Stockholm i augusti 1976

Småborgerliga attityder och medelklassdygder visar stor utbredning vid 70-talets mitt. Stora delar av allmänheten är kritiska mot staten, byråkratin, finansfamiljer, storföretagen och stora organisationer. Men man uppskattar mindre företag, aktiesparande, småhus och mycket annat som brukar kallas småborgerligt. I detta opinionsläge torde småföretagarna ha bättre möjligheter än på länge att vinna gehör för sina åsikter i skattepolitiken. Partierna har i år uppmärksammat småföretagarna mer än i de tidigare valrörelserna på 60- och 70-talen. Risken för småföretagarna i opinionen kommer nu mest från högljudda kverulanter i de egna leden. Den positiva attityden kan snabbt förbytas i sin motsats.

Den undersökning som här presenteras har utförts av Sifo på uppdrag av Familjeföretagens Förening. De 930 intervjuer som ligger till grund för utredningen genomfördes i maj 1976 vid besök i de utvaldas hem. Undersökningen är riksomfattande. En liknande undersökning genomfördes för två år sedan och publicerades i Sifos nyhetsbrev Indikator i april 1974.

Det blir färre familjeföretag i Sverige. Många köps upp av större företag, en del läggs ner när ägaren dör, och det är få personer som nuförtiden startar eget. På en direkt fråga till alla anställda i privat tjänst "Arbetar ni i ett familjeföretag?" svarar nu 31 procent att så är fallet. Det är en nedgång från 1974 då siffran var 38 procent.

Sifo frågade: "Tycker ni att minskningen i antalet familjeföretag är en bra utveckling eller en dålig utveckling?"

En stor enighet finns om att den fortsatta minskningen av familjeföretag är en dålig utveckling. Stora, absoluta majoriteter tycker så inom båda politiska blocken.

Sifo frågade vidare: "Tycker ni att myndigheterna borde göra det lättare eller svårare att starta och driva farniljeföretag?" Svaren i år jämförda med 1974 är —

Åsikten att samhället bör göra det lättare för småföretagandet var vanlig redan för två år sedan (61%) men har nu ökat till att omfattas av tre av fyra vuxna (74%). Andelen som tycker det bör göras lättare har ändrats sålunda:

Största ändringen finns bland centerpartisterna som var mycket positiva redan 1974 och bland vilka nu praktiskt taget alla vill göra det lättare för familjeföretag. Det är ovanligt att ett parti är så totalt enig om en förändring; det brukar alltid vara en del som tycker det är bra som det är eller som inte har någon åsikt. Det är också anmärkningsvärt att fackföreningsmedlemmar blivit så mycket mera positiva till lättnader för familjeföretagande. Andelen som säger att samhället bör göra det lättare för familjeföretag har ökat från 57 procent till 72 procent mellan 1974 och 1976.

Alla politiker är angelägna om att skattesystemet upplevs som rättvist. Man kan säga att ju högre skatterna blivit ju angelägnare är det att skatteuttagen betraktas som rättvisa. Sifo började sin utfrågning om fåmansföretagens skattesituation med frågan: "Tycker ni det vore rätt eller fel om särskilda skattelättnader gavs till farniljeföretag?"

Sex av tio tycker att det vore rätt att medge skattelättnader för familjeföretag: 74 procent av de borgerliga och 41 procent av socialdemokraterna och kommunister tycker det.

Familjeföretagarna själva har oroats och klagat över hur förmögenhetsskatten och arvskatten beräknas för familjeföretag. Familjeföretagets resurser betraktas nu ungefär som om de vore familjens båt och sommarstuga. Stora bolag som inte är familjeföretag värderas enligt det pris aktierna har på börsen, ett pris som beror bl a på bolagets framtidsutsikter, dess utdelningspolitik etc. Respektive aktieägare tar upp aktiens värde såsom förmögenhet i sin deklaration. Familjeföretagaren däremot skall såsom förmögenhet ta upp värdet av företagets maskiner, inventarier, byggnader etc. Detta innebär dels att familjeföretagaren får betala förmögenhetsskatt på tillgångar som är bundna i företaget och således ej omedelbart tillgängliga för konsumtion, dels att familjebolagen ofta får ett högre värde för samma tillgångar än börsbolagen. Denna skillnad upplevs som orättvis. Den har bidragit till att många familjeföretag bjuder ut sig själva till försäljning till större företag. Vi har därför fått flera försäljningar av familjeföretag än som kan motiveras med strukturrationaliseringar.

En förändring på denna punkt skulle inte stöta sig med den allmänna opinionen. Sifo frågade: "Tycker ni att en familjeföretagare skall betala förmögenhetsskatt på allt han äger eller skall han inte betala förmögenhetsskatt för den del av sitt kapital som han har bundit i företaget i form av t ex byggnader, maskiner och som inte är tillgängligt i form av pengar?"

Det finns påtagligt stöd i opinionen för att förmögenhetsskatt inte skall erläggas på sådant kapital som fåmansföretagarna binder i företagets produktionsmedel.

Generationsskiften blir ofta kriser för familjeföretag. Ett skäl är att arvsskatten måste erläggas kontant och relativt omgående. Familjeföretagets tillgångar måste då omvandlas i reda pengar. Sifo konkretiserade problemet med ett exempel och frågade: "Om ett familjeföretag med bundna tillgångar (maskiner, byggnader etc) på 1 miljon kronor genom arv övergår till ett barn uppgår arvskatten till c:a 400.000 kronor, som enligt nuvarande lagar måste erläggas kontant. Tycker Ni att hela arvsskatten skall erläggas kontant som nu vid arvskiftet, eller att arvskatten skall efterskänkas om kapitalet hålls kvar i företaget viss längre tid, eller att man uppskjuter arvskatten och erlägger den när företaget säljs, eller tillgångarna på annat sätt realiseras och blir tillgängliga för privat konsumtion?"

En mycket klar majoritet finns för att ta ut arvskatten inte vid frånfället av familjeföretagets ägare utan vid den tidpunkt då arvingarna tar ut tillgångarna för privat konsumtion.

Professor Sven-Olof Lodin har på uppdrag av den sittande skatteutredningen skisserat en modell att lägga om hela skattesystemet från skatt på inkomst till skatt på konsumtion. Lodins förslag har fått många uppskattande kommentarer, men man har invänt att det är en alltför drastisk omvälvning av folkets skattetänkande och myndigheternas procedurer för att vara praktiskt genomförbar. Man kan emellertid pröva sig fram, och en lämplig punkt för en första prövning kan vara arvskatten i fåmansföretag. Här har man även opinionens stöd för en omläggning.

* * * * *