Hans L Zetterbergs inledning vid United Minds seminarium 2012-03-13 i Stockholm om en nystart av ValueScopes

Kartläggning av värderingar

Annales-skolan

Förra seklets stora historiska tidskrift hette Annales och grundades i slutet på 1920-talet av fransmännen Lucien Febvre (1878-1956) och Marc Block (1886-1944). Tidskriften blev bas för en rejäl omorientering av den internationella historieforskningen, den s.k. Annales-skolan. Den mest namnkunnige medlemmen och organisatören och exportören av skolans metoder att skriva historia till England och USA var Fernand Braudel (1902-1985). Han skrev till exempel om Medelhavets 1500-talshistoria, inte bara Spaniens och andra medelhavsländers historia utan den regions historia som hölls samman, inte av riken, utan av det gemensamma havet (Braudel 1949/1972). I den historien finns inte bara inslag av kungar och krig utan om politiska, ekonomiska, religiösa, och konstnärliga sammanhang, belysta inte bara av berättelser utan av också ekonomisk och demografisk statistik, analys av lingvistiska förändringar och populärkulturella strömningar och av antropologiska observationer. Annales-skolans kreativitet i att skriva historia hänger samman med att den såg andra analysenheter bortom stats- och nationsgränser och att den också ignorerade gränserna mellan olika samhällvetenskaper, allt med största möjliga vetenskaplig precision. Skolans forskning började vanligen vid de breda lagren på samhällets botten, inte på samhällstoppen.
Två begrepp införda av Annales-skolan är relevanta för oss som skall mäta värderingar. Det första är mentalité (mentality, mentalitet) och det andra är longue durée (long duration, långvarighet). I studiet av mentalitet lyckas skolans historiker rekonstruera gångna tiders tänkesätt och värderingar.  En del värderingar är kortvariga som kvinnomodets fluktuationer, andra är långvariga och har varit med länge, som vår längtan efter ett paradis, antingen i himlen eller på jorden. Skolans fokus på vad som händer i breda lager i befolkningen har gjort att dess tänkande passar och överlever i de systematiska intervjuer med urval av populationer som växte fram på senare delar av 1900-talet, och även i de internet-intervjuer som United Minds nu dagligen genomför och som är grunden till vår sammankomst.
En första viktig del av värderingsstudiet når vi genom en kombination av Annales-skolan mentalité och longue durée. Av de många mentaliteter som färgat historien är en del långvariga och en del av dem har faktiskt ännu inte tagit slut; de finns alltså idag och verkar fortfarande. När vi säger att ValueScopes metod för värderingsmätningar är förankrade i idéhistorien menar vi just detta, vi har inte glömt vad som var en mentalité från tidigare och vad som är av longue durée och sålunda verkar i vår egen tid och vår nära framtid.
Värderingar är konsekventa och varaktiga prioriteringar under längre perioder av livet. De förändras långsammare än opinioner men kan studeras med liknande metodik.

Gammalt eller nytt?

Upplysningstidens framtidstro hade slagord som ”förnuft” och ”teknologi” som murbräckor mot traditionen. Vilfredo Pareto, italiensk ekonom och sociolog som levde mellan 1848 och 1932 sammanfattade framstegens drivkraft som en öppenhet för nya kombinationer, och traditionens drivkrafter som ett konsoliderande av rådande arrangemang (Pareto 1916, #2057). Han visade hur de konsoliderande älskade trygghet och fast egendom; de ville ha papper som visade lagfarter på sina hus och guld eller guldskantade obligationer som bevis på förmögenhet. De kombinerande älskade frihet och ville ha andra papper, gärna aktier i företag, och en del blev själva entreprenörer. Senare kom Josef Schumpeter’s bidrag som gällde entreprenörens nyckelroll som skapare av det nya och förstörare av det gamla inom näringslivet.
Skillnaden visade sig också i politiken; de kombinerande – liberaler eller socialister – ville revoltera mot eller åtminstone reformera den rådande ordningen. Deras politiska tidningar hette Liberté, The Progressive, Avanti, Vorwärts, eller i Göteborg, arbetarrörelsens Ny Tid. 

Vår första indelning av värderingar går mellan polerna stabilitet och förändring, grader av modernitet.  
Nietzsches bidrag var det skapande självförvekligandet; idén om en solig övermänniska som skapar sig själv och sin värld utan att hindras av någon tradition. Sigmund Freud förde moderniteten in i vår inre värld genom sina analyser av det undermedvetna och driftlivet, vilka tillät det tidiga 1900-talets människor att erkänna sitt biologiska jag och förkasta den traditionella tanken att lidandet var välgörande för karaktären.
Därmed öppnade de båda, Nietzsche och Freud, också en aktuell dimension för moderniteten, med fokus på människan snarare än på materiella förhållanden. Mer om detta om ett ögonblick.
I djupaste mening går all framstegstro från att vara till att bliva, från traditionalism, där man håller på det stabila (att ”vara traditionell”) till modernism, där man välkomnar förändring (”att bli modern”, som det heter). Detta är vad en rad filosofer talar om som skillnaden mellan ”varat och vardandet”. Sådana skillnader slår igenom i handlandet. Traditionens företrädare förvaltar, modernitetens företrädare förändrar.
Regionala och nationalistiska värderingar som betonar betydelsen av en persons etniska och geografiska rötter är mycket i ropet idag i Europa, men de är inte modernistiska utan uttrycker en önskan om tradition eller stabilitet. Traditionens stabilitet har också olika betydelser vid olika tidpunkter; det gemensamma elementet är ”att vara” snarare än att bli något annat. Så till exempel ansågs trygghet vara en modern värdering av välfärdsstatens första generation, men idag är trygghet en traditionell värdering; otrygghet ger olycka till de berörda. Moderniteten är och har alltid varit en rörelse utan definitivt slut, och passar alltså exceptionellt bra som en longue durée.
Modernitet i Sverige 1990-2011.
Kalibrering: Norden 1995=50%

Vi tror gärna att svenskar blir bättre och bättre på att lämna det gamla och acceptera det nya. Så är det också enligt vår långsiktiga trend baserat på över 42.318 intervjuer sedan 1990. De 3.021 sista intervjuerna i  mätserien gjordes 2011 av United Minds och visar de högsta siffrorna sen mätningarna började 1990. För kontinuitetens skull är de i diagrammet uträknade med den modell som användes innan den nya kalibreringen som presenteras idag infördes.
I Finland där mätningarna funnits nästan lika länge älskar man moderniteten något mer än i Sverige.

Fixt eller tänjbart?

Nyckelorden här är värdetrohet och pragmatism. Här finns en distinktion som återkommer genom historien. Max Weber hette en otroligt lärd tysk sociolog som levde mellan 1864 och 1920. Han sökte finna det moderna västerlandets egenart, jämfört med andra civilisationer. Vi har ju inte monopol på nya impulser och kombinationer. Sådant har funnits inte bara i det gamla Aten, Jerusalem och Rom utan också i de indiska och kinesiska civilisationerna. Men Konfucius (551-479 f Kr) hade sagt: ”Den ädle inser vad som är rätt, den simple inser vad som är fördelaktigt”. Weber såg att de simplas version av ”det fördelaktiga” i vår civilisation dominerade över de ädlas version av ”rätta”. Han skilde wertrational handlande, värdefasthet, från zweckrational handlande, instrumentalitet (Weber 1922/1968, 12-13). Vår moderna västerländska rationalitet är av den senare sorten; de andra civilisationerna har dominerats av den förra. I en värdefast kultur handlar sedeläran om ovillkorliga moraliska grundsatser och principetik. Den säger, "följ alltid alla budord!". I en instrumentell kultur handlar sedeläran om lyckomoral och ansvarsetik. Den säger, "gör det du vill men ta ansvar för konsekvenserna!"
Värdefasthet – som kallas idealism om man tycker om värderingen och dogmatism om man inte håller med – omfattar värderingar som man inte är beredd att kompromissa om. Hit räknas vanligen samvetsfrågor, som lojalitet med den egna familjen, solidaritet med de svaga, medkännande med de sjuka, bevarandet av vår planet för kommande generationer. Instrumentalitet – som kan kallas pragmatism om man tycker om värderingen eller opportunism om man inte håller med – omfattar värderingar som vi kan experimentera och kompromissa med för att få ett optimalt resultat. Det kan gälla praktiska förhandlingar och kalkyler i affärslivet eller politiken och tekniska lösningar.
Den andra dimensionen i vår värderingsanalys omfattar en prioritering av värdefasthet, där man ”dramatiserar sina värderingar”, till pragmatism och instrumentalitet, där man ”kompromissar med sina värderingar”. Som ni säkert märkt är massmedier mer förjusta i nyheter som dramatiserar något än nyheter som handlar om praktiska kompromisser. Man får därför inte rätt uppfattning om pragmatismens utbredning från medierna; man behöver den typ av interintervju-mätningar som vi här diskuterar.
Både demokrati och marknadsekonomi förutsätter ett visst mått av pragmatism; man skall kunna kompromissa i riksdagen om lagar och på marknaden om avslutens priser. Däremot vill vi inte kompromissa om ”mänskliga rättigheter”.
Pragmatismen har ökat markant i Sverige de senaste tjugo åren. Vi fick mot periodens slut även en pragmatisk statsminister och nyligen en pragmatisk oppositionsledare.  Ökningen i pragmatism betyder faktiskt att värdefastheten, ädel eller inte, har minskat.

Pragmatism i Sverige 1990-2011.
Kalibrering: Norden 1995=50%

Flera av de politiska rörelser som växte sig stora under andra hälften av 1900-talet, t ex miljö-, kvinno-, freds- och djurvänsrörelserna är emellertid värdefasta. I den offentliga energidebatten resonerar pragmatikerna ungefär så här: hur kan man finna den rätta och mest ekonomiska kombinationen av energiresurser som olja, vattenkraft och kärnkraft? För den första generationen med miljörörelsens värdefasthet var först vattenkraften och sedan kärnkraften i grunden samvetsfrågor vilka skulle bedömas på moraliska, inte ekonomiska, grunder. Senare generationer av miljörörelsen har blivit mer pragmatiska, särskilt i lokala miljöfrågor, att mer av politiska lobbyister i globala frågor. Sådana förskjutningar medför att man regelbundet måste uppdatera de intervjufrågor som mäter värderingar, precis vad United Minds har gjort. ”Miljökämpe” stod det i en 1990-fråga och då hade allmäneten bilden av personlig djärvhet en liten båt från Greenpeace som lade sig i vägen för en stor båt som var ute i atom-ärenden.
Redan nu kan vi kostatera att det finns kombinationer mellan dimensioner i värderingsklimatet vi hittills nämnt, modernitet och pragmatism. Tro inte att exempelvis miljö-, kvinno-, freds- och djurvänsrörelserna är en önskan tillbaka till gamla traditioner; de är rörelser mot modernitet, men en annan modernitet än upplysningstidens ekonomiska liberalism och vår tids nyliberalism.  
Likaså, kombinationen av pragmatism och modernitet kan visa på ett pragmatiskt mellanläge mellan den första dimensionens val mellan förvaltning och förändring som visas i det amerikanska talesättet ”don’t fix it unless it is broken”. Kombinationer av värderingsklimat är väl utvecklade i ValueScopes typ av värderingsmätningar.

Materiellt eller mänskligt?

Ingen indelning av människors värderingar skulle vara fullständig om man inte skiljde på materiellt och andligt. Många har gjort det. Den rysk-amerikanske sociologen Pitirim A Sorokin (1889-1968) var den förste som lyckades mäta de historiska förändringarna. Han klassificerade idéhistorien enligt en skala från materialistisk sinneskultur till humanistisk idékultur. I sinneskulturer har flertalet symboler en klar och nära syftning till sinnenas vittnesbörd. I idékulturerna är flertalet symboler och kulturyttringar avlägsna från sensdata och symbolernas syftning gäller mest andra symboler. I sinneskulturen är människors aktivitet utåtvänd, i idékulturen är den inåtvänd. I uppgången till en sinneskultur blomstrar teknik och ingenjörskonst, i idékulturens grepp är acceptansen av tekniska landvinningar långsammare.
Sorokins arbete visar hur den västerländska kulturen fluktuerat mellan sinneskultur och idékultur. Från en idékultur 600 år f Kr går utvecklingen mot en sinneskultur vid tiden för romarrikets höjdpunkt till en ny idékultur under högmedeltiden och en ny sinneskultur i vår tid. Sorokin ansåg redan på 1930-talet att huvudkurvan med tiden skulle vända och att västerlandet skulle gå mot en ny idékultur. Han skulle ha hållit med den svenske poeten Nils Ferlin:

En gång skall det vara sommar, har visorna tänkt,
en dag skall det tornas rymd över landen.
Rätt mycket skall varda krossat som vida har blänkt,
men människorna skola lyftas i anden.

Sorokin är vag om tidpunkten för omsvängningen och Ferlin noterar resignerat att "visorna äro klena sibyllor". Materialisterna är de facto många i vår tid och andliga virtuoser är sällsynta. Det mest användbara för oss som idag arbetar praktiskt med mätning av folks värderingar är att skilja intresset för det materiella och köttsliga företräden från den strimma av andlighet som finns i intresset för mänskliga varelser och deras inre värld. Vår tredje dimension i värderingarnas värld går mellan polerna materialism och humanism.
Dessa etiketter ger många associationer, ibland missvisande. Flera andra beteckningar har använts. Ett sätt att uttrycka skillnaden finns i begreppen ”inrevärldsmänniskor” och ”yttrevärldsmänniskor”. Inrevärldsmänniskor har humanistiska värderingar och tar sina styrande signaler inifrån och yttrevärldsmänniskor har materialistiska värderingar och tar sina styrsignaler utifrån. Ett exempel från vardagslivet: De materialistiska yttrevärldsmänniskorna bantar och motionerar främst för att se bra ut i egna och andras ögon och de humanistiska inrevärldsmänniskorna bantar och motionerar för att må bra. Den förra styrs av yttre signaler, den senare av inre.
Man har också talat om hur ”produktionens (materialistiska) värderingar” såsom ordning, punktlighet, ambition, effektivitet. Den underlättar ekonomisk tillväxt. Den skiljer sig från ”reproduktionens (humanistiska) värderingar” såsom självkännedom, empati, känslighet och engagemang för medmänniskor. Den senare underlättar personlig tillväxt och genuin förståelse för andra.
En strimma till den inre personliga världen öppnades under renaisansen. Leonardo da Vincis målning av Mona Lisas leende öppnade våra ögon. Vi förstod plötsligt att en vanlig människa, inte bara en adelsdam eller dotter i ett rikt köpmanshus, har ett inre liv. Mona Lisa's strimma till leende mun är inte absolut rak; den har ett underfundigt uttryck av självsäkerhet och road inre förnöjelse. Historien om hur en inre värld under renässansen öppnades för européers värderingar har beskrivits i en läsvärd bok av den kanadensiske filosofen  Charles Taylor (1989, kap 6) .
Allmänt sett har utvecklingen av humanistiska värderingar stått ganska stilla i Sverige de senaste decennierna. Vår materialism är solid, men inte så hög som till exempel i Kina och Japan.

Humanitet i Sverige 1990-2011.
Kalibrering: Norden 1995=50%

Kombinationen pragmatism-humanism har medfört att vi inte längre tror att någon tradition eller klassbakgrund står i vägen för vad vi kan göra med oss själva. Här känner vi igen bilden av nutidsmänniskan där jaget har kommandot och formar kroppen, själen och den nära gemenskapen enligt självvald design.

Värderingsrymden

Våra dimensioner bildar en tredimensionell rymd.
En bekräftande faktoranalys av de kodade intervjufrågorna kalibrerar våra skalor att få 0 som medeltal och 1.0 standardavvikelse som spridningsmått. Observera att vi inte använder faktoranalys för att välja dimensioner som flertalet andra modeller för värderingsmätning; dimensionerna är redan givna i vår teori. Vi använder analysen enbart för att kalibrera skalorna och få fram de mest diskriminerande vinklarna mellan dem (”rotation”). 

Med tiden studsar alltid någras starka värderingar mot väggarna i värderingsrymdens tre dimensioner. De går då från tes till antites; det upptäcktes redan på 30-talet och kallades ”immanent kausalitet” av Sorokin (1937-41). Drivs en värdering till övermättnad och till sin extrem så vill folk snart ha motsatsen. Det blir en oscillation fram och tillbaka mellan tes och antites – men sällan en ny syntes, som Hegel trodde.
Daniel Yankelovich (1997) upptäckte detta fel hos Hegel. En individs personliga prioriteringar kan mogna till balans, men det totala värdertingsklimatet i samhället når sällan eller aldrig en lugn stund utan växlar som hos en bångstyrig tonåring.
Låt mig till sist säga något om våra sätt att presentera värderingsundersökningar. Varje individ i en värderingsundersökning kan representeras av en nål vars placering och höjd bestäms av hennes eller hans värde på de tre värderingsdimensionerna. Ett antal sådana nålar ger bilden av en skog eller av en tät bukett blommor.

Det hela är svårt att analysera. Det blir väldigt oöverskådligt.
För att kondensera informationen kan vi antingen räkna ut medeltalet och låta det representeras av en enda nål, tyngdpunkten av dessa individers värderingar. Alternativt, kan vi samla individerna i ett fåtal värderingsgrupper med liknande poäng på de tre dimensionerna.

Presentation av tyngdpunkter

Varje person representeras av en ”knappnål” i diagrammen. Höga nålar betyder humanistiska värderingar. Korta nålar betyder materialistiska värderingar. Nålar placerade söderut anger traditionella värderingar, nålar placerade norrut anger öppenhet för moderna värderingar. I väster placeras nålar som representerar personer med fasta värderingar och till höger sådana som är flexibla i sina värderingar. Våra diagram är vad man kallar ”distansmatriser”. Ju mer lika personer är i sina värderingar ju närmare varandra står deras nålar i värderingsrymden.
Låt oss jämföra bilder av de yngsta som avslutat sin skolutbildning med grundskola och de äldsta som avslutat sin utbildning med folkskola (som grundskolan hette på deras tid).

Åldersgrupen 18-24 år, utan utbildning utöver grundskolan och åldersgrupen 65-89 år, utan utbildning utöver folkskolan, utplacerad i värderingsrymden.
 
I våra två bilder av lågutbildade skiljer sig värderingarna avsevärt. I Diagram 1 till vänster har vi placerat i värderingsrymden 43 personer mellan 18 och 24 år som slutat skolan så snart de genomgått de obligatoriska skolåren. I Diagram 1 till höger har vi placerat 421 personer mellan 65 och 89 år som avslutade sin skolutbildning med folkskola. Nålarna bildar två olika moln i värderingsrymden. De unga bildar en gles härskara eftersom flertalet av dem numera går vidare till gymnasieutbildning; de äldre är många eftersom flertalet personer i deras generation fick nöja sig med folkskola.
När vi okulärbesiktigar diagrammen finner vi att de äldre lågutbildade mest finns i väster där personer med fasta värderingar hör hemma. De unga lågutbildade finns i öster där man har pragmatiska värderingar. Vi ser att det är det är en ganska liten överteckning mellan dessa grupper.
För att tydliggöra skillnader räknar vi ut molnens tyngdpunkter, dvs. medeltal. De markeras också med knappnålar. Diagram 2 visar dem för de ovannämnda åldersgrupperna och för alla mellanliggande (Zetterberg 2001). Vi redovisar tyngdpunkter för dem som avslutade sin skolutbildning med folk- eller grundskola (etiketten är Gr och knappnålen toppas av en pyramid) och dem som avslutade sin utbildning med gymnasiestudier (etiketten är Gy knappnålen toppas av en romb). Vi redovisar resultaten separat i åldersgrupperna 65-89 år, 50-64 år, 25-49 år och 15-24 år. Vi har också gjort diagrammets skala kortare (med en faktor av tre) så skillnader syns tydligare.

Tyngdpunkter i värderingsrymden för personer i olika åldersgrupper som avslutade sin skolutbildning med folk/grundskola (Gr) och med gymnasium (Gy). Skala –1 till +1. Källa: (Zetterberg 2001)

Vi noterar först den dramatiska och konsekventa skillnaden att de äldre är långt mer värdefasta än de yngre. För varje generation lägre åldrar flyttas nålarna till höger. Den yngsta generationen i Sverige har synnerligen flexibla värderingar; här finns mest pragmatiska människor. Det gäller oavsett om man slutade sin utbildning med grundnivån eller gymnasienivån.
Är detta ett resultat av att skolundervisningen förändrats under 1900-talet? Kanske till en del. De äldre generationerna gick färre år i skolan än de yngre. Men det finns ingen signifikant skillnad mellan utbildning från grundskola och gymnasium i graden av pragmatism. Andra faktorer torde ha spelat huvudrollerna när fasta värden förflyktigats. Bland dem är avkristningens utbredning, understödd av naturvetenskap och marxism. Men också marknadsekonomins och demokratins segertåg har gett pragmatismen en skjuts eftersom båda premierar förhandling, kompromisser och köpslagan. För marknaderna och parlamenten är pragmatism, som sagts, ett mer kongenialt värderingsklimat än värdefasthet.
Tyngdpunktsdiagrammen visar också en skillnad mellan generationerna på skalan mellan humanism och materialism. De yngre är i snitt mer humanistiska än de äldre. De som rutinmässigt klagar på ungdomens materialism står inte på en stark faktagrund. Vi kan inte heller här vara helt säkra på att denna förändring kan hänföras till ökad skolutbildning, men en del talar för detta. Våra data visar att en orientering mot människor, även deras inre liv, snarare än mot materiella ting och yttre symboler är betydligt vanligare bland kvinnor än män. I takt med att läraryrket feminiserats har detta humanistiska förhållningssätt fått ökat utrymme i skolmiljön, och fått genomslag hos de senare elevgenerationerna.
Oavsett generation gäller att de gymnasieutbildade får mer modernitet i sina värderingar än de lägre utbildade. I diagramet ligger snittet för varje åldersgrupps gymnasieutbildade klart norr om de folk- och grundskoleutbildade. Här är jag mer säker på att skillnaden beror på utbildningen, även om det kan finnas andra påverkande faktorer, t ex en högre intelligenskvot bland dem som avslutar utbildningen med en högre skolform.
Öppenheten för nya vägar och nya kombinationer är en viktig ingrediens i det svenska kulturklimatet. En av utbildningens tydligaste konsekvenser är att den ökar öppenheten för det nya. Den finns både för dem som utbildats i 1900-talets gamla skolsystem och dem som fått del av de nyare skolsystemen. Här har vi en bestående konsekvens av utbildning som gäller hela livet, inte bara skolåren.
Många personer har svårt att läsa tre-dimensionella diagram. Vi kan hjälpa dem genom att använda rymdgeometrins formler att räkna ut avståndet mellan i de olika utbildningsnivåernas värderingar sådana de anges i tyngdpunktsnålarnas toppar (Tabell 1). Dessa distanser är ett sammanfattande mått på klyftor mellan utbildningsgruppernas värderingar; höga tal betyder olikheter och låga tal betyder likheter. Till analysen använder vi 3000 intervjuer och tar med yrkesskolor (som var viktiga i äldre tider) och högskolor.
Tabell 1. Distanser (x100) mellan utbildningsgruppers tyngdpunkter i värderingsrymden.

Klyftorna mellan grundskola (eller motsvarande) och gymnasium är lägre för de yngre generationerna än för de äldre. Detsamma gäller klyftorna mellan grundskola och högskola. Observera att alla födda före andra världskriget visar likartade skillnader mellan utbildningsnivåerna; det finns ingen påtaglig skiljaktighet mellan 65-89-åringar och 50-65-åringar. Inte heller finns påtagliga skillnader mellan de som är födda efter andra världskriget, alltså 15-24-åringar och 25-49-åringar. Den stora skiljelinjen går mellan dem som fått del av de stora skolreformerna efter kriget och dem som inte fått det.

Presentation av värderingsgrupper

Vårt andra sätt att presentera värderingsundersökningar använder de stora skillnader som finns mellan olika regioner i värderingsrymden. De allra största skillnaderna råder mellan personer som finns i i rymdens olika hörn. Vi tilldelar därför personer grupper baserade på deras avstånd från olika hörn. Det finns åtta hörn och åtta typer av personer. De namn vi gett dem skymtar i ovanstående diagram:
Hemkära är traditionella, värdefasta, humanister.
Rättrådiga är traditionella, värdefasta, materialister.
Sällskapliga tillhörare är traditionella, pragmatiska, humanister.
Vardagsrealisterna är traditionella, pragmatiska, materalister.
Sökarna är moderna, värdefasta, humanister.
Nya Principengagerade är moderna, värdefasta, materalister.
Minglare är moderna, pragmatiska, humanister.
Utmanare är moderna, pragmatiska, materalister.

På de följande sidorna finns en (lätt karikerande) beskrivning av de olika grupperna.
Våra värderingsgrupper är lika lätta att använda i tabelleringar av intervjudata som ålder och kön och partisympati, facklig huvudorganisation och andra föreningar, val av massmedia, banktjänster, bilmärke, favoritöl, matvanor, et cetera. Vi har i våra värderingsgrupper ett medel som hjälper oss hitta i marknadernas, politikens och civilsamhällets världar.
Vi illustrerar detta genom att visa fördelningen av partisympatier 1991, 2001 och 2011 i de olika värderingsgrupperna i tabeller placerade bredvid deras beskrivningar. (Tabellernas kalibrering är från läget i Norden 1995. Personer utan fullständiga värderingssvar eller utan angiven partisympati har uteslutits ur beräkningen. Jag ber om ursäkt att data från Ny Demokrati 1990 inte kommit med i tabellerna.)

	1991	2001	2011
Kd	5,7	18,1	3,6
M	15,4	16,4	14,9
Fp	10,0	2,2	5,6
C	7,1	9,2	4,8
S	47,6	37,8	47,0
V	6,8	12,3	7,4
Mp	7,4	4,1	7,0
SD			8,5
	100	100	98,9

 

	1991	2001	2011
Kd	4,9	8,7	8,8
M	21,0	14,6	19,5
Fp	9,1	4,7	8,4
C	12,9	13,0	9,8
S	43,7	34,8	36,1
V	4,3	16,1	3,4
Mp	4,20	8,2	6,1
SD			7,3
	100	100	99,2

 

	1991	2001	2011
Kd	1.8	7,2	2,3
M	24,0	17,2	28,5
Fp	17,5	6,8	4,5
C	8,4	8,1	3,9
S	36,6	41,9	39,4
V	8,7	15,7	4,0
Mp	3,0	3,2	8,2
SD			8,3
	100	100	99,1

 

	1991	2001	2011
Kd	1,6	5,4	1,7
M	31,0	31,0	35,2
Fp	13,6	2,5	5,0
C	5,1	6,7	3,9
S	38,6	43,0	35,2
V	7,5	9,4	2,3
Mp	2,7	2,0	4,0
SD			12,6
	100	100	99,9

	1991	2001	2011
Kd	5,8	8,9	0,9
M	21,1	17,8	23,4
Fp	15,7	7,0	4,4
C	9,4	8,3	6,1
S	32,9	37,9	27,8
V	7,5	15,7	8,2
Mp	7,6	4,5	24,3
SD			4,2
	100	100	99,4

 

	1991	2001	2011
Kd	4,3	9,2	7,9
M	23,0	29,0	26,8
Fp	15,5	10,9	8,1
C	10,4	4,2	4,8
S	33,5	33,4	26,3
V	6,3	10,3	6,0
Mp	7,1	3,0	14,5
SD			5,5
	100	100	99,8

 

	1991	2001	2011
Kd	0,7	5,4	3,4
M	35,4	22,7	35,5
Fp	22,4	7,7	8,6
C	3,1	2,8	2,3
S	24,1	36,1	26,9
V	8,1	20,6	3,6
Mp	6,3	4,7	12,5
SD			6,3
	100	100	99,1

 

	1991	2001	2011
Kd	0,6	5,5	2,8
M	39,2	35,0	41,1
Fp	17,9	4,5	6,5
C	8,6	2,7	5,4
S	26,9	43,4	24,1
V	3,8	8,1	8,1
Mp	2,9	0,8	6,3
SD			8,2
	100	100	99,7