Kontrollsamhället

Sverige har världens mest detaljerade skatteblanketter, världens högst utvecklade person- och företagsregistrering. Vi har också en högre andel av yrkesverksamma som gått med i fackföreningar och överlåtit åt dessa att avtala om löner, arbetsförhållanden, vidareutbildning m m. Allt detta är beslutat i demokratisk ordning. Allt detta är också kontroll över medborgarna. Vad är egentligen allmänhetens reaktioner på kontrollsamhället?

Låt oss börja med inställningen till deklarationen och deklarationsfusk.

 

Deklarationsmoralen

Deklarationen är så komplicerad att endast 44 procent av 18-70-åringar gjorde den själv i år (54% av männen och 34% av kvinnorna), 27 procent fick hjälp och 24 procent lät någon annan göra den helt och hållet. Fyra procent uppgav att de deklarerade inte. (Källa: Sifo 83009/011)

Det svenska skattesystemet låter medborgarna föreslå hur stat och kommun bör betrakta deras inkomster och avdrag för inkomstens förvärvande. Förslaget kallas självdeklaration. Skattemyndigheterna väljer sedan att acceptera förslaget eller komma med ett motförslag. Det låter enkelt, men det är inte en förhandling vilken som helst. Den skattskyldige måste nämligen på heder och samvete försäkra att han besvarat alla självdeklarationens frågor korrekt. Det är ett brott att inte frivilligt uppge alla sina inkomster.

I deklarationsmånaden februari frågade Sifo 1.032 personer mellan 18 och 70 år om deklarationsmoralen: "Det är straffbart att medvetet uppge för låg inkomst vid självdeklarationen. Hur stort brott tycker du det är: mycket stort brott, ganska stort brott, ganska litet brott eller egentligen inget brott?" Samma fråga ställdes av Sifo för 25 år sedan i 600 intervjuer och för fem år sedan i 1.068 intervjuer. I diagrammet ovan jämförs svaren 1958, 1978 och 1983.

Deklarationsmoralen sjönk något mellan 50- och 70-talen, men den har inte sjunkit de senaste fem åren.

Det höga skattetrycket och den dåliga ekonomiska utvecklingen i Sverige har lett till att det blivit allt svårare för myndigheterna att driva in de uttaxerade skatterna de senaste åren. Men skattemoralen klarar sig.

 

Samkörning för bidragskontroll

Datalagen säger att personregister skall användas endast för de syften de upprättats. Det är förbjudet att utan tillstånd skapa nya personregister för nya ändamål genom att med datans hjälp sammanställa existerande register. Datainspektionen har varit restriktiv med sådana tillstånd.

Datainspektionens vakthållning kring integritetsfrågor har emellertid upprepade gånger blivit åsidosatt och ogillad av regeringen som tillåtit samkörningar för att avslöja ekonomiska brott och fusk med sociala bidrag.

Sifo frågade: "Tycker du att det är rätt eller fel att samköra datauppgifter från deklarationen och olika register för att göra kontroller när man ger bostadsbidrag eller när man bestämmer avgifter för barntillsyn, pensionärshem och andra sociala bidrag?"

	Alla %	Män %	Kvinnor %
Rätt	71	69	72
Fel	19	20	18
Tveksam, vet ej	10	11	10
Källa: Sifo 83005/007

Svaren visar att folkmajoriteten överväldigande stöder samkörningar för bidragskontroll.

 

"Angiverilagen" saknar stöd i rättsmedvetandet

Hösten 1982 antog riksdagen i full enighet mellan partierna ett lagförslag, utarbetat i liberalen Rolf Wirténs finans- och budgetdepartement, som blev känt som "angiverilagen". Lagen gäller tjänster, reparationer, ombyggnader mm för 500 kronor eller mer. På nyåret 1983 delade Riksskatteverket ut en broschyr till hushållen med upplysningar om hur man skulle bete sig enligt den nya lagen. Sifo passade på att ställa följande fråga till 1.043 personer i åldern 18-70 år mellan den 26 januari och 15 februari: "Tycker du det är rätt eller fel att man skall lämna uppgift till skattemyndigheterna om hantverkare som man anlitat hemma?"

	Alla %	Bor i villa %	Bor i våning %
Rätt	34	33	34
Fel	58	58	57
Tveksam, vet ej	9	9	9

 

	m %	fp %	c %	s %	vpk %
Rätt	23%	34%	28%	41%	38%
Fel	67	52	63	51	57
Tveksam, vet ej	10	14	10	8	5
Källa: Sifo 83005/007

Med angiverilagen överskreds gränsen för vad majoriteten medborgare vill acceptera. I debatten som följde lovade regeringen att se över lagen. Utan allmänhetens stöd kan inte en lag av detta slag fungera.

 

Facket och utbildningen

Hösten 1982 uteslöt lärarförbundets kongress fem medlemmar från Gävle. De hade mot fackets vilja deltagit i en fortbildningskurs. Ingen lön utgick för tiden som kursen varade, och det tyckte facket var fel.

Sifo frågade: "Tycker du att det var rätt eller fel att lärarförbundet uteslöt fem lärare i Gävle som gått på en kurs under sommarlovet utan betalning?"

Det visar sig att den fackliga kontroll över fortbildningen som här utövades helt saknar stöd i allmänhetens uppfattning om vad som är rätt och rimligt. Sifo fick dessa svar:

	Alla %	TCO- anslutna %
Rätt	7	8
Fel	84	87
Tveksam, vet ej	9	5
Källa: Sifo 82045/046

Kongressen var emellertid helt enig i sitt beslut – inte en enda avvikande röst avgavs.

 

Underdånighet heter vår arvedel

Kommentar av Hans L Zetterberg

Det brukar heta att svensken allt sedan Gustaf Vasas tid varit servil mot överheten och sedan Axel Oxenstiernas dagar accepterat byråkratin som rättvisans inkarnation. I motsats till Danmark, hävdar man, levde Sverige aldrig under feodalism, och därför har inte svenskarna den danska rutinen att bråka med de styrande. Svenskarna har accepterat höga skatter och många förbud utan att knota så mycket som andra folk brukar göra.

Att beskatta och reglera är de grundläggande yrkeskunskaperna hos politiker. Utländska kritiker menar att svenskarna – kanske utan att själva märka det – överlåtit förvaltningen av en väldigt stor del av sin hushållskassa och sitt vardagsliv till politikernas beslut. Så hette det när den sydafrikanske journalisten Roland Huntford, som skrev för Observer, beskrev 60-talets svenskar och så låter det också när den danske TV-journalisten Mogens Berendt beskriver 80-talets svenskar. I mer nyanserad form framfördes liknande kritik av den västtyske författaren Hans-Magnus Enzensberger 1982 i en uppmärksammad artikelserie i Dagens Nyheter.

Misstron mot överhetskontroll av hushållskassa och vardagsliv verkar förbluffande liten i Sverige. Man undrar om landet kan stå emot en utveckling mot öststaternas eller fascismens kontrollsamhälle.

Vi har sett att deklarationsmoralen hos gemene man i Sverige är hög – lika hög som skatterna, vågar man påstå. Allmänheten accepterar också att välfärdsstatens avgifter och bidrag kontrolleras genom myndigheternas samkörning av olika dataregister med deklarationerna.

Visst finns det gränser. Svensken tycker inte att man skall behöva hjälpa myndigheterna att kontrollera medmänniskor, t ex genom att uppge de betalningar man gör till dem. Men ingenting sker med de riksdagsmän som stiftar angiverilagen. I sitt sinne accepterar inte svensken att organisationer bestraffar fritidsaktiviteter, t ex att fackliga organisationer sanktionerar formerna för medlemmarnas fortbildning. Men ingenting sker med de fackliga ledare som utövar sådan kontroll.

Det är dags att sluta betrakta de utländska kritikerna av vårt land med generad tystnad. De har gjort oss tjänsten att inleda en nödvändig debatt om de felkonstruktioner i samhället som leder till överdriven underdånighet.

 

* * * * *

Copyright (c) 198 Sifo Förlag AB. Reprinted by permission.

INDIKATOR - Sifos politiska nyhetsbrev - ger opinionsledare och personer i ansvarsställning upplysningar om det rådande opinionsläget och förändringar i samhället. Sifos Indikator utkommer med tio nummer per år. Prenumerationsavgift: kr 2.000:- per år.

Siffermaterialet till INDIKATOR är vanligen hämtat från Sifos s k veckobussar, den löpande serie av intervjuer vid hembesök som Sifo gör två eller tre gånger i månaden med ett representativt riksurval av befolkningen i åldern 16-70 år. Forskare kan beställa utförliga tabellrapporter eller avidentifierade databand med svaren på frågor sam redovisats i INDIKATOR. Normalt har minst 1000 personer intervjuats vid de mätningar som redovisas i INDIKATOR.

Redaktör och ansvarig utgivare Hans L Zetterberg

ISSN-nummer 0345-5262