1982:3
22 mars 1982

 

Löntagarfonderna

I februari bröts den för socialdemokratin negativa trenden i löntagarfondsfrågan. Fondmotståndarna är emellertid fortfarande dubbelt så många som anhängarna. Men gapet mellan anhängare och motståndare ökar inte längre som det gjort under mer än ett års tid.

 

 

Sifo noterade 48 procent mot fonder och 24 procent för fonder jämfört med 49 resp 19 procent månaden innan. Det är bland socialdemokrater och LO-medlemmar som förändringen skett. Diagrammen visar opinionsutvecklingen mätt med frågan: "Är Du för eller emot löntagarfonder utformade enligt socialdemokraternas och LOs modell?"

 

 

Källa för samtliga diagram:
Sifo 81004/005, 81011/013, 81035/036, 81044/046, 81047/048/049, 82004/005, 82007/009

 

Löntagarfondernas effekt på valutgången

En av valrörelsens stora osäkerheter är huruvida löntagarfondernas impopularitet påverkar socialdemokratins väljarandel. Sifo frågade i februari 1982: "Har socialdemokraternas och LOs förslag om löntagarfonder ökat eller minskat Dina sympatier för socialdemokratin eller har det inte påverkat Din inställning?"

Socialister:

Röstade s
1979
%

Röstade vpk
1979
%

Ökat
Minskat
Inte påverkat

Vet ej

5
9
78

8

10
1
79

9

Borgerliga:

Röstade m
1979
%

Röstade fp
1979
%

Röstade c
1979
%

Ökat
Minskat
Inte påverkat

Vet ej

0
45
52

3

0
39
56

5

2
31
58

10

Ungefär var tionde socialdemokrat 1979 (9%) har sett sina sympatier för partiet minska p g a löntagarfonderna och någon kompenserande ökning av s-sympatierna från borgerliga väljare kan knappast spåras. Den huvudsakliga effekten av löntagarfondsförslaget är emellertid inte att socialdemokraternas förtroende för sitt parti minskar. Den huvudsakliga effekten är snarare att radera ut den borgerliga välviljan mot socialdemokratin. Man kan förmoda att en stor del av de borgerliga väljarna från 1979 som är missnöjda med sin regering inte röstar med den socialdemokratiska oppositionen p g a löntagarfonderna. Löntagarfonder vinner alltså inga eller få för socialdemokratins sak och förhindrar en flykt från borgerligheten.

 

Löntagarfonderna och den ekonomiska krisen

Debatten om löntagarfondernas roll i den ekonomiska krisen börjar komma igång bland väljarna. Sifo har återgivit tre vanliga åsikter i form av ett samtal:

Andersson säger: "Vi ska satsa på industrin och då måste aktieägarna avstå från en del av vinsten och löntagarna från en del av löneökningen. De pengar som då sparas skall läggas i löntagarfonder som skall bestämma i vilka företag pengarna skall satsas."
Pettersson säger: "Vi ska satsa på industrin och då måste skattelättnader ges till dem som vill köpa aktier i skattefondsparandet. Då får vanliga inkomsttagare råd att köpa aktier. Med skattefondsparandet ökar företagens kapital och de kan öka investeringarna."
Lundström säger: Vi ska satsa på industrin och då måste företagen gå med större vinster så att de investerar mer. Vi behöver inga fonder: om vi avstår från höjda löner så länge krisen varar, ökar vinsterna och investeringarna."

Andersson talar för löntagarfonder, Pettersson talar för skattefondsparandet och Lundström talar för att offra lönehöjningar så länge krisen varar utan att ha några fonder som kompensation.

Sifo frågade 1.006 väljare: "Vem tycker Du har mest rätt?" Svaren blev —

Andersson (löntagarfonder)
Pettersson (skattesparfonder)
Lundström (inga fonder alls)

Vet ej

32%
27
31

11


Väljarkåren är delad i tre nära nog lika delar. Endast var tionde (11%) kan inte ta ställning Som väntat är frågan synnerligen partiskiljande:

m
%

fp
%

c
%

s
%

vpk
%

Andersson (löntagarfonder)
Pettersson (skattesparfonder)
Lundström (inga fonder alls)

Vet ej

7
34
55

4

18
32
42

8

12
38
40

11

51
22
15

13

78
15
2

5

Borgerliga
%

Socialister
%

Andersson (löntagarfonder)
Pettersson (skattesparfonder)
Lundström (inga fonder alls)

Vet ej

9
34
50

6

53
21
14

12

Källa: Sifo 82007/009

 

Det mest intressanta med svaren är inte att de bekräftar att både fondanhängarna och skattefondspararna är i minoritet. Det intressanta är att en tredjedel av allmänheten inte kräver skattekompenserat sparande eller löntagarfondsmakt för att hjälpa Sverige ur industrikrisen. Liksom Lundström tycker denna tredjedel att det är naturligt att avstå så länge krisen varar. Belöningen får komma när krisen är slut i form av lönehöjningar och den härliga känslan att vi segrade till sist. Har politikerna och arbetsmarknadens parter glömt bort Lundströms?

 

Förtroendet för fackföreningar

Sifo har deltagit i en internationell undersökning som bl a frågade om förtroendet för fackföreningar. Det är en odiskutabel slutsats från undersökningen att fackföreningar i Europa inte är särskilt populära hos allmänheten. Skälen varierar. Hög arbetslöshet och dåliga konjunkturer har överallt dragit in facket i näringslivspolitiska kontroverser. I England har facket drivit labourpartiet hårt till vänster och vissa förbund har strejkat av allmänpolitiska snarare än lönepolitiska skäl. I Sydeuropa har det förekommit en hel del konflikter, som drabbat tredje man, mellan socialistiska och kommunistiska fackföreningar om vem som skall företräda vissa grupper av anställda.

I Sverige och Danmark (de enda skandinaviska länderna i undersökningen) åtnjuter fackföreningsrörelsen större förtroende än i andra delar av Europa.

"Hur stort förtroende har Du för fackföreningarna?
Har Du stort förtroende, ganska stort, inte särskilt stort eller inget förtroende alls?"


Sverige
%

Tio europeiska länder
%

Stort förtroende
Ganska stort förtroende
Inte särskilt stort förtroende
Inget förtroende alls

Vet inte

8
39
38
16

0

5
27
43
21

3


Om "stort förtroende" ger 4 poäng, "ganska stort förtroende" 3 poäng, "inte särskilt stort förtroende" 2 poäng och "inget förtroende alls" 1 poäng kommer svenska fackföreningar på 2.41 poäng.



Medeltal

Andel som säger
"inget förtroende"

Sverige
Danmark

Holland
Västtyskland

Storbritannien

Italien
Spanien
Frankrike

2.41
2 51

2.32
2.26

2.09

2.00
2.18
2.22

16%
11%

12%
16%

22%

32%
20%
20%

Källa: Sifo 81366

 

 

Vårdnadsbidrag i barnomsorgen

En av de politiska sakfrågor som skiljer blocken i denna valrörelse gäller vårdnadsbidrag i barnomsorgen. Sifo frågade: "Vad tycker Du är bäst — att de pengar politikerna har till barnomsorg för småbarn satsas mest på barndaghem eller att de satsas mest på vårdnadsbidrag till föräldrar?"

Alla
%

Borgerliga
%

Socialister
%

Barndaghem
Vårdnadsbidrag

Tveksam, vet ej

28
62

9

15
75

9

40
51

9

Ett av skälen till att frågan blivit aktuell är det ekonomiska läget; kommunerna fullföljer inte sina program för barnstugornas utbyggnad. Andelen som föredrar vårdnadsbidrag är bland —

moderater
folkpartister
centerpartister
socialdemokrater
vpk-are

75%
74%
76%
53%
34%

I den mest berörda gruppen — familjer med förskolebarn — håller 59 procent på vårdnadsbidraget och 34 procent på barndaghem. Kvinnorna i gruppen är något mer intresserade av dagis än av bidrag.

Föräldrar till förskolebarn:

Alla
%

Män
%

Kvinnor
%

Barndaghem
Vårdnadsbidrag

Tveksam, vet ej

34
59

7

30
63

7

38
54

7

Det finns en klar skillnad mellan LO-medlemmars och TCO-medlemmars inställning i denna fråga.

LO
%

TCO
%

Barndaghem
Vårdnadsbidrag

Tveksam, vet ej

27
63

10

40
52

9

 

 

* * * * *

Copyright (c) 1982 Sifo AB. Reprinted by permission.

INDIKATOR — Sifos politiska nyhetsbrev — ger opinionsledare och personer i ansvarsställning upplysningar om det rådande opinionsläget och förändringar i samhället.

Siffermaterialet är vanligen hämtat från Sifos s k veckobussar, de kontinuerliga intervjuer vid hembesök som Sifo gör två eller tre gånger i månaden med ett representativt riksurval av befolkningen i åldern 18-70 år. De baseras på 1.000 intervjuer. Om annan tidpunkt ej anges har intervjuerna gjorts veckorna före utgivningen. Om ej annat anges är de frågor som redovisas ställda på Sifos bekostnad och ansvar och gjorda enbart för INDIKATOR.

Sifos INDIKATOR utkommer var 14:e dag fram till valet 1982, därefter sporadiskt. Prenumerationsavgift: kr 2.000:- per år.

Ansvarig utgivare Hans L Zetterberg
ISSN-nummer 0345-5262