Sysselsättningen fortsätter att ligga högst bland väljarnas politiska intressen. Fredsfrågan har ökat i intresse och har passerat löntagarfonderna.

Väljarnas 14-i-topp-intressen när Sifo frågade: "Vilken politisk fråga intresserar Dig mest?":

Opinionen om löntagarfonderna fortsätter att vara synnerligen negativ till LO/SAP-förslaget. Mellan den 26 maj och 9 juni, har Sifo utfört 1.011 intervjuer. De visar 53 procent emot fonder, 16 procent för och 31 procent har inte tagit ställning. Gapet mellan anhängare och motståndare till löntagarfonder är 37 procent, 3 procent mer än föregående månad. Sifos fråga löd:

"Är Du för eller emot löntagarfonder utformade enligt socialdemokraternas och LOs modell?"

Bland socialdemokratins sympatisörer är 22 procent emot fonder och 32 procent för dem. Inom LO är fondmotståndarna 39 procent, fondanhängarna 23 procent. Resten svarar "vet ej".

Fondmotståndet har ökat i alla delar av samhället. Vi sammanställer här fondopinionen i olika undergrupper i väljarkåren under andra halvåret 1981, första kvartalet 1982 och andra kvartalet 1982.

Fondanhängarna sviktar nu även inom vpk. En vanlig invändning som vpk-are har mot fonderna är att de ger jobb åt socialdemokrater — ungefär på det sätt som praktiskt taget bara socialdemokrater blir funktionärer inom LO.

I nedanstående diagram kan man se hur LO/SAP-förslaget om löntagarfonder accepteras i olika grupper under andra kvartalet 1982. De baseras på Sifos fråga: "Är Du för eller emot löntagarfonder utformade enligt socialdemokraternas och LOs modell?" Siffrorna i staplarna är procenttal.

SAP-kongressen hösten 1981 gav partiledningen frihet att ändra den tekniska utformningen av fonderna. På begäran av Göteborgs-Posten har Sifo ställt frågan: "Om socialdemokraterna vinner valet i höst — vad tror Du att de kommer att göra i löntagarfondsfrågan under de tre åren fram till valet 1985?" De utfrågade fick ett kort att välja sitt svar från på vilket fanns tryckt fyra möjligheter:

En klar majoritet (68%) av väljarkåren tror att fonderna genomförs på det ena eller andra sättet. Var femte (22%) tror att fonderna hamnar i utredningskvarnen under hela valperioden. Denna åsikt är särskilt vanlig bland socialister som är emot fonder (33%).

Näringslivets stora kampanj mot fonderna har varit effektiv och trovärdig. LO/SAP-förslaget framstår i folkopinionen med mer svagheter än meriter.

Nu är riksdagssessionen slut och partierna tar över slagfältet från SAF och LO och gör blockpolitik av fondfrågan. Den nya ronden som nu börjat gäller om förslagets svaghet skall resultera i socialdemokratiskt valskolk, blankröstande och partibyten och därmed hindra partiet att återta regeringsmakten. Hittills har vi inte sett mycket av detta, även om blankröstandet i Sifos väljarbarometer ökat. Partierna har också annat att tala om än fonderna, och man skall naturligtvis inte tro att fondfrågan ensamt avgör valet.

Den opinionssituation som uppstår om socialdemokratin vinner valet och genomför fondförslaget är synnerligen problematisk. Näringslivet kan då hävda att man "bevisat" inför allt folket att förslaget var dåligt och oacceptabelt, att de borgerliga partierna schabblat bort detta faktum i valrörelsen, och att socialdemokratin utnyttjat sin seger att genomföra fonderna mot folkets vilja. Det är ur sådana stämningar som demokratins begravningsmusik uppstår. (HLZ)