1985:2
29 april 1985

I valet 1985 är ca 6.430.000 röstberättigade. Det är en ökning med nästan 300.000 väljare jämfört med 1982. Vallängderna tas f n fram av Riksskatteverket och exakta siffror över antalet röstberättigade kommer snart att offentliggöras. Redan nu kan emellertid sägas att ökningen av röstberättigade är rekordstor.

Valresultaten 1964-1982 för de båda blocken i svensk politik visas ovan. Dessutom är inritat utfallet av en normal kampanj baserat på läget i Sifos väljarbarometer för april.

Utfallet visar att vid 90.9 procents valdeltagande ökar båda blocken sitt röstetal p g a den stora ökningen i väljarkåren. Det borgerliga blocket som för första gången kan tillgodoräkna sig kds-röster ökar brant och får något över 3 miljoner röster, medan det socialistiska blocket ökar mindre och får något under 3 miljoner röster. Båda blocken kan i detta läge säga att de gjort sitt bästa val någonsin!

Sifos normalröstningsmodell utgår från följande värden erhållna för de fem valen 1970 t o m 1982:

1. Valmanskårens storlek
2. Valresultatet föregående val för varje parti
3. Hur många som rapporterar att de röstade på vart och ett av partierna i föregående val
4. Hur många som tycker vart och ett av partierna är bäst idag
5. Hur många som säger att de tycker tillräckligt om sitt sålunda utpekade bästa parti för att gå och rösta på det när det blir val.

Givetvis måste varje beräkning av ett valutfall sex månader före ett val betraktas som en matematisk övning; i politiken kan som bekant det mesta hända. Och mer kan hända på sex månader än på tre. Vi skall publicera en ny kalkyl i juni i INDIKATOR.

Utfallet av normalröstningskalkyler antyder, att det borgerliga blocket efter Fälldin-regeringarnas besvikelser återtagit sitt mönster från 1964 till 1976 att öka snabbare än det socialistiska.

En stor andel av väljarkårens ökning svarar de unga för. I diagrammet nedan visas andelen socialistiska väljare bland röstberättigade under 25 år. Diagrammet kan med fördel jämföras med stegringarna i kurvan för de socialistiska partierna i det föregående diagrammet. Topparna 1968-70 och 1982 svarade ungdomen för.

De socialistiska partierna (s + vpk) fick många sympatisörer bland ungdom under den s k röda vågens tid 1968-70. Röda vågen utvecklade en kritik av socialdemokratin från vänster. Mellan 1972 och 1982 var kommunisterna starka i ungdomskretsar. Cirka var tionde mellan 18 och 24 år var då kommunist. Socialdemokratin hade svårt att hävda sig mot kommunistinflytandet bland ungdomen. Bottenmärket för s noterades 1973 då partiet fick 34 procent av alla 18-24-åringar med partisympati och vpk hade 13 procent.

Under åren 1980-82, dvs slutet av den borgerliga regeringsperioden, ökade socialdemokraterna påtagligt i ungdomsleden. Nyåret 1982 var 60 procent av 18-24-åringarna socialister och de bidrog väsentligt till att återföra Palme till statsministerposten. Palme fick vid sitt återval 1982 en betydligt större andel röster från dem, som inte varit röstberättigade när han regerade 1969-1976, än från dem som varit vuxna under hans tidigare regeringsperiod.

Mellan 1982 och 1985 har andelen socialister i åldrarna 18-24 år sjunkit år från år och har nu nått den lägsta siffran sedan de årliga ungdomsmätningarna började 1968. Det är betydligt färre unga kommunister på 80-talet än på 70-talet, ca var tjugonde mellan 18 och 24 år håller på vpk. Också socialdemokraternas andel av 18-24-åringar har sedan 1982 varit sjunkande. Årets siffra är 38 procent, vilket är bättre än bottennoteringen på 34 procent år 1973.

Moderater och socialdemokrater är idag jämnstora bland röstberättigade ungdomar i åldern 18-24 år. Moderaterna har 37 procent av denna åldersgrupp i år, en ökning från 24.5 procent 1982. Socialdemokraterna har 38 procent, en minskning från 52.5 procent vintern 1982-83. Noteras, bör att moderaterna inte ökat bland ungdomarna det senaste året.

Bland studerande ungdomar 18-24 år har moderaterna 46 procent och socialdemokraterna 27. Bland förvärvsarbetande är bilden den omvända: moderaterna har 32 och socialdemokraterna 44 procent.

Utvecklingen av partisympatier
bland röstberättigade och förvärvsarbetande, 24 år och yngre

I Kanada blev politiken under många år fixerad vid den briljante Pierre Trudeau, en av vår tids stora politiker. Den unika koncentrationen av politiken kring hans person växte, och hans politik hade obestridlig framgång. Men väljarnas förtroende för honom växte inte i takt med att politiken koncentrerades kring hans person. Han ansågs alltför "diffident". Han avgick och både anhängare och motståndare drog en lättnadens suck. Slätstruknare politiker styr nu Kanada.

Kring Olof Palme svänger numera det mesta i svensk politik. Vid 57 års ålder har han redan en enastående politisk erfarenhet, mycket kraft kvar och med sin briljans har han skaffat sig en unik position av dominans både i landet och i sitt parti. Men väljarnas för troende för honom har inte ökat i takt med att politiken koncentrerats kring honom.

Sifo frågade: "Tycker Du att Palme blir en bättre och bättre statsminister ju flera år som går eller blir han sämre och sämre?"

Bland de borgerliga råder en ganska massiv opinion att Palme blivit sämre och sämre. Var sjätte socialdemokrat instämmer.

När Sifo frågade "Tror Du Adelsohn kan bli en bra eller dålig statsminister?" blev svaren

Bland de borgerliga är förhoppningarna kring den oprövade Adelsohn stora och sju av tio tror att han kan bli en bra statsminister. Var fjärde socialdemokrat instämmer.

Men varannan socialdemokrat tror att Adelsohn blir en dålig statsminister. Han delar med Palme ett handikapp - att inte vara ett samlande namn för alla folkgrupper.

Vi skall ställa vår fråga igen före valet och se om valkampanjen ändrar väljarnas bedömning. Valet 1985 är i ovanlig utsträckning för Sverige ett personval.

* * * * *