”Den borglige optimisten”, Timbro, Industrisalen, Stockholm,  2012-05-05

H L Zetterberg’s ”Tack för maten”

Tack till Håkan Tribell, Stockholms bästa seminarie-fixare. Otaliga seminarier nu på vårkanten, alltid utmärkt intellektuell kost, inte minst idag.  Idag tävlar du också med stans s k festfixare om att vara födelsedags-fixare.

Tack till Timbro! Framkanten av den seriösa debatten i Sverige finns nu i Timbros insatser för marknadsekonomi och Ax:son Johnson Stiftelsens insatser för humanism.

Tack till Thomas Gürs seminarium och dess grund för optimism för världen och pessimism om EU!  På 1900-talet besegrade vi kommunism och fascism. Allvarlig kommunismen finns numera bara i Latin Amerika. Väldigt roligt att höra Mauricio i Sverige igen. Nån annan gång får du berätta om Zapatistastera  och John Holloway’s variant av marxism i México som utnyttjar de nuvarande sprickorna i kapitalismen att införa kommunism utan att behöva gå vägen genom en proletariatets revolution. I Europa är den återuppståndna fascismen farligare än någon ny kommunism; [inga räder för vargungarna på Aftonbladets kultursida].

Tack till Tove Lifvendahls seminarium! Roligt med deltagare som kan storslagen borgerlighet och inte bara borgerlig politik. Det har blivit förödande för borgerligheten att de fyra partierna har kanslier som numera mest innehåller kommunikatörer istället för politiker. Men arbetslinjen består: Du ska arbeta för att rädda välfärdssystemen som kan ge dig bidrag som du kan använda när du inte kan eller inte vill arbeta.

Under mina studentår i USA 1949-52 hette min dagstidning Minneapolis Star and Tribune. En dag kunde jag läsa ett brev till redaktionen med ungefär denna lydelse:

My name is Elias Svenson. I will be 50 years old on Sunday. Enclosed is my photo. I would be pleased if you publish it.

”Which we now have done” skrev redaktören som införde hela brevet och bilden. I USA får man inte födelsedagsbilder i sin tidning, men en redaktion måste naturligtvis nån gång markera att den håller sig väl med olika läsare, i detta fall en äkta etnisk svensk född år 1901.

”Etnisk” är i alla sammanhang ett mycket användbart samhällsvetenskapligt begrepp som anger livet i den tid och miljö där man växte upp. Begreppet har som sådant ingenting med ras eller nationalism att göra. Vi har tre institutioner i ämnet här i Stockholm: Etnografiska museet, Nordiska Museet och Skansen.

I den etniska bakgrunden av vår svenskamerikan fanns en för västvärlden unik protestantisk arbetsmoral som gett honom ett gott liv vid 50 i det nya landet.  Att vara svenskamerikan var fint, och att vara amerikan var finare, båda höll för övrigt på samma arbetsmoral. I deras föreställningsvärld gick en karl upp varje vardagsmorgon till jobbet – eller för att söka jobb; något tredje fanns inte.

Vår svenskamerikanares etniska bakgrund var patriarkal; det skulle inte falla honom in att hans hustru skulle få sin bild i tidningen vid 50. Dessutom hade han en föreställning om den ålderstrappa som gällde i hans uppväxtmiljö med kulmen vid 50. (BILD 1)

Allt detta är annorlunda nu – både i USA och i Sverige. Var inte rädd för att använda ordet ”etniskt”, [särskilt inte i dess amerikanska mening] , men kom ihåg att allt som är etniskt är helt tidsbestämt – det hamnar med tiden på museum.

Dagens seminarier har handlat om världens framtid och om borgerlighetens framtid. Det är dags att nämna PJ Anders Linders framtid vid 50. Den branta nedgången efter 50 som gamla ålderstrappor visar finns inte idag. Men det finns annat som långsiktigt rutschar utför för PJ. (BILD 2)

De stora dagspappers-tidningarna, PJs medium, har överallt upplagor som pekar nedåt i Internetåldern.

Men framtiden är ändå mer än ljus för PJ. Vi kan omvandla en allmoge-bild från förra sekelskiftet av en himmelsfärd till en ny färd till ett modernt moln i etern från vilket vi laddar ner nyheter och samtalsämnen. (BILD 3) Här skriver och talar PJ varje dag från ett Internet moln till hundratusentals uppkopplade.

Och, kära PJ, eterns gud som heter Google samlar och bevarar alla dina ord i evärdlig tid. Tack och Amen!