Det blir höga siffror för THX-kontakter när man passerat vad som brukar kallas livets kulmen. Det sista stadiet i livets cykel kan vi inte illustrera i vår tabell — de döda kan inte intervjuas — men medvetandet om detta stadium gör inte stegen dit lättare. Äldre personer kan inte lika lätt som yngre anpassa sig till nya stadier av livet. Särskilt svår blir anpassningen om den åtföljs av en vetskap eller misstanke om en farlig, kanske obotlig sjukdom. Man griper då begärligt varje hopp att undgå ålderns och sjukdomens yttersta konsekvens. Det är framför allt här som THX aktualiseras.

Effekten av THX har varit föremål för flera medicinska utredningar. Socialstyrelsen har funnit att alla haft negativa resultat. Det gäller även den sista av utredningarna som genomfördes i samråd med Dr Sandberg och utfördes av Socialstyrelsens experter tillsatta 1972. Patienter och THX-anhängare som vägrat att acceptera experternas slutsatser har organiserat sig i Riksföreningen för Thymusforskning som har 12.000 registrerade medlemmar varav 7.000 är betalande. Kontroversen mellan dessa parter har uppmärksammats i massmedia.

Sifo har ställt följande fråga till de intervjuade som hört talas am THX: "Socialstyrelsens medicinska experter anser att THX inte kan bota något, och Dr Sandberg och Riksföreningen för Thymusforskning anser att THX botar. Vem tror ni har rätt?" Denna fråga som i sig nämner båda svarsmöjligheterna kan inte betraktas som ledande. Svaren blev:

Tron på att THX botar finns alltså hos flertalet vuxna. Siffrorna säger naturligtvis ingenting om huruvida Socialstyrelsen har rätt i sin medicinska värdering av THX. De utsäger emellertid med stor tydlighet att en bred allmänhet inte tror på den medicinska expertisen i frågan. Inför THX intar majoriteten vad sociologer kallar "ett trosvisst beteende", dvs ett beteendemönster som ger befrielse (eller flykt) från smärtsamma realiteter, t.ex. farlig, kanske obotlig sjukdom och förväntan om snar död. (Se t ex Richard T. La Pierre, Collective Behavior, New York och London 1938, kap. 19.)

I nedanstående diagram har vi (med dataprogrammet AID) isolerat de befolkningsgrupper där tron är starkast att Sandberg och Thymusföreningen har rätt. I gruppen "alla vuxna" återfinner vi siffran 65 procent vilken nyss redovisats som andelen som svarade att Sandberg och Thymusföreningen har rätt. Denna andel stiger till 69 procent bland de som har enbart obligatorisk skolutbildning och sjunker till 53 procent bland de som har högre skolutbildning. Men om de senare är verksamma inom jord- och skogsbruk stiger siffran igen till 77 procent. Bland de lågt utbildade finns ännu högre siffror: 80 procent trosvissa finns bland personer med låg utbildning som befinner sig i något av de senare stadierna i livscykeln och bor i Mellan-Sverige.

Dr Sandberg har inför Socialstyrelsens uttalanden och åtgärder aviserat att hans THX-behandlingar upphör. De som kände till THX fick Sifos fråga: "Tycker Ni det är rätt eller fel att THX-användning av det slag som förekommit i Sverige nu försvinner?" Endast 9 procent svarar att det är rätt; 72 procent tycker det är fel och 9 procent har ingen åsikt. Det är alltså en massiv opinion som går emot Socialstyrelsens önskningar i THX-frågan.

I THX-kontroversens kölvatten har en diskussion också uppstått om läkare själva skall få välja de läkemedel de ordinerar oavsett om dessa är godkända av myndigheterna eller ej. Dr Jan Bratt i Göteborg har tidigare använt THX i sin praktik men har nu upphört med detta inför hotet att få sin legitimation indragen.

Allmänheten vill inte ge upp myndigheternas kontroll av läkarnas val av läkemedel:

Inom alla partier går majoriteten mot att läkare föreskriver av myndigheterna icke-godkända läkemedel.

Betyder detta att allmänheten endast vill se THX i Elis Sandbergs händer? Eller att man accepterar principen om officiell läkemedelskontroll men anser att i fallet THX har Socialstyrelsen gjort ett misstag. Eller att man vill att Socialstyrelsen bör godkänna också placebo? Vi kan inte svara på dylika spörsmål med de data vi har. Vi kan bara konstatera att trosvissheten kring THX lever sida vid sida med övertygelsen om att myndigheterna bör kontrollera de läkemedel som ordineras.

Hälsovårdens annaler har många berättelser om undergörare och undermediciner som i långa tider samlat trosvissa oavsett vad de medicinska auktoriteterna säger. Trosvissheten kan finnas också i områden med välutbildad och välbärgad befolkning, särskilt om i den ingår många äldre personer. Södra Kalifornien är ett samtida exempel. Att trosvisshet kring Dr Elis Sandberg och THX uppstått i Sverige på 60- och 70-talen har dock förvånat många med hänsyn till vår utbyggda, och för patienten praktiskt taget kostnadsfria hälsovård.

Socialstyrelsen har i kraft av de lagar som gäller — och som allmänheten uppenbarligen stödjer i princip utom i THX-fallet — gjort en medicinsk bedömning av THX. Men vad som saknas är en sociologisk bedömning. De funderingar som slagit oss på Sifo som arbetat med intervjuerna om THX är dessa:

* * * * * * *