marknadens profet, den sex år äldre Adam Smith (1723-1790). Burke redigerade under många år en nyhetssammanfattning som hette Annual Register. I den skrev han en välkomnande recension när Smiths första storverk, Theory of Moral Sentiments, kommit ut 1759. Burke uppskattade också Adam Smiths andra stora bok The Wealth of Nations (1776) som bland annat beskrev hur kungamaktens inflytande över näringslivet ersattes med marknadens frihet. Burke såg Smiths skottska och nordengelska (Manchester) marknadsekonomi som en tradition och en naturlig del av landets vardag, värd att bevara. Burke accepterade för övrigt inte bara marknadsekonomin där den slagit rot utan också rättsstaten. Den senare var värnet mot vad de samhällsbevarande såg som den franska revolutionens alltför vildsinta, ogenomtänkta och ofta destruktiva lagstiftning och rättsskipning (Burke 1790/1986).

Som politiker i England var Burke en försiktig motståndare till den engelska ockupationen av sitt hemland Irland. Han stödde inte heller att Imperiets Ostindiska Kompani övergick från att handla, låt vara som monopol, med Indien till att ockupera landet. I opposition mot sin kung och regering sympatiserade han också med den amerikanska revolutionen som sökte frihet för landsmän, som utvecklat och etablerat egna legislaturer och levnadsregler i Den Nya Världen. De hade en genuin investering i det amerikanska samhället. De älskade sitt Amerika som det var. Den franska revolutionen sökte inte frihet för Frankrikes existerande folk, dess adel, präster, borgare och bönder. Den sökte frihet för en ny slags människa som inte fanns annat än på en ritning, men som skulle skapas av revolutionen genom fostran, utbildning, upplysning och – om så behövdes – terror. Burkes misstro mot sådana utopier färgar hela hans förkunnelse. Beprövade motstycken som vi varit med om, sett eller lärt oss om, är en bättre grund för beslut än ideologier. Konservatismens budskap blev att hellre satsa på välkända glädjeämnen och på en pragmatisk inställning till förändringar än att satsa på en framtida utopis välsignelser.

Begreppet ”konservatism” blev mer allmänt använt omkring 1820, dvs. 30 år efter Burkes död. Som vi sett var vid den tiden också ”socialism” som ideologi tillgänglig, men inte i sin marxistiska form. Det Kommunistiska Manifestet kom ut 1848.

Liberalismens seger

Det idéhistoriska spörsmål som vi tar upp i dagens diskussion gäller alltså om den äldre ideologin, liberalismen, triumferat också i de konkurrerande partier som i dagsläget är arvtagare till och bär upp de konservativa och socialistiska ideologierna.

Mitt svar på denna fråga ett entydigt ”Ja”. Men jag ska om ett ögonblick ytligt recensera några av våra partiers inslag av liberalism. Men oavsett hur positiv den recensionen blir är därmed inte sagt att liberalismen har genomsyrat det svenska samhället. Samhället är ju något långt mer än partiväsendet. Det liberala projektet gäller hela samhället. Vi påminns om det inte minst i Svante Nycanders storartade bok Liberalismens idéhistoria med underrubriken Frihet och modernitet (2009).

Samhällssfärer och deras form av frihet

Vanliga mål för människosläktet – utan tydlig motsvarighet i djurriket – är ordning i stället för anarki, rikedom i stället för fattigdom, kunskap i stället för okunnighet, det sköna i stället för det fula, det heliga istället för det profana, det rätta istället för det orättfärdiga. I mitt bidrag till 1990-talets demokratiutredning satte jag upp en tablå om de olika friheter som följer med målen, de prioriterade värderingarna i olika livsområden.

Livsområdenas värden och friheter

Livsområde	Värde	Typ av frihet
Statskonst	Ordning	Medborgerlig frihet
Näringsliv	Rikedom	Näringsfrihet
Vetenskap	Kunskap	Akademisk frihet
Religion	Helighet	Trosfrihet
Etik	Dygd	Samvetsfrihet
Konst	Skönhet	Konstnärlig frihet

Källa: Demokratiutredningens skrift nr 15. SOU 1999:13, Stockholm, Tablå 1.

Den första kolumnen innehåller sex livsområden (eller samhällssfärer, som man ofta säger; ”societal realms” är termen jag använder när jag skriver på engelska). I var och en av de sex skapas som synes en väsentlig produkt, nämligen rikedom i näringslivet, ordning i det politiska systemet, kunskap i vetenskapen, helighet i religionen, dygd i etiken och skönhet i konsten. Här är med andra ord en sammanställning av väsentligheter som går att skapa och leva för i ett mänskligt samhälle.

Jag tog inte med i denna lista av friheter en rad saker som påverkar oss som biologiska varelser, till exempel sexuell frihet, och frihet att inta alkohol och droger; inte heller rätten att röra sig och fritt utnyttja verktyg, maskiner, och kommunikationer när vår egen ork och kapacitet inte räcker. Listan belyser enbart saker som kräver frihet att använda språkets symboler, alltså något som vid sidan av vår teknologi mest skiljer oss från djurriket. Yttrandefriheten är central i alla tabellens livsområden, i sanning en hörnsten i totalsamhällets liberalism.

Om partiernas medborgerliga friheter och näringsfrihet

På statskonstens område finner vi de medborgerliga fri- och rättigheter som följer med demokratin. De svenska politiska partierna har alla med tiden kommit att omfatta den allmänna rösträtten till val mellan konkurerande partier, folkomröstningar om vissa lagförslag, opinionsbildning med pressfrihet och mötesfrihet, et cetera. Den svenska högern var sen att medge offentlig kritik av majestätet och den luterska kyrkan, och den var i sista ledet (snarare än i första ledet som en del av moderaternas nuvarande kommunikatörer tycks tro) att förorda och medge allmän rösträtt. Men i efterkrigstidens moderata programskrifter är rösträtten lika helig som i andra partier, och tronen och altaret har ingen särställning.

Idag räknar de flesta med att dagens västerparti är ”reformerat” så att röstsedeln snarade än en kommunistisk revolution är vägen att genomföra de socialistiska punkter som finns i partiprogrammet, men vi saknar faktiskt ännu en entydig sådan deklaration i partiets program. Världens opinionsklimat är för övrigt nu sådant att marxismen genomslag är litet i Europa, mycket reducerat i Asien och Afrika; endast i Latinamerika är marxismen ett stort politiskt och ett spännande intellektuellt alternativ.

Tryckfriheten har som bekant en ovanligt lång historia i Sverige. Den svenska socialismen använde den och andra medborgerliga friheter att nå regeringsmakten på 1900-talet. Den vanliga tendensen bland framgångsrika politiska rörelser att inskränka yttrandefriheten för att lättare behålla makten har vi sett ganska lite av i Sverige. Till sådana frihetsinskränkningar kan man räkna socialdemokratins mångåriga stöd för en monopolistisk särställning för Sveriges Radio och Sveriges Television som Bildt-regeringen upphävde och Jan Stenbecks finansiella imperium Kinnevik utnyttjade för att ge oss nya TV-kanaler.

Adam Smith och den skottska upplysningen utökade listan på Magna Cartas och den engelska revolutionens politiska friheter till att innefatta också en detaljerad näringsfrihet. Här införs etableringsrätt i hemlandet och frihandel med utlandet. Här finns privat äganderätt för alla och envar. Vad gäller ägandet av företag och produktionsmedel blev socialismen med tiden en given motståndare till drnna liberalism. Vi har ett eko av detta i dagens partitvister om vinst i skattefinansierad välfärd. Andra former av liberalism utnyttjar gärna statlig styrning (Zetterberg 2010, 3rd ed. 2013, chapter 12).

Andra friheter

Religionsfriheten har haft en egen historia. Efter den protestantiska reformationen kom i vårt land på 1600-talet en lutersk ortodoxi. Att driva tesen att påven och Luther var likvärdiga auktoriteter var då ett brott i kyrkolagen. I första ronden skulle det straffas med en plats i stocken på kyrkbacken och vid upprepade brott att tungan blev utdragen och brottslingen landsförvist. Islam och Inkvisitionen är inte ensamma om grymma straff för religiösa brott i vår världsdel, protestantismen har också varit grym.

Uppluckringen av detta sätt att se på vårt religiösa arv har tagit oss århundraden. Religionsfriheten idag är väsentligen en fråga om rättigheter för minoritetsreligioner och för agnostiker eller ateister. Sekulariseringen innebär att också Svenska kyrkan närmar sig, ja kanske har nått status av minoritetsreligion. Samtidigt finns spåren av vår religiösa historia kvar i landskapens många kyrktorn, och den kan spåras i folkets mentalitet, till exempel, i den arbetsmoral som vi delar med de andra länder i det Nordeuropa som klarar sig hyfsat i euro-krisen.

Akademisk frihet och konstnärlig frihet har blivit realiteter. (I fråga om konst gäller som bekant att den gamla betydelsen av ”skönhet” inte längre är uttömmande.) I och med att sekulariserade former av rättvisa utvecklats har en etisk diskurs växt fram som pockar på sin typ av frihet. Om den skall kallas samvetsfrihet som i tablån eller något annat är en öppen fråga; alternativ finns i vad som kallas ”dygdernas republik”, dvs. kärnan i det civila samhället.

Exempel: Akademisk frihet och intrång i den

Akademisk och konstnärlig frihet har inte varit föremål för samma intensiva diskussion som de medborgerliga, ekonomiska och religiösa friheterna. Jag har just avslutat skrivningen av en bok om vetenskapens samhällssfär, och kan visa en sammanställning av en mångfaldig akademisk frihet i Tyskland under århundradet före Hitler. Idéerna – men inte den engelska utformningen och mina exemplifieringar – härstammar huvudsakligen från den tyska traditionen beskriven av Karl Jaspers (1946). De tyska idéerna överföreds till USA av American Association of University Professors redan 1915 och modifierades 1940 och 1970 i deras Declaration of Principles on Academic Freedom and Academic Tenure.

Den akademiska friheten visar sig vara ett helt komplex av friheter, de täcker sju områden med totalt 16 olika friheter. Av särskilt intresse är den kollegiala styrningen av universitet. Den passar som handen i handsken vetenskapens värld i vilken forskaren vid publicering av sina resultat avstår från personlig äganderätt och gör dem tillgängliga för hela vetenskapssamhället.

Den akademiska friheten gör det klart att näringslivet inte kan köpa universitetsutbildningar och forskningsresultat som man köper andra investeringsvaror. Akademisk frihet sätter också gränser för vad politiker kan bestämma över kunskapssektorn. Få akademiska friheter är emellertid omnämnda i politiska partiers program, och ingalunda alla återfinns i lagstiftning.

The Complex of Academic Freedoms at the Time of Karl Jaspers (1883-1969).

Universities are institutions in the realm of science: 1a. All norms of the international realm of science apply in the University. They include, among others, the rules of the scientific method, the honoring of the originators of discoveries and formulations and a prohibition to plagiarize them as your own, the rule to state with conviction in teaching and research only what is reasonable to believe. In the case of conflict with other norms – be they from the body politic, religion, or any other sources – the norms of the realm of science apply in the University. 1b. Universities are ruled by collegiate assemblies of its professors and other scientists admitted to their faculties.
Universities and their faculties are free to decide without the interference of others (state, financiers, labor unions, et cetera) about… 2a. The scientific fields, old or new, the University shall pursue. 2b. Who shall be appointed to teach and to do research in these fields. 2c. Who may be admitted to study at the University. 2d. The outside resources the University can receive in view of its mission of unbiased teaching and research that must not be compromised. 2e. The assignments and tasks serving the outside society which the University can accept in view of its mission of teaching and research.
A professor at the University has the rights right to… 3a. A voice and vote in the assemblies of his faculty of his University. 3b. Tenure in his position at the University until mandatory retirement (if any).
A professor at a University is free to decide without interference from others, including the University administration…
in their teaching: 4a. What they tell students in any teaching situations (Lehrfreiheit). 4b. How students are taught (tutoring, lectures, seminars, laboratory or coaching sessions).	in their research:
	5a. The topics professors may choose to research.
	5b. What professors publish about their own research. .
6a. What professors say in public that is related to their field of learning.
Students…
7a. Are admitted to a University based on their achieved prior qualifications. 7b. Students, if prepared, may take any course of study (Lernfreiheit).

Källa: Hans L Zetterberg, The Many-Splendored Society: Volume 4. The Pursuit of Knowledge, kommande.

Det är också lätt att se att det nuvarande Utbildningsdepartementets universitetsreformer på en hel del punkter är i klar konflikt med vissa principer i den traditionella akademiska friheten. Till exempel:

Universitet och högskolor kan inte enväldigt bestämma över vad institutionerna ska undervisa och forska om; staten har prioriteringar. Lehrfreiheit för professorerer undermineras.

Universitet och högskolor kan inte enväldigt välja vilka och hur många studenter de skall ta in; staten har prioriteringar rörande antalet utbildningsplatser på många linjer och driver central intagning. Lehrnfreiheit för studenter undermineras.

Universitet och högskolor behöver inte längre styras kollegialt av sina fakulteter; sen årsskiftet 2011/2012 kan de välja hierarkisk styrning från Rektor och hans medhjälpare och blir då som ett militärförband, en offentlig byråkrati eller ett affärsföretag. Fakulternas egenmakt, centralt i den akademiska friheten, undermineras om och när högskolor accepterar detta. Sverker Gustavsson (Gustavsson 1987) varnade för detta redan för femton år sedan.

Vad dessa statens ingrepp i den akademiska friheten illustrerar är att olika typer av frihet i ett totalsamhälle inte alltid är i överensstämmelse med varandra. Olika samhällsfärer har olika språkvanor, strukturer och belöningssystem som ger olikheter i vad som är frihet. Man kan alltså inte vara fundamentalist om all frihet, man måste vara anpassningsbar och acceptera, om inte direkt en liberalism ”of live and let live", men väl en liberalism som inte drar sig för tillfälliga anpassningar.

Modus vivendi, ett samtida liberalt alternativ

Det finns olika sätt att legitimera den liberala staten. John Gray i den viktiga boken Two Faces of Liberalism (2000) menar att den liberala traditionen har splitrats mellan en linje av rationell liberalism som kräver en universellt bindande tolerans och en annan linje som kräver en fredlig samverkan i konkreta projekt utan att ha en allmängiltig, gemensam definition av frihet. Den senare linjen kallar Grey modus vivendi liberalism. “Liberalism’s future lies in turning its face away from the ideal of rational consensus and looking instead to modus vivendi” (John Grey 2000, s. 105. Kursivering i originalet).

John Locke, Immanuel Kant, John Rawls, F.A. Hayek, Robert Nozick och min [frånvarande] kollega i panelen, vår internationellt verksamme Johan Norberg står för en liberalism som är universellt tillämpningsbar. Som kontrast har vi dem som lutar mer mot modus vivendi. Här finns bra bit av John Stuart Mills och Isaiah Berlins oeuvre, och än tydligare hos samtida som Michel Waltzer (1983), Stephen Holmes (1995) and David McCabe (2010). Hit hör nog i praktiken flertalet intellektuella som kallar sig liberal-konservativa (som jag själv gör), kommunitära liberaler, eller ekologiska liberaler. McCabes bok (Modus Vivendi Liberalism. Theory and Practice) är inte särskilt välskriven, men kan läsas som en signal hur långt denna liberalism idag nått intellektuellt och internationellt.

Feminister finns i båda lägren. I dagens debatt i Sverige står till exempel Katrin Kielos (2012) för en mer kompromisslös, universell feminism, and Isobel Hadley-Kamptz (2011) uttalar sig explicit för John Greys modell.

Båda lägren accepterar i princip den vanliga definitionen att liberalism innebär att ”as many individuals as possible can realize as many of their ends as such, save in so far as they may frustrate the purposes of others”, som Isaiah Berlin uttryckte det i den andra av sina berömda Four Essays on Liberty (1969) uttryckte liberalismens centrala frihetstes, ursprungligen formulerad av John Stuart Mill. De livsmål människor har är olika, och liberalismen behöver inte ta ställning mellan dem, bara observera och reagera när en individs vandring mot sitt mål börjar hämma en annans individs vandring mot sitt annorlunda mål. Det är vid de senare tillfällena som modus vivendi kommer till undsättning.

Att leva med oförenliga varianter av liberalism och friheter underlättas av vissa sociala arrangemang:

1. Kompromisser i form av skademinimering istället för förbud. Sådana kan användas till exempel i konflikter mellan rätten till sin kropp och tillgänglighet till udda former av sex, alkohol, tobak och ev. andra enklare droger, olämpliga dieter, mm.

2. Tolerans i form av likgiltighet i stället för engagemang. (Plesu 2005). Mitt exempel: Låt oss inte bry oss hur kristdemokraterna bråkar om familjepolitiken. Välfärdspolitikens faktiska kärna, och en av socialministers stora arbetsuppgifter, är ändå hur moderna hushåll fungerar. Den gäller alltså en verklighet med hälften av alla barn födda utom äktenskapet, med en legion av sambon, partnerbyten, och inte minst bonusbarn som flyttar veckovis mellan ena förälderns familj och den andra förälderns hushåll.

3. Bli överens om att inte vara överens i en särskiljande fråga. Till exempel att vara överens om att det finns olika inställning till NATO-medlemskap i alliansens partier.

4. Användning av munkavle-regler, s.k. ”gag rules” (Holmes 1995, kapitel 7). Till exempel, frågan om slaveriets avskaffande blev så infekterad att den amerikanska kongressen hade svårigheter att fungera. 1836 antogs en resolution att alla förslag om slaveriet skulle automatiskt bordläggas utan diskussion. Förbudet att diskutera religion i vetenskapens mest berömda institution, The Royal Society i 1700-talets London, är ett exempel. Det finns med i min bok i höst.

5. Konkordat. Mitt huvudförslag.

Konkordat: Ett förslag till implementering av olika friheter^{^[i]}^[*]

För närvarande finns i Sverige 4 grundlagar, 1.300 riksdagens lagboks-lagar, 2.500 regeringens förordningar, 7.000 myndighets-författningar, dvs. totalt cirka 40.000 sidor regler. Därtill 80.000 sidor EU-lagar. Siffrorna kommer från Fredrik Sterzel (2009).

Den politiska sfären ägnar sig inte enbart åt lagstiftning och förvaltning av olika lagkomplex. Den kan ingå avtal med andra samhällssfärer som ger de senare en begränsad frihet i form av självförvaltning. De senare kan kallas ”konkordat” efter mönster av Vatikanstatens avtal med Italien. Trossamfundföreskrifterna som bröts ut ur vår grundlag är ett närliggande exempel.

Ett välkänt konkordat, unikt för Sverige, som ger en viktig frihet säger att staten skall tillhandahålla en arbetsdomstol, men inte lägga sig i parternas avtalsrörelse, åtminstone inte på den privata sidan. För offentliganställda finns statens avtalsverk, som har mandat att förhandla.

Den politiska sfärens lagar och några av dess kontrakt

Politiska sfärens
lagar

”Konkordat” (avtal mellan stat och andra samhälls-sfärer)

Andra avtal (upphandlade plus nuvarande och f.d. monopol)

Grundlagar

Riksdagsordning

Lagar från riksdag

Förordningar från regering

Föreskrifter från myndigheter

Trossamfundföreskrifter

Avtalsrörelsen

Vetenskapsrådet

Statens kulturråd

Studiemedel till självvald sfär, mm

Privata skolor, Vårdcentraler, Äldreboende, Familjehem. Systembolag, Arbetsförmedling, SR och SVT, mm

Ett konkordat mellan den vetenskapliga sfären och statsmakten finns i form av Vetenskapsrådet. Tilldelning av skattemedel för forskningsprojekt förvaltas och utdelas av rådet som består av företrädare för vetenskapen. En motsvarighet för konstens sfär finns i Kulturrådet. Medlen skall också här skötas enligt prioriteringar av sfärens företrädare. Vetenskapens och konstens autonomi från politiken är emellertid begränsad av s.k. regleringsbrev som regeringen utfärdar.

En intressant variant av konkordat finns i Olof Palmes reform (design: Ingemar Ståhl) som skapade statliga studiemedel vilka ger studenter subsidierade försörjningslån för högskolestudier som kan leda till yrkesverksamhet i valfri samhällssfär. Systemet ger samhällssfärerna ett tillskott utan politisk styrning som alla sfärer har glädje av.

I ett framtida allsidigt samhälle med modus vivendi liberalism borde riksdagen kanske byta namn till ” Riksmötet för lagstiftning, kontrakt- och konkordatskrivning.” Ett liberalt samhälle skall baseras på kontrakt, inte lagar, varhelst det detta går.

Citerat

Berlin, Isaiah. Four Essays on Liberty. Oxford: Oxford University Press, 1969.

Burke, Edmund. Reflections on the Revolution in France. London: Penguin Classics, 1790/1986.

Gray, John. Two Faces of Liberalism. Cambridge, UK: Polity Press, 2000.

Gustavsson, Sverker. "Forskningens frihet efter det kalla kriget." In Uppsala universitet inför 2000-talet. Festskrift till Stig Strömholm, edited by Christer Öhman, 39-60. Uppsala: Acta Universitatis Upsaliensis, 1987.

Hadley-Kamptz, Isobel. Frihet och fruktan. Stockholm: Natur & Kultur, 2011.

Holmes, Stephen. Passions and Constraint. On the Theory of Liberal Democracy. Chicago: The University of Chicago Press, 1995.

Jaspers, Karl. Die Idee der Universität, (revised from first edition 1923). (In English as The Idea of the University, Boston MA, Beacon Press, 1959. Übersetzung: H.A.T. Reiche, & H.F.) Vanderschmidt. Berlin: Springer, 1946.

Kielos, Katrine. Det enda könet. Stockholm: Albert Bonniers, 2012.

McCabe, David. Modus Vivendi Liberalism. Theory and Practice. Cambridge, UK: Cambridge University Press, 2010.

Nycander, Svante. Liberalismens historia. Frihet och modernitet. Stockholm: SNS Förlag, 2009.

Plesu, Andrei. JB-Gespräche 17. Die Toleranz und das Intolerable. Krise eines Konzepts. Basel: Schwabe, 2005.

Smith, Adam. An Inquiry into the Nature and Causes of the Wealth of Nations. London: W. Strahan and T. Cadell, 1776.

Sterzel, Fredrik. Författning i utveckling. Tjugo studier kring Sveriges författning. Uppsala: Iustus förlag, 2009.

Walzer, Michael. Spheres of Justice. A Defence of Pluralism and Equality. New York: Basic Books, 1983.

Zetterberg, Hans L. The Many-Splendored Society: An Edifice of Symbols. Vol. 2. Scott Valley CA and Charleston NC: POD, CreateSpace, 2010, 2nd enlarged ed. 2011.

—. The Many-Splendored Society: Fuelled by Symbols. Vol. 3. Charleston SC: POD, CreateSpace, 2010, 3rd ed. 2013.