Moderaternas grepp om ungdomsväljarna är nu historia. Partiets andel bland18-24-åringar minskade från 37 procent vintern 1985 till 18.5 procent vintern 1986. Mätningen i Sifos årliga ungdomsundersökning visar den högsta siffran sedan 1968 för folkpartiet (29%) och den lägsta någonsin för centern (4%).

Bland studerande ungdomar 18-24 år har folkpartisterna 40 procent och socialdemokraterna 21. Bland förvärvsarbetande är bilden den omvända: folkpartiet har 24 och socialdemokraterna 47 procent.

Mätningen av ungdomsväljarna gjordes före mordet på Olof Palme.

Så svarade 1.021 ungdomar i åldern 16-24 år på Sifos fråga "I dagens läge vad skulle Du helst se - att Sverige rustar upp sitt försvar eller att Sverige nedrustar?" Var fjärde (26%) svarade "vet ej". Svaren antyder att den "fredsfostran" scen tillsynsmyndigheterna för skolan, förskolan och barnstugorna förordnat fått gehör.

Av de unga männen säger 44 procent att de helst ser att Sverige rustar upp sitt försvar och 36 procent att vi nedrustar. Bland de unga kvinnorna vill 2 1 procent upprusta och 47 procent nedrusta.

Nyheten om att statsministern mördats natten mellan den 28 februari och 1 mai~s spred sig mycket snabbt. Den ungefärliga tidpunkten när man visste att Olof Palme mördats visas i nedanstående ackumulerade procenttal.

Före klockan nio på lördagsmorgonen hade 82 procent fått veta att Olof Palme hade mördats. Åtta procent fick reda på händelsen under de närmaste timmarna efter mordet - fler yngre och medelålders än äldre. Under de tidiga morgontimmarna, vid 4-6-tiden, fick ytterligare 15 procent veta det och då många äldre som fick höra nyheterna via radion eller morgontidningarna. Vid 7-8-tiden spred sig nyheten snabbt till många via radio, TV, tidningar och genom samtal. Klockan 12 på lördagsmorgonen visste 98 procent av nationen att Palme var död (Likartade slutsatser kan dras från intervjuer genomförda av PUB.)

Trovärdigheten

Sex av tio (58%) trodde inte det var sant att Palme mördats när de först fick nyheten. Det var framför allt ungdomar som inte kunde tro att Palme blivit mördad. Andelen som trodde nyheten om mordet var sann varierade så här bland — 

Den låga trovärdigheten hos mordnyheten berodde bland annat på att få hade anat att ett politikermord skulle kunna hända i Sverige. När Sifo frågade: "Hade Du räknat med att sådant här kunde hända i Sverige eller kom det som en överraskning?" svarade bara 18 procent att de räknat med det och 81 procent att det kom som en överraskning. Andelen överraskade är bland

Att vi var oförberedda är förståeligt: mord på regeringschefer är något vi förbundit med andra världsdelar, inte Europa, och minst av allt Skandinavien.

Den onda och bråda döden för statsminister Palme skapade stor oro. Sifo ställde dessa frågor:

"Sedan mordet nu ägt rum — har det hänt att Du känt Dig orolig när Du tänker på att sådant kan hända i Sverige?"

Ja, mycket ofta
Ja, ganska ofta
Ja, men sällan
Nej, mycket sällan
Nej, aldrig eller nästan aldrig

Om "ja": "Hur djupt känner Du denna oro?"

Hälften (52%) berättar om oro. Bland kvinnorna är det 67 procent, bland männen 37 procent. Fler socialdemokrater kände oron än borgerliga (60% mot 40%). Oron gick också mer på djupet bland socialdemokraterna.

Vi frågade också om oron gällde demokratins framtid: "När Du tänker på mordet - hur stort förtroende har Du för demokratins framtid i Sverige?^"

Det finns ett överväldigande förtroende för demokratin — att driva politik genom samtal och omröstning snarare än tvång och våld — men den större osäkerheten om detta i den yngsta åldersgruppen bland kvinnor är signifikant.

Till de 705 personer som har socialdemokraterna som bästa parti ställdes också frågan: "Är Du nu orolig för vad detta kan komma att innebära för socialdemokratins framtid i Sverige?" Andelen som svarade "ja" var —

Mordplatsen i hörnet av Sveavägen och Tunnelgatan blev snart en minnesplats, nästan en kultplats, dit man vallfärdade med rosor och dikter. Ca 20 dagar efter mordet hade 44 procent av stockholmsområdets befolkning besökt den. Av hela rikets befolkning som ännu inte varit där sade 50 procent att de tänkte besöka mordplatsen när tillfälle ges.

Behovet att i handling visa sitt deltagande var påtag1igt. Detta är vad man gjorde:

Av socialdemokraterna deltog 54 procent i en eller flera av dessa hedersbetygelser, 15 procent av borgarna.

Sifo frågade också: "Tror Du socialdemokratin kommer att klara sig bra eller dåligt utan Palme?"

Mordgåtans upplösning

När detta skrivs är mordet ouppklarat och mördaren eller mördarna ännu fria. 69 procent av allmänheten tycker att polisen gör ett bra jobb att finna Palmes mördare. Men också mordets upplösning eller brist på upplösning kommer att ställa nationen inför prövningar och omprövningar.

Finns det plats för ondskan i en världssyn som präglas av sekulariserad humanism eller förnekar vi dess existens och ersätter den med förklaringsmodeller som pekar på rationella orsaks- och verkansammanhang, som ser ondskans uppkomst i yttre faktorer som kan snedvrida den mänskliga naturen? Genom att välja den senare tankemodellen kan vi både behålla en syn på människans inneboende godhet samt. uppleva att vi har något slags grepp över de destruktiva krafter som ibland styr henne. Kan man t ex härleda dessa krafter till familjeförhållanden under uppväxtåren kan man vidta förebyggande åtgärder, skydda demokratiskt samhällsliv. Då finns det t o m skäl bakom projekt Metropolit och liknande.

Men om ondskan är vild och slumpmässig? Vi har behov att få ordning i det kaos som den vilda ondskan skulle innebära. Per Olof Enquist skrev i Expressen den 13 mars:

Hur skall man bearbeta det oförklarliga? Hur skall man hantera det hotfulla som den obegripliga ondskan innebär? Kan man inte förklara den kan man i alla fall söka bekämpa den med det goda, genom tron på människans inneboende godhet.

Och därför sluter vi upp kring bilden av en människa som kommer att stå för våra ljusa sidor — medmänsklighet och barmhärtighet. Vi sluter desperat upp kring hoppet om godheten inom oss själva.

Nio av tio (89%) såg begravningen i TV. I Stockholmsområdet var ungefär var elfte person (9%) ute och såg kortegen. Kortegevägen var kantad av röda fanor och fanborgar från alla landets arbetarkommuner.

Vi frågade de som sett begravningen i TV: "Blev Du rörd eller oberörd av begravningen?" Åtta av tio, 82 procent, sa att de var rörda, 5 procent oberörda och 12 procent varken rörda eller oberörda. 92 procent av socialdemokraterna blev rörda och 75 procent av de borgerliga. Det var långt mer än en partibegravning.

Begravningens innehåll blev en mäktig hyllning från medarbetare och motståndare och från kolleger världen över till det minimum av gemensamma värderingar vi trots allt har, och till den konsensus som faktiskt finns om vad som utgör den gode politikern i vår tid. FNs generalsekreterare kallar Olof Palme "the quintessence of democratic man".

Att Palme varit den förste socialdemokratiske partiledaren på 44 år som förlorade regeringsmakten blev i detta sammanhang irrelevant: hans bortgång blev ett til1fälle att artikulera ledarskapets och partisammanhållningens nödvändighet. I en svår tid höll Palme ihop socialdemokratin.

Att Palmes eget land, Sverige, blivit det första landet i Europa som ser sin regeringschef lönnmördad under efterkrigstiden framstod likaså som irrelevant. Vid hans bortgång hyllas Sverige som ett land som under Palmes ledning kommit längst i social trygghet.

Att Palmes val av länder för svenskt bistånd domineras av planekonomier med begränsade medborgerliga rättigheter som fått dålig ekonomisk tillväxt (t cx Tanzania) eller ägnar sig åt militära äventyr (t ex Kuba och Vietnam) framstod också som irrelevant: hans bortgång blev ett tillfälle att artikulera den tredje världens legitima behov av hjälp mot hunger och fattigdom, och kraven på en bättre ekonomisk världsordning.

Att Palme misslyckats i sin medling mellan Iran och Irak, att Palme-kommissionen inte blev uppmärksammad och ännu inte fått igenom något av sina förslag är likaså irrelevant: hans bortgång blev ett tillfälle att artikulera världens djupt kända behov av fred i atomåldern. Det var Palmes visioner, inte hans prestationer, som hyllades.

Vår tolkning av reaktionen på lönnmordet och begravningen av Olof Palme följer i allt väsentligt den franske sociologen Emile Durkheims teorier och upptäckter framlagda i boken Les formes elementaires de la vie religieuse (1912), som utgör kulmen av ett samhällsvetenskapligt tänkande av stor samtida relevans. Durkheims forskning ledde honom till ett avståndstagande från både Jean Jacques Rousseaus demokratiska individualism och från Adam Smiths (av Hobbes och Locke inspirerade) kontraktstyrda liberalism. Durkheim visade att samhället ingalunda kan härledas ur att fria individer av politiskt tryck eller av egenintresse gör överenskommelser och skapar institutioner.

Durkheims arbete avslöjar två aspekter på samhällets natur, som vi sällan är medvetna om, men som kan bli tydliga vid speciella händelser: återskapandet av gemensamma värderingar och artikuleringen av den sociala strukturens normer.

Varhelst ett samhälle existerar och överenskommelser görs finns vissa för alla parter gemensamma värderingar som gör att kontrakt kan förhandlas, fram och bli bindande. När dessa gemensamma värderingar hotas (t ex genom en ledares död) artikuleras de av både part och motpart, till synes oberoende av om individerna vill det eller ej. Man samlas för att återskapa sin tro på de gemensamma värderingarna: släktens, yrkeskårens, organisationens, hembygdens, nationens, världssamfundets.

Samhället, säger Durkheim, är ett normsystem som följer egna lagar oberoende av vad enskilda individer råkar tycka. Avvikelser från normerna leder till att normerna, artikuleras: barnets olydnad resulterar i tillsägelse från föräldrar eller andra representanter för samhället. Vår slutgiltiga avvikelse från samhällsnormerna kommer med döden: de döda kan inte leva upp till samhällets förväntningar. Så artikuleras vid begravningen de förväntningar vi ställer på de levande, särskilt de levande med samma roll som den avlidne. Ofta skymmer det religiösa språket vid begravningen detta faktum, men vid en borgerlig begravning är processen tydligare.

Har trader en del av samhället fram som är mer fundamental an liberalismens kontrakt och socialismens planläggning. Det finns sociologer som tror att detta är detta är de vises sten, hemligheten bakom samhällets fortbestånd. Under alla förhållanden avslöjas här en märklig. samhällsbevarande och samhällsåterskapande kraft, en kraft som konservativa tänkare vanligen är mer lyhörda för än liberala och socialistiska. Det är denna samhällskraft som medfört att socialdemokratin och nationen gått stärkt ut ur krisen efter mordet på Palme.

Efter mordet på Olof Palme har samlingen kring den nye statsministern blivit enastående. Andelen som omedelbart kom att hysa "stort förtroende" för Ingvar Carlsson blev 62 procent, en siffra på en nivå som endast Carlssons politiske läromästare, Tage Erlander, kunde åtnjuta en kort period före sin avgång.

Vi är nu tillbaka till läget på 60-talet, då både företrädare för socialdemokrati och borgerlighet åtnjöt väljarnas stora förtroende. Westerberg från oppositionen omfattas efter valet av stort förtroende från nästan lika många som statsminister Carlsson.

Siffran 62 procent för Ingvar Carlsson baseras på 490 besöksintervjuer utförda den 5-11 mars och 1.001 telefonintervjuer den 17-21 mars.

Sifos nyhetsbrev 1986:1 INDIKATOR 3 april 1986 *

Unga väljare *

41% nedrusta - 33% rusta upp försvaret *

Lönnmordet på Olof Palme *