Utgångsläget för valet 1995

 

Palmes nuvarande regering har förlorat mer väljarstöd än någon tidigare Palme-regering. Detta är budskapet i diagrammet ovan. I detta diagram har valresultaten som inlett de olika Palme-regeringarna satts till 100 så att de blir jämförbara. Vi ser att kurvan för den nuvarande regeringen (heldragen linje) ligger lägre än för tidigare Palme-ministärer när sex månader återstår till valet.

Vid indextalet 95.1 ligger "ribban" som Palme måste klara för att få fortsätta att regera ytterligare, en period. (Socialdemokraterna måste få ca 43.4 procent för att segra, en kalkyl som förutsätter att vpk kan behålla sina 5.6 procent från valen 1979 och 1982 och att miljöpartiet liksom 1982 bara kommer halvvägs till fyraprocentspärren.) För att klara ribban måste socialdemokraterna göra en minst lika bra valspurt som 1973, vilket var den bästa hittills under Palme. Det vore en mycket god prestation.

Valsamarbetet mellan centerpartiet och kds som ingicks hösten 1984 höjde oväntat ribban för s-regeringen. I detta samarbete ligger nyckeln till matematiken för 1985 års val. När valet summeras är det möjligt att detta samarbete blir utslagsgivande. De sluga landsortspolitikerna Fälldin (c) och Svensson (kds) har i så fall slagit den smarte storstadspolitikern Palme. Vad skall de sedan göra åt storstadspolitikern Adelsohn (m)?

 

Sverige på rätt väg?

Socialdemokraterna öppnade valrörelsen med devisen "Sverige på rätt väg". Budgetpropositionens statistik över konjunkturuppgången sedan maktövertagandet och den stora devalveringen 1982 är imponerande. Men väljarna verkar ganska skeptiska. Vi har redan sett att den nuvarande Palme-ministären som regerat under en konjunkturuppgång förlorat mer väljarstöd än någon tidigare Palme-regering.

Sifo frågade mellan den 20 februari och 12 mars, dvs efter de socialdemokratiska valupptakterna:

"Om Du tänker på Sveriges ekonomi, tycker Du att vi är på rätt väg eller på fel väg?"
	Alla %	Borgerliga %	Socialister %
Rätt väg Fel väg Vet inte	41 40 19	26 56 18	64 20 16

 

"Om Du tänker på skatterna, den offentliga sektorn och den välfärd som stat och kommun svarar för, tycker Du att Sverige är på rätt väg eller fel väg?"
	Alla %	Borgerliga %	Socialister %
Rätt väg Fel väg Vet inte	34 48 19	16 70 15	57 24 19
Källa: Sifo 85009/011

 

 I frågan om vi är på rätt väg i ekonomin är oenigheten stor. Ekonomin bestäms också av vad näringslivet gör, inte bara vad politikerna gör, så dess politiska relevans är inte entydig. I fråga om skatter och offentlig välfärd tycker en majoritet att vi är på fel väg. Den senare frågan är antagligen mer utslagsgivande för politiska ställningstaganden eftersom den handlar om ting som är helt styrda av politiska beslut.

Mycket av väljarnas inställning till budskapet om att Sverige är på rätt väg hänger på hur avtalsrörelsen utfaller. Vi har sällan haft en valrörelse som är så sammanflätad med avtalsrörelsen.

 

Valets frågor

I januari innan valkampanjen börjat frågade Sifo: "Vilken politisk fråga intresserar Dig mest? Välj fem frågor som intresserar Dig mest!" Det är viktigt att ställa ett sådant spörsmål tidigt under valåret om man vill veta väljarnas egentliga intressen. När kampanjen väl kommer igång brukar svaren återspegla vad politiker och ledarskribenter snarare än allmänheten valt ut som mest intressant.

Urvalet av ämnen liknar i mångt och mycket de senaste tre valrörelserna, men en del omprioriteringar har gjorts och en del nya intressen har dykt upp. Här är en grov översikt av vad som intresserat nu och tidigare.

Liksom tidigare toppas listan av sysselsättningsfrågan. Den nämns av 44 procent, en nedgång från 57 procent i förra valrörelsen.

Miljöfrågan nämns av 41 procent som en av de fem intressantaste. Det är emellertid bara 3 procent som nämner den allra först; miljö har blivit en typiskt allmänintressant men sekundär fråga. Det är i år skogsdöden som väcker miljöintresset.

 

 

Vårdfrågorna kommer i år på tredje plats, nämnda av 37 procent. Det gäller vården av gamla, sjuka och handikappade. Vi har en del indikationer på att långvården och äldre-omsorgen börjar upplevas som problematiska, kanske medicinskt korrekta och bekväma för släktingar, men föga människovärdiga.

Skatterna har något svårare att hävda sin ställning som högintressant fråga: 33 procent nämner den i år, en nedgång från 42 procent i förra valrörelsen.

Priser och löner har sin vanliga intressenivå. Intresset för reallöner kan förstärkas av att valrörelsen och avtalsrörelsen i långa stycken löper parallellt. Lag och ordning intresserar också ungefär lika många som i tidigare valrörelser. Fredsfrågor har också samma nivå som i förra valrörelsen då de på allvar dök upp.

Mindre intressanta har blivit frågor om löntagarfonder, frågor om energi (kärnkraft, älv-utbyggnad), och frågor om statens finanser. Det lägre intresset betyder inte att väljarna ändrat åsikt i löntagarfondsfrågan. När Sifo frågade "Tycker Du att vi skall ha kvar eller avskaffa löntagarfonderna?" svarar 23 procent "ha kvar" och 55 procent "avskaffa" samt 22 procent vet inte. (Källa: Sifo 85003/005)

Nya frågor på årets lista är pensionerna och avvägningen mellan privat och offentlig tjänst. Sveriges utrikespolitik är också med för första gången. Den tas med bland de fem intressantaste frågorna av 13 procent av väljarna.

Inte alla frågor som väljarna intresserar sig för har samma tyngd när det gäller att välja parti på valdagen. De 86 intervjuade av 1.050 som lämnat socialdemokratin sedan valet 1982 anmälde statistiskt signifikant högre intresse för bensinskatten, vad försvaret skall kosta, storpolitik (Mellanamerika, Polen, Afganistan), sparplanen i statens finanser, sjuk-försäkringen, inflationen, matpriser och jordbruksstöd, medbestämmande, privata entrepreneurer åt kommun och landsting, och ett mycket signifikant högre intresse för friare lönesättning. Det är som synes inte alltid de vanliga stora frågorna som engagerat dessa partibytare.

De 101 väljare 1982 som övergått till moderaterna uttryckte ett signifikant högre intresse för löntagarfondsfrågan, fackföreningarnas maktutövning, friare lönesättning, reklam i TV. Det var signifikant mindre intresserade av miljöfrågor.

De 93 väljare som var osäkra på ett bästa parti och därför röstade blankt var signifikant mer intresserade av bostadsfrågor, skatter på bilism, arbetsgivares rättigheter, och mycket mer intresserade av frågor om politikernas ställning (politikernas förmåner och löner och kvaliteten på politikerna). De var signifikant mindre intresserade av jämställdhet mellan män och kvinnor.

Det är slående att partibytarna och de osäkra 1985 verkar vara mest intresserade av tuffa tag och individuell frihet. Solidaritet, miljö och jämställdhet - 70-talets stora frågor -engagerar dem mindre.

 

Huvudaktörerna

Valets personligheter är partiledarna. De två huvudaktörerna är veteranen Olof Palme (s) och utmanaren Ulf Adelsohn (m). Väljarna kommer att märka deras huvudroller genom att de går en envig i form av en debatt mot varandra. Palme har övertaget att vara en mer erfaren politiker och att komma från det större partiet. Men om (eller när) socialdemokrater och moderater båda visar siffror i väljarbarometern som ligger i intervallet 30-39 procent kommer väljarna att uppleva dem som ganska likvärdiga lagkaptener med samma chanser att vinna allsvenskans final. I väljarnas ögon inger de redan ungefär lika högt

förtroende. I december 1984 ansåg 29 procent att Adelsohn inger "stort förtroende" och 26 procent ansåg att Palme inger "stort förtroende".

 

På den borgerliga sidan finns även en f d statsminister, Thorbjörn Fälldin (c), vars ställning i opinionen nådde ett bottenläge när han avgick som regeringschef 1982, men som kontinuerligt ökat sitt förtroende hos allmänheten under den innevarande valperioden, ett föga observerat faktum i den allmänna debatten.

 

Slagfälten

I storstadsregionerna leder de borgerliga stort främst genom moderaternas framgångar. På den rena landsbygden leder också de borgerliga stort främst genom centerpartiets traditionellt starka ställning. Men de medelstora städerna och tätorterna tillhör vanligen socialdemokratin.

 

 

För att vinna och lägga grund till ett stabilt regeringsinnehav måste socialdemokratin förbättra sin ställning i storstadsområdena. För att å sin sida vinna makten måste de borgerliga göra det slags inbrytningar i små och medelstora städer som de redan gjort i storstadsområdena.

Det finns risk att de stora valarméerna aldrig möts. Socialdemokraterna marscherar mot storstädernas ytterområden och moderaterna mot de medelstora städernas villaområden. Avgörande blir då vilket parti som har det bästa hemvärnet på de anfallna orterna.

* * * * *

Copyright (c) 1985 Sifo Förlag AB.  Reprinted by permission.

INDIKATOR - Sifos politiska nyhetsbrev - ger opinionsledare och personer i ansvarsställning upplysningar om det rådande opinionsläget och förändringar i samhället.

Siffermaterialet till INDIKATOR är vanligen hämtat från Sifos s k veckobussar, den löpande serie av intervjuer vid hembesök som Sifo gör två eller tre gånger i månaden med ett representativt riksurval av befolkningen i åldern 16-74 år. Forskare kan beställa utförliga tabellrapporter eller avidentifierade databand med svaren på frågor sam redovisats i INDIKATOR. Normalt har minst 1000 personer intervjuats vid de mätningar som redovisas i INDIKATOR.

Redaktör och ansvarig utgivare Hans L Zetterberg

ISSN-nummer 0345-5262