Att bli egen företagare 

Så frågade Sifo den svenska allmänheten 1963, 1978 och igen 1982. Under dessa nitton år har entrepreneurskapet förlorat mycket av sin attraktion, men det är på väg mot större uppskattning:

När framtidens historiker skriver om 70-talet är det lika sannolikt att de nämner entrepreneurskapets allmänna förfall som att de nämner någon mer medveten politik. Den uppgång som noteras på 80-talet är starkast bland de yngre.

Allmänheten blir alltmer skeptisk till statens stöd åt krisföretagen. Regeringen har satsat för mycket och givit för snälla villkor.

Socialdemokraterna är mindre benägna att säga att krisföretagen fått för mycket:

Kvinnor börjar nu ta ställning i frågan om löntagarfonder och deras beslut är vanligen att säga nej till fonder.

 Andelen kvinnor utan åsikt i fondfrågan sjönk från 46 procent under tredje och fjärde kvartalen 1981 till 39 procent första kvartalet 1982. Andelen fondanhängare ökade inte. Däremot ökade fondmotståndarna bland kvinnorna från 34 till 43 procent. (Antalet intervjuade kvinnor är över 6.000 och dessa siffror är mycket säkra.)

Liknande analyser kan göras för andra grupper i väljarkåren. Vi sammanställer här fondopinionen i olika undergrupper under andra halvåret 1981 och första kvartalet 1982.

Inom alla här redovisade grupper — med undantag för vpk — så har fondmotståndet ökat. Största ökningen har skett bland kvinnor, bland äldre och bland tjänstemän i offentlig tjänst. Inom partierna noterar man den påtagliga uppstramningen av fondmotståndet bland folkpartiets sympatisörer.

TCO-ledningen betraktar löntagarfonderna i den nuvarande fasen av utvecklingen som en politisk fråga för väljarna, snarare än en facklig fråga. Om valet utfaller till socialdemokratins (och fondernas) favör räknar man med att TCO skall återkomma till frågan och söka påverka fondernas utformning. Inom TCO är 17 procent av medlemmarna för fonder, 54 procent emot, och 29 procent har inte tagit ställning.

Även socialdemokraterna inom TCO är splittrade. Av särskilt intresse är opinionen bland de socialdemokratiska TCO-are som arbetar inom den privata sektorn och alltså mest berörs av de föreslagna fonderna. Sifo har frågat 234 socialdemokrater i privat tjänst anslutna till TCO: "Är Du för eller emot löntagarfonder utformade enligt socialdemokraternas och LOs modell?" Här växer en skillnad fram mellan teknokratmedlemmar och övriga medlemmar. Som teknokrat räknar vi de som har universitetsutbildning. 

De socialdemokratiska TCO-organiserade teknokraterna i näringslivet är oftare motståndare till partiets fondförslag än icke-teknokrater.

Att vara teknokrat och ha en ledande ställning i ett svenskt företag ger idag stor frihet. Ägarna lägger sig vanligen inte i vad man gör, förutsatt att vinsten hålls på en godtagbar nivå.

Om teknokratens företag får facket som huvudägare blir det ungefär som att byta till ett familjeföretag av värsta sort. Ägarens släkt — uttytt: de fackliga medlemmarna — återfinns på alla avdelningar och nivåer. Släkten har synpunkter på driften. Deras synpunkter framförs inte bara genom vanliga kanaler utan genom släktmiddagar och träffar utanför arbetet. Ägarmakten kan lätt ge sig in på beslutens detaljer. Teknokraterna drar sig helt naturligt för en sådan sits.

Hade LO räknat med detta slags motstånd mot fonder från socialdemokratiska teknokrater?

* * * * *

Copyright (c) 1982 Sifo AB. Reprinted by permission.