Årgång 5
Stockholm i september 1971

PERSONLIGT OCH KONFIDENTIELLT

 

 

Organisations-Sverige 1971

 

Del 1 av detta dubbelnummer av INDIKATOR ägnas åt en övergripande kartläggning av föreningslivet i Sverige. Det är resultatet av 3.449 intervjuer utförda våren 1971. Vårt tema här är: Föreningslivets betydelse för demokratin.
Del 2 ägnas åt den största folkrörelsen i Sverige, LO. Det är en specialanalys av de 911 LO-medlemmarna i intervjumaterialet. Vi vill belysa, inte LO:s uppgift att bevaka medlemmarnas löne- och arbetsvillkor, utan snarare den roll som LO har som drabant till socialdemokraterna.

 

 

Del 1: Föreningslivet och demokratin

Hela 79 procent av alla svenskar i åldrarna 18-80 år är med i en förening Det är en högre siffra än vad som registreras för något annat land. Registrering av nya medlemmar och utrensning av pappersmedlemmar sker på högst varierande sätt inom olika generationer och de mest jämförbara siffror får man om man låter allmänheten själv ange huruvida man är medlem eller ej. När SIFO:s intervjuare ställde frågan om medlemskap fick de svarande kort med namn på olika föreningar för att inte glömma bort någon. Medlemskapen fördelade sig sålunda:

%

Fackföreningar:
- LO
- TCO
- SR, SACO
- LRF

Konsumentföreningar
Idrottsföreningar
Partipolitiska föreningar
Humanitära organisationer
Motororganisationer
Religiösa föreningar
Yrkesföreningar
Frivillig försvarsorganisation
Nykterhetsföreningar
Kvinnoföreningar
Sång- och musikföreningar

Andra föreningar

Ingen förening


26.4
10.1
2.6
3.1

24.2
17.4
8.5
8.5
7.1
5.8
4.9
3.6
3.3
3.0
1.5

17.0

21.1

 

 Föreningar sprider makten

Att en så stor andel som 79 procent är med i en förening är en klar tillgång för demokratin. En av de viktigaste slutsatserna inom den politiska sociologin är att grundlagar i praktiken aldrig ensamma garanterar ett fungerande demokratiskt statsskick. För att en demokrati skall uppstå och fortleva krävs dessutom att det finns ett nätverk av aktiva organisationer lokaliserade mellan å ena sidan statsmakten och dess organ och å andra sidan den enskilde och hans hushåll. Utan dylika organisationer är den enskilde ganska så maktlös i sin relation till staten oavsett de formella garantier som en demokratisk grundlag kan ge.

De organisationer som i de fungerande demokratierna måste ligga mellan en stat och individ kan vara hela raden som fanns i vår tabell, inte enbart de partipolitiska föreningarna. Alla föreningar bidrar till att sprida makten i samhället. Som förening kan man stå emot statens och ämbetsverkens anspråk långt starkare än som enskild. Som förening kan man också ge tyngd till sitt motstånd mot icke-statliga intressegrupper. Som förening kan man lättare bidra till utformningen av sin egen värld, särskilt den egna fritidens värld, men också samhället i stort.

De partipolitiska föreningarna har specialiserat sig på att få inflytande över rikets styrelse. Av de olika partiernas sympatisörer är följande andelar enligt egna uppgifter dessutom organiserade i partiet som förening:

Av moderater
Av folkpartister
Av centerpartister
Av socialdemokrater
Av VPK och KFML

(322)
(509)
(731)
(1405)
(166)

12%
6%
10%
9%
9%

(Siffrorna inom parentes anger antalet svarande)

På det hela taget torde gälla att det är viktigare för ett parti att ha en bred organisation än att ha många tidningar eller domineras i radio och TV.

Det faktum att föreningslivet är en av de faktorer som i praktiken sprider makten i samhället gör det rimligt att studera föreningslösa kategorier som relativt maktlösa delar i samhället.

Procent föreningslösa

Ålder:
18-24 år
25-29 år
30-39 år
40-49 år
50-64 år
65-80 år


(383)
(417)
(688)
(528)
(902)
(530)


22%
22%
19%
14%
22%
29%

Hushållsinkomst:
Under 10.000:- per år
10-20.000:- per år
20-30.000:- per år
30-45.000:- per år
Över 45.000:- per år


(191)
(462)
(632)
(1012)
(931)


37%
31%
23%
18%
12%

Föreningsmedlemskap (och den makt det ger) är vanligast i medelåldern och vanligast i de högre inkomstgrupperna.

Vår undersökning rör föreningarnas funktion i samhället och har inte kunnat utsträckas till ett studium av alla de personliga behov som föreningar fyller. Men åldersfördelningen av föreningslösa antyder att det är möjligt att öka föreningsaktiviteterna för pensionärerna och därmed bidra till att möta deras stora kontaktbehov.

 

Utbildning och ålder

Tidigare undersökningar har visat att utbildningsnivån påverkat föreningsengagemangen; med högre utbildning kan man lättare tillgodogöra sig föreningslivets fördelar och också lättare göra en insats i föreningsarbetet. Det klara sambandet mellan utbildning och föreningsaktivitet håller emellertid på att försvinna hos den yngre generationen:

Procent föreningslösa

Låg utbildning:
Under 30 år
30 år och över


(549)
(2320)


24%
23%

Hög utbildning:
Under 30 år
30 år och över


(252)
(327)


18%
9%

Nutidens unga har relativt låg föreningsaktivitet oavsett om de har högre utbildning eller ej. Trenden är att nugenerationen engagerar sig i aktionsgrupper, inte i föreningar och folkrörelser. (INDIKATOR nr 1, 1971.)

De yngre har övergett vissa organisationer i snabbare takt än andra. Inom humanitära organisationer (Röda Korset, Rädda Barnen etc.) är 66 procent av medlemmarna över 50 år Kvinnoföreningar tillhör likaså en äldre generation - 60 procent av deras medlemmar är över 50 år. Inom religiösa föreningar är siffran 57 procent och inom nykterhetsföreningar är 56 procent över 50 år.

Andelen inom LRF över 50 år är så hög som 59 procent, vilket är en återspegling av den höga medelåldern inom jordbruksnäringen. Industrins och stadsnäringarnas fackföreningar lämnar man vid pensionsåldern så att "förgubbningen" blir inte så påtaglig i statistiken.

Procent över 50 år

Inom LO
Inom TCO
Inom SACO, SR

(911)
(348)
(88)

38%
26%
23%

Skillnaden mellan fackföreningarna härrör sig från arbetskraftens sammansättning. Allt färre jobbare, alltfler tjänstemän och akademiker bemannar arbetsplatserna i det moderna samhället.

 

Föreningarnas rekrytering från arbetarklassen

Föreningar som icke baseras på yrkestillhörighet (alltså icke-fackföreningar) har alltmer förlorat kontakten med arbetarklassen. Andelen från Socialgrupp III är mindre 1971 än 1956 då SIFO först gjorde en inventering av det svenska föreningslivet.

 

1956

1971

Religiösa föreningar
Nykterhetsföreningar
Idrottsföreningar
Konsumtionsföreningar

33%
37%
55%
65%

30%
35%
36%
45%

Idrottsrörelsen och konsumtionsföreningar är numera medelklassbetonade.

 

Demokratins förskola

I föreningslivet får deltagarna lära sig hur man leder möten, gör inlägg i diskussioner, håller tal, förhandlar och organiserar. Föreningarna tjänar demokratin inte bara genom att sprida makten utan också genom att utveckla demokratiska färdigheter. Den utbildningen sker frivilligt och nästan i förbigående och med all den entusiasm och motivation som ligger i att arbeta för något man är intresserad av och tror på.

Den nya skolan vill nu söka komplettera eller rent av ersätta föreningslivets funktion som övare i demokratiska färdigheter och vill se till att övningen blir obligatorisk. Men vi bör nog avvakta någon generation innan någon slutsats dras om att föreningslivet som förskola för demokratins funktionärer har spelat ut sin roll.

Procent av medlemmarna som har förtroendepost

Religiös förening
Idrottsförening
Kvinnoförening
Politisk förening
Sång och musikförening
Frivillig försvarsorganisation
Nykterhetsförening
TCO
Humanitär förening
LO
Motororganisation
Konsumentförening

22%
21%
21%
20%
19%
14%
14%
13%
12%
10%
5%
3%

Som utbildare i demokratins färdigheter spelar det mindre roll om föreningen har ett samhällsorienterat program eller ej. Idrottsrörelsen, i vilken nästan var femte svensk mellan 18-80 år återfinns, ger en mycket stor del av sina medlemmar — 20 procent — förtroendeposter och därmed "demokratisk praktik". Konsumentkooperationen är visserligen större än idrottsrörelsen — den omfattar 24 procent av alla vuxna och nära 31 procent av alla hushåll — men den ger mindre än 3 procent av medlemmarna förtroendeposter. Man kan alltså säga att idrotten bidrar mer än kooperationen till medborgarnas reservoar av organisatoriska, demokratiska erfarenheter.

 

 

Mötesdeltagande och funktionärsvälde

Föreningslivet konkurrerar om vår tid och energi med familjeliv, med vänkrets, med extraknäck, med TV, bio och andra massmedia, med hobbyn och andra fritidsintressen. Föreningslivet har ganska svårt att klara sig i den konkurrensen; efter en lång arbetsdag gör man gärna något lättsammare än går på möten.

Mötesdeltagandet mättes med frågan "Hur ofta går Ni på möten eller sammankomster i ...?" Variationer är påtagliga mellan olika typer av föreningar.

Politisk
förening
(292)
%

Religiös förening
(200)
%

Nykterhets-
förening
(115)
%

Kvinno- förening
(102)
%

Idrotts-
förening
(600)
%

Försvars
förening
(124)
%

Sång-, musik-
förening
(76)
%

Ofta
Ibland
Aldrig

Kan inte säga

28
51
15

6

66
23
6

5

23
50
22

5

44
42
9

6

43
32
20

5

33
36
24

7

68
25
3

3

Föreningar som liknar serviceorganisationer har mycket lågt medlemsdeltagande i sina möten. Detsamma gäller föreningar vars huvudsakliga syfte upplevs som att samla in pengar för välgörande ändamål.

Konsument-
föreningar
(835)
%

Motor-
organisa-tioner
(244)
%

Humanitär
förening
(292)
%

Ofta
Ibland
Aldrig

Kan inte säga

12
21
60

7

16
22
54

7

15
34
44

7

Mötesdeltagandet i fackföreningar liknar serviceorganisationernas; det analyseras i samband med presentationen av LO i del 2 av detta nummer av INDIKATOR.

Ett lågt mötesdeltagande leder lätt till att föreningarna domineras av en liten grupp aktiva. Därmed sätts en process igång, som redan på 20-talet analyserades av den tysk-italienske sociologen Robert Michels med den tyska arbetarrörelsen som främsta illustrationsmaterial *), i vilken demokrati på lokalplanet övergår till oligarki på riksplanet.

*) Michels, Robert. Zur Soziologie des Parteiwesens in der modernen Demokratie: Untersuchungen üb. d.oligarchischen Tendenzen d. Gruppenlebens. 2. verm. aufl. Leipzig, A. Kroner, 1925

I förenklad form går processen genom dessa steg. De aktiva får förtroendeposterna. Om föreningsarbetet är komplicerat och tekniskt krävande eller om det kräver specialutbildning blir vissa förtroendemän i praktiken heltidsfunktionärer. De får därmed högre status än de vanliga medlemmarna och upplever det som orealistiskt (läs: degraderande) att återgå till att vara vanlig medlem. De blir m.a.o. angelägna om sitt återval. En del ordnar det så att de får anställningskontrakt som ombudsman e.dyl. Dessa förtroendemän dras samman i huvudstaden i organisationens rikshögkvarter. De lever i nära kontakt med topparna inom andra organisationer och med myndigheterna. Det blir nödvändigt att hålla på med de allmänna problem som dessa kontakter ger, och det blir intressantare att göra det än att syssla med lokalföreningarnas direkta behov. För kontakten med de vanliga medlemmarna blir det allt mindre tid. Eventuell opposition från vanliga medlemmars sida kan lätt hanteras: funktionärerna kontrollerar ju användningen av stencilapparaterna, medlemsregistren, medlemstidningens innehåll, årsmötets dagordning. Demokratin blir oligarki, fåtalsvälde.

Det är angeläget att påpeka att denna process är ingen konspiration från maktlystna personers sida; den är en naturlig följd av funktionärernas arbetssituation.

Den förlorade kontakten med medlemmarna leder i sinom tid till överraskningar och bedömningsfel från högkvarterens sida. Vissa sådana situationer är väl publicerade: de frikyrkliga högkvarteren blev överraskade i slutet på 60-talet av att finna en kraftig vänsteropinion i sina ungdomsled, LO blev tagen på sängen av vågen av vilda strejker 1969.

För att undvika överraskningar och felbedömningar kan man ordna "kulturrevolution", d.v.s. tvinga funktionärerna ut på fältet. Eller man kan ordna en fast rådslagsrutin som för fram medlemsåsikterna till högkvarteren. Eller man kan göra regelbundna opinionsundersökningar bland medlemmarna. Det är vår ståndpunkt att svenskt föreningsliv är betjänt av allt detta i dagens läge.

 

Del 2: Landsorganisationen

Arbetarrörelsen består av Socialdemokratiska Arbetarpartiet (SAP) och Landsorganisationen (LO). Till rörelsen räknas ibland även en rad bolag, t.ex. Folksam, BPA, A-pressen, Are-bolagen m.fl. Ibland räknas Konsumentrörelsen (KF, HSB) också till arbetarklassens organisationer, men kooperationen är numera lika starkt förankrade i medelklassen som i arbetarklassen. I vår framställning skall vi begränsa diskussionen till SAP och LO, och belysa LO:s relation till SAP.

LO är den största organisationen i Sverige och SAP det största partiet. Vid LO-kongresser och socialdemokratiska partikongresser liksom i valtider blir retoriken om rörelsen magnifik: man "lyssnar till rörelsen", "rörelsen skall ta itu med Hedlund", "rörelsen skriver 70-talets regeringsprogram", "regeringen Palme verkställer rörelsens beslut" etc. De som hör på eller läser detta får lätt felaktiga föreställningar. Detsamma gäller de många debattörer och samhällsvetare som föredrar marxistiska böcker om verkligheten i stället för att observera verkligheten. Den föreställning man gärna får är att rörelsen är en politiskt medveten, välartikulerad, välinformerad, väldisciplinerad maskin som har landets öden i sina händer. Så är det nog inte.

 

Partierna i LO

Flertalet LO-medlemmar är kollektivanslutna till SAP. Frågar man LO-medlemmarna om de är med i någon partipolitisk organisation så är det emellertid bara 8 procent som svarar Ja. Kollektivanslutningar tycks alltså inte vara någon realitet för många. Ställer vi frågan: "Vilket politiskt parti har största förståelsen för LO?" finner vi att av de 6 av 10 som har en åsikt tycker 93 procent att socialdemokraterna visar den största förståelsen. Men det mest signifikanta är att 4 av 10 (40.3 procent av 911 intervjuade LO-medlemmar) fann frågan besvärlig och svarade "Vet inte". LO-medlemmarnas långt ifrån fullständiga identifiering med SAP belyses ännu enklare av medlemmarnas svar på frågan "Vilket parti tycker Ni är bäst i dag?" Partifördelningen inom LO är denna:

%

Vpk eller kfml
Socialdemokraterna
Centern
Folkpartiet
Moderata samlingspartiet

9
68
15
6
2

Bland LO:s förtroendemän och kongressdelegater finns ingen motsvarighet till det förhållande att var tionde medlem håller på vpk eller kfml och var femte håller på ett borgerligt parti, mest centern. LO-styret kontrolleras av socialdemokrater, och det breda politiska spektrum som medlemsopinionen representerar kommer inte till tals i organisationens uttalanden. Andra partiledare än socialdemokratiska bjuds inte till LO-kongresser.

I en SIFO-undersökning från 1955 om partisammansättningen av LO:s medlemskap höll 14 procent på borgerliga partier; femton år senare är andelen 23 procent. Det stora inslaget av centerpartister (15 procent) är av sent datum. Frågan kommer otvivelaktigt att resas huruvida en fackförening med 68 procent socialdemokrater kan ha som realistisk ambition den utslagsgivande rösten i utformningen av ett parti- och regeringsprogram för socialdemokratin och tjänstgöra som valapparat åt SAP.

Socialdemokraterna å sin sida har också anledning att fråga sig om de vill fortsätta att ge LO en utslagsgivande röst inom partiet. LO-medlemmarna utgör 41 procent av partiets anhängare. Även om man till denna siffra lägger de LO-anslutnas familjemedlemmar blir det plats för många andra inom socialdemokratin, bl.a. är var tolfte socialdemokrat (8.3 procent) med i TCO.

Centerpartiet har på sin kant ett problem som liknar socialdemokraternas problem med LO. Man har mycket nära kontakter med LRF. Hela 86 procent av LRF:s medlemmar håller på centern. Men LRF-arna utgör ändå bara 12 procent av alla centerpartister. Det finns fler centerpartister som tillhör LO än som tillhör LRF. I det läget kan LRF inte få ett utslagsgivande inflytande över centerns program, och i det läget kommer LO att kunna påverka centern en del.

 

LO-medlemmarna och rörelsens tidningar

Av LO-medlemmarna läser 49 procent vartannat eller flera nummer av sin fackföreningstidning. Aftonbladet, som ägs av LO, läses i följande utsträckning av medlemmarna:

27%
5%
8%
8%
52%

har läst alla 4 av de 4 senaste numren av Aftonbladet
har läst 3 av 4 nummer
har läst 2 av 4 nummer
har läst 1 av 4 nummer
inte läst Aftonbladet de senaste fyra dagarna

Av KF:s tidning, Vi, läses två av fyra nummer av 15 procent av LO-medlemmarna. Den avancerade samhälleliga information och politiska debatt som förs i alla dessa organ går alltså endast i begränsad utsträckning hem till LO-medlemmarna. LO utreder f.n. om man skall starta en morgontidning i Stockholm.

 

Mötesdeltagandet

Andelen LO-medlemmar som rapporterar att de går på fackföreningsmöten är något högre än TCO:s.

LO
(911)
%

TCO
(348)
%

Mötesdeltagande:
Ofta
Ibland
Aldrig

Ej svar


18
41
34

7


14
41
42

7

Men på det hela taget är detta låga siffror. Som jämförelse kan nämnas att inom idrottsföreningar går 43 procent "ofta" på möten. (Se ovan i avsnittet Mötesdeltagande och funktionärsvälde.)

 

Ett svårt problem: Åldersfördelningen

I framtidsperspektivet kastar LO:s skeva åldersfördelning en lång slagskugga framför sig. Andelen LO-anslutna inom befolkningens åldersklasser är:

18-24 år
25-29 år
30-39 år
40-49 år
50-64 år

(383)
(417)
(668)
(528)
(902)

11%
14%
20%
18%
29%

Av landets 50- och 60-åringar hör nästan var tredje till LO, i åldern 30-50 år har andelen sjunkit till var femte. Och bland 18-29 åringar är bara var åttonde medlem i LO. Detta innebär inte bara att organisationen ganska snabbt kommer att minska i storlek. Det innebär också speciellt komplicerade generationsbrytningar.

Konsekvenserna för rörelsens andra gren, SAP, av LO:s allt sämre penetration av de yngre åldersgrupperna har redan visat sig i statistiken kring väljarsympatierna. Andelen som håller på socialdemokraterna i åldrarna 21-29 år har stadigt sjunkit under senare år.

Sommarha1våret 1969
Vinterhalvåret 1969-70
Sommarhalvåret 1970
Vinterhalvåret 1970-71
Våren 1971

(1539)
(1804)
(1248)
(1654)
(512)

55%
53%
51%
43%
40%

Nedgången för socialdemokraterna är brantare i denna LO-svaga åldersgrupp än i väljarkåren som helhet. Till nedgången har förutom det vikande stödet från LO i dessa grupper även bidragit den decentraliseringsideologi som nugenerationen ofta omfattar och som de uppfattar som stridande mot socialdemokratins centraliserade "starka samhälle" (INDIKATOR nr 1, 1971).

 

Arbetarklassens natur i teori och verklighet

Inför våra undersökningsresultat tonas bilden bort av LO som den politiskt medvetna aktiva klasskampsorganisationen. Detta är naturligtvis ingen överraskning för de som har nära kontakt med rörelsens vardag. Arbetsdagens tyngd, den låga utbildningsnivån hos den äldre generationen, den låga rekryteringsnivån i yngre ålderskullar, den stora omflyttningen av arbetskraft med åtföljande klubbyten, utlänningarnas språkproblem, och mycket annat skapar problem som funktionärernas ideologi och retorik i längden inte kan skyla. Det kommer uppenbarligen att kräva stora talanger, ansträngningar och resurser att leda denna rörelse i enighet och i kontinuitet och med bibehållen kontakt med medlemmarna.

 

* * * * * * *

Nästa nummer av INDIKATOR behandlar problemområdet jämlikhet och de stigande förväntningarnas missnöje.

* * * * * * *

© 1971 SIFO. INDIKATOR ger opinionsledare och personer i ansvarsställning upplysningar om det rådande opinionsläget och förändringar i samhället. Eftertryck är förbjudet — detta gäller även kopiering. och elektrostencilering. Prenumeranter får offentligt åberopa enstaka siffror, men brevet får ej ordagrant citeras eller avtryckas i massmedia.

Siffermaterialet är vanligen hämtat från SIFO:s s.k. veckobussar, de kontinuerliga intervjuundersökningar som SIFO gör kring vartannat veckoskifte med ett representativt riksurval av befolkningen i åldern 18-80 år. De baseras på 1.200 intervjuer. Om annan tidpunkt ej angives har intervjuerna gjorts veckorna före utgivningen. De frågor som redovisas är ställda på SIFO:s bekostnad och ansvar och gjorda enbart för INDIKATOR.

Uppgifter från utlandet kommer från instituten tillhörande Gallup-kedjan i respektive länder. SIFO är exklusiv svensk representant i Gallup International och kan genom denna organisation utföra undersökningar i 31 länder i alla världsdelar.

SIFO:s INDIKATOR utkommer fem gånger om året. Extra brev kan förekomma i perioder med stora strömkantringar i opinionen. Prenumerationsavgiften, kronor 125, insättes på postgirokonto 507350-7, bankgiro 481-3531, SIFO, Box 7207, 103 84 Stockholm 7. Lösnummer kronor 40.

Ansvarig utgivare: Hans L Zetterberg
Reprinted by permission