Oron för atomkrig har ökat markant på senare år: 1973 nämndes världskrig med atombomber av 55 procent av 18-55-åringar som en av de tre saker som man var mest rädd för. När frågan upprepas 1982 är det 78 procent som nämner atomkrig. Även oron för massarbetslöshet i Sverige har ökat.

Om man i intervjuer med allmänheten ställer frågor om rädsla för framtiden domineras svaren av hänvisningar till den egna familjens eller vänkretsens hälsa och välstånd och till förhållanden på arbetsplatsen. Leder man över intervjuerna på framtiden för samhället som helhet och världen i stort får man svar av de slag som redovisas nedan. Procenttalen anger andelen av vuxna 18-55 år som 1973 och 1982 nämnt att de har en bestämd fruktan. Högst tre ämnen för fruktan tabellerades för varje intervjuad.

I november 1981 deltog Sifo i en internationell undersökning i vilken frågan ställdes "Hur sannolikt är det att ett världskrig bryter ut inom de närmaste tio åren?" Svaren gavs i form av en skala på vilken 100 betydde att det alldeles säkert blir ett världskrig och 0 betydde att det var ingen risk att det blir ett världskrig. Svaren visar att fler i den yngre generationen väntar krig än i den äldre.

Kvinnor räknar mer med världskrig än män; medelsannolikheten i mäns bedömning är 29.2, enligt kvinnors 34.9.

Med 32 procents sannolikhet blir det världskrig inom tio år säger alltså den svenska befolkningen. Internationellt sett är detta en ganska låg siffra. Motsvarande tal i andra länder är —

Svenskarna har förlorat förtroende för både Sovjetunionen och USA. Sovjet registrerar bottenrekord i svenskarnas förtroende efter händelserna i Afganistan, Polen och efter grundstötningen av kärnvapenubåten i Karlskrona skärgård: 40 procent har "ganska litet" och 44 procent "mycket litet" förtroende. Också USA registrerar bottenrekord, dvs lägre förtroendesiffror än under Vietnam-krigets slutskede: 53 procent har "ganska litet" och 19 procent "mycket litet" förtroende för USAs agerande i världen under Reagan.

När Sifo direkt frågade: "Vem tror Du är den störste krigshetsaren, Bresjnev eller Reagan?" blev svaren —

Man misstror Sovjetstaten mer än man misstror Bresjnev personligen och man misstror Reagan personligen mer än man misstror USA.

Fredsopinionen i Europa har fått medvind i takt med att tron på den avskräckande effekten av ömsesidigt massiva kärnvapenattacker supermakterna emellan blivit mindre. Var fjärde svensk (27%) tror nu att USA och Sovjet kan föra krig helt och hållet på bortaplanen Europa:

Även om man inte tror på en begränsning av kriget till Europa så är det civilbefolkningen där som löper största risken:

Europa känner sig synnerligen utsatt.

Den upplevda utsattheten gör den europeiska fredsopinionen intensiv, nästan desperat. Vad skall man göra? Marschera? Bygga skyddsrum? Lägga upp förråd? Stärka försvaret eller satsa på allmän nedrustning? Vi har frågat svenskarna om deras inställning.

Om svaren översattes i handling skulle en fredsmarsch med 100 personer bestå av 16 moderater, 8 folkpartister, 10 centerpartister, 55 socialdemokrater, 6 vpk-are och 5 övriga.

Fredsmarschernas politiska innehåll kan riktas mot rustningar i allmänhet eller mer specifikt mot kärnvapen.

Flertalet vill allmän nedrustning. Dubbelt så många borgerliga som socialister kan tänka sig ett starkt försvar men inga kärnvapen som fredsrörelsens målsättning.

I en undersökning i november 1981 svarade 80 procent att de var för en kärnvapenfri zon i Norden. Samtidigt var man mycket skeptisk mot stormakternas respekt för en dylik zon. Vi frågade:

Att kräva kärnvapenfri zon i Norden (eller annorstädes) är närmast att betrakta som en besvärjelse; man vill frambesvärja en världsmoral i vilken stormakterna lär sig respektera folkens önskan mer än sina militära överväganden.

Viljan att satsa pengar på försvaret har långsiktigt ökat enligt Beredskapsnämndens opinionsundersökningar. Samtidigt kan man spåra en starkare polarisering. Å ena sidan finns viljan att stärka försvaret, å andra sidan finns också lusten att dra ned på försvaret. Det senare är vanligt inom s- och vpk-leden. Sifo frågade:

Den nya känslan av utsatthet ger också en polarisering mellan militära och civila förberedelser. Man prioriterar oftare civila krigsförberedelser. Ett undantag är moderata samlingspartiets sympatisörer.

Mer individuella förberedelser för atomkrig som att skaffa skyddsrum och lägga upp förråd kan ge större chanser för överlevnad enligt 43 procent, men 52 procent tror inte sådan gör någon skillnad. Här finns ingen skillnad mellan olika partiers sympatisörer.

* * * * *

Copyright (c) 1982 Sifo AB. Reprinted by permission.